J. HARTVIG JACOBSEN. Skatteretten. Systematisk fremstilling. Kbhvn 1950. Gyldendal. 484 s. DKr. 48.oo.

 

    Inom den danska skatterätten har antalet större kommentarer till skattelagarna varit relativt begränsat. De enda på senare tid förekommande dylika arbeten hava varit HELLKETTS böcker om Opgørelse af den skattepligtige indkomst till staten samt Opgørelse avden skattepligtige formue — två var för sig förträffliga arbeten. Härtill har nu fogats højesteretsagfører JACOBSENS ovan angivna arbete.
    Dess titel är så till vida något missvisande, att det icke är den danska skatterätten i sin helhet, som behandlas, utan allenast — bortsett från den allmänna inledningen — inkomst- och förmögenhetsbeskattningen i Danmark. Å andra sidan behandlas ej blott de materiella beskattningsföreskrifterna utan jämväl reglerna om taxeringsförfarandet samt straffbestämmelserna m. m.
    För den, som önskar en allmän överblick över rättsreglerna i Danmark å nu berörda område, kan arbetet i fråga utan tvekan rekommenderas. För den återigen, som önskar mera detaljerade upplysningar rörande någon speciell beskattningsfråga i Danmark, är arbetet av mindre värde. Detta torde bl. a. bero på att avvägningen mellan arbetets olika delar synes mindre lyckligt genomförd. Frågor avmindre vikt, men som tydligen särskilt intresserat förf., hava stundom erhållit oproportionerligt stort utrymme, medan å andra sidan betydelsefulla spörsmål kunnat avfärdas knapphändigt. Beträffande spörsmål av sistnämnda slag är ett rätt genomgående drag, att förf:sredogörelse blott omfattar vissa delar av ämnet, medan i övrigth änvisas till andra författares arbeten (särskilt Hellketts) eller till skattedepartementets cirkulär (ofta utan att dessas innehåll antydes). Ett tillgodogörande av förevarande arbete för praktiskt ända-

 

mål förutsätter därför nästan att läsaren förskaffar sig ett litet bibliotek av dansk facklitteratur för att med ledning därav utfylla luckorna i Jacobsens framställning.
    Utrymmet tillåter icke en detaljgranskning av arbetet i fråga, men några påpekanden må här göras. I bokens inledande avsnitt har förf. närmast velat giva en översikt av de finansvetenskapliga teorierna med anknytning till danska förhållanden samt vissa begreppsbestämningar. I den mån här endast är fråga om referat av tidigare författares uttalanden är intet särskilt att säga. Förf:s egna reflexionerhava givetvis sitt värde såsom ett bidrag till diskussionen rörande hithörande frågor, men äro stundom något dunkla. När förf. t. ex.uttalar (s. 22) att »tilsammen udgør skatteobjekterne skattesystemet» så har i vart fall anm. svårt att förstå den bakomliggande tanken. En sådan definition (s. 40) som att »skatteretten är indbegrebet alde retsregler, der gælder om skatteretsforholdet» skapar ej heller större klarhet, även om begreppet »skatteretsforholdet» förut definierats.
    Framställningen å s. 48—52 rörande beskattningen av ackumulerade inkomster är svårförståelig, beroende på att förf. omväxlande redogör för gällande rätt sådan den är samt sådan densamma enligt hans uppfattning borde vara, utan att läsaren kan uppfatta, när denena eller andra utgångspunkten är för handen. I detta sammanhang citerar förf. 1926 års engelska Finance Act, Section 33; citatet är emellertid icke hämtat ur den engelska lagtexten utan utgör en omskrivning därav, som återfinnes i ett — visserligen av förf. senare åberopat — arbete av NEWPORT och SHAW.
    I ett relativt långt kapitel behandlar förf. frågan om skattskyldighetens inträdande och upphörande (s. 116—138). De danska bestämmelserna härom äro ju rätt invecklade och motivera väl en utförlig behandling. I detta hänseende hade synts önskvärt, att förf. icke fullt så summariskt behandlat spörsmålet om skattskyldigheten vid inflyttning till och utflyttning från Danmark. Måhända kunde härvid även hava berörts bestämmelserna härom i dubbelbeskattningsavtalet med Sverige, vilka bestämmelser ju giva anledning till åtskilliga tvister; likaså saknar man en hänvisning till Skattelovkommissionens förslag om ändrade bestämmelser i denna del, ehuru förf. eljest ofta anknyter till detta förslag.
    Förf:s redogörelse för det danska inkomstbegreppet (s. 137—243) har nog skänkt anm, den största behållningen. Det är givetvis intet nytt, som här framförts — något sådant vore ju knappast möjligt —men förf. har här åstadkommit en klar och sammanfattande översikt av hithörande regler utan att till övermått inblanda tankegångarde lege ferenda. Förf:s inledande anmärkningar (s. 141) om det enligt honom alltmera övergivna systemet med att beskatta varje inkomstkälla för sig, i stället för att beskatta årsintäkterna i sin helhet, torde dock tarva en korrigering. Detta system, låt vara kompletterat med en allmän inkomstskatt, lärer alltjämt härska i de flesta romans-

 

ka länder liksom i länder, vilka en gång hämtat sitt skattesystem från dylika stater, t. ex. de sydamerikanska republikerna. Även för Storbritanniens vidkommande torde väl få sägas, att skattesystemet— ehuru i sin slutliga utformning innebärande en inkomstskatt i modern mening — alltjämt bygger på uppfattningen om beskattning i varje inkomstkälla för sig såsom det primära. Då förf. däremot anför Sverige såsom exempel å ett land, där man alltjämt skulle i huvudsak hava behållit beskattningen av varje inkomstkälla för sig, bottnar detta tydligtvis i missuppfattning av det svenska skattesystemet.
    Redogörelsen av förmögenhetsberäkningen är mindre omfattande och stundom väl snäv. Detta gäller särskilt beräkningen av värdetå icke-börsnoterade aktier — ett ständigt aktuellt spörsmål — och kanske även beskattningen av baandlagt kapital; här finnes ju dock en omfattande utredning av MADSEN i Baandlæggelsen og dens retligevirkninger, Kbhvn 1944.
    Arbetet fortsätter med en redogörelse för skatternas beräknande, för skattekrav och efterbeskattning samt för den materiella straffrätten.
    Beträffande de straffrättsliga bestämmelserna hade man kanske haft rätt att av förf. vänta ett försök till mera ingående klarläggande av dessas innebörd och verkningar. Förf. har emellertid i huvudsak inskränkt sig till en allmän redogörelse för gällande bestämmelser. I anslutning till en uppsats av LA COUR redogör han dock för nuvarande praxis för bötespåföringen. »Normalt er det nu at fastsættebøden til 1,8 gange det unddragne skattebeløb for personer og 1,5 forselskaber, og det er ofte nødvendigt at sætte bøden lavere for overhovedet at muliggøre skatteyderen at betale og fortsætte sin forretning.» — Förf. reagerar starkt mot den gällande bestämmelsen, att if all av mera allvarlig karaktär skall i Statstidende offentliggöras den skyldiges namn, yrke och bostad samt storleken av såväl efter betalningen av för lågt erlagd skatt som de ådömda böterna — »gabestoksreglen». Denna bestämmelse synes dock synnerligen sällan hava kommit till användning.
    Arbetet avslutas med en redogörelse för taxeringsmyndigheterna och taxeringsförfarandet samt för behandlingen av skattetvister vid de allmänna domstolarna ävensom för skatteuppbörden. Skattetvisters behandling vid allmänna domstolar, vartill ju motsvarighet saknas i Sverige, är härvidlag den intressantaste frågan. Annan gräns för domstolarnas kompetens synes i Danmark knappast vara dragen än att rena skönsbedömningar icke kunna domstolsprövas. Förf. uttalar, att domstolarnas kontroll över skatteadministrationen har varit och är synnerligen ingående och i det hela tillfredsställande. Anm. är kanske något skeptisk inför tanken att de allmänna domstolarna skola äga pröva skattetvister; i vart fall måste härför hos vederbörande domstol fordras en ingående kunskap i skattelagar och administrativ skattepraxis.

 

    Det må för en svensk läsare vara naturligt att något uppehålla sig vid Jacobsens — rätt sparsamma — uttalanden rörande svensk skatterätt. Å s. 52—53 kritiseras det svenska systemet med uppbörd vid källan. Förf. synes dock härvid hava gjort sig skyldig till en del missförstånd. Att systemet skulle medföra »en uønskelig nærmerekontrol med skatteydernes personlige forhold» förefaller svårbegripligt. Att i nuvarande tid »en forbavsende stabilitet» skulle råda just beträffande löntagarnas inkomster synes näppeligen riktigt, men uttalandet åberopas som bevis för källskattens obehövlighet. Även i övrigt synes kritiken i denna del vara baserad å missförstånd — därmed förvisso icke sagt att ej befogad kritik kan riktas mot systemetsutformning i Sverige. Å s. 139 not. 1. talas om de i Sverige alltjämt utgående mantalspenningarna. (Misstaget har föranletts av att Jacobsen som källa använt EBERSTEINS numera föråldrade arbete Om skatt till stat och kommun.) Förut har berörts förf:s missuppfattning, då han anför Sverige som exempel å länder med kvarvarande cedulärskatter. Å s. 251 förekommer ett uttalande om skyldigheten i Sverige att inräkna yttre inventarier m. m. i den skattepliktiga förmögenheten, vilket är praktiskt taget obegripligt; förf. har sammanblandat olika stadganden och därvid bl. a. fått »smycken» hänförliga till yttre inventarier.
    Med allt erkännande av arbetets förtjänster såsom innefattande en översikt av det danska skattesystemet, blir läsarens känsla närmast den att förf. gått till sitt värv på basis av teoretiska studier och personligt intresse men utan större personlig erfarenhet av skattespörsmål och deras handläggning.

K. G. A. Sandström.