AXEL H. PEDERSEN. Byggeriets retlige og økonomiske organisation. Andra omarb. uppl. Kbhvn 1951. Gyldendal. 239 s. Dkr. 30.00

 

    Författaren, som är landsretssagfører i Köpenhamn, har en omfattande erfarenhet på det område, som boken behandlar. Hans bok är därför en synnerligen rik upplysningskälla. Bokens första upplaga utkom år 1946 och den omständigheten, att en ny upplaga blivit erforderlig efter så kort tid, vittnar om bokens användbarhet.
    Förf. har tagit som sin uppgift att skildra den faktiska organisationen av byggnadsverksamheten i Danmark och att i samband därmed propagera för ett genomfört bruk av vissa redovisningsmetoder. Han menar, att den juridiska litteraturen ger en felaktig bild av ett nutida byggnadsföretags organisation. »Vi befinder os indenfor den juridiske systemlitteratur endnu på A. S. Ørsteds tid — midten af det forrige århundrede — idet der stadig opereres med det gamle, klassisk-knirkende, romerretlige pulterkammerbegreb værksleje. Begrebet er misvisende, ikke mindst når det fastholdes, at værkslejekontrakterne — den tids entreprisekontrakter — blev opfattet som kontrakter om personlige handlinger, fordi den tids håndværkere personligt udførte entrepriserne.» Det ligger åtskilligt i vad förf. här säger. Men å andra sidan måste man komma ihåg, att de juridisktsystematiska framställningarna ställa sig helt andra uppgifter än att skildra hur en organisation faktiskt är sammansatt och hur den faktiskt fungerar. I ett systematiskt verk blir det i regel nödvändigt att splittra upp de olika momenten, som ingå i en organisation, på skilda delar av systemet. Givetvis äro emellertid verk av den typ, som

 

här föreligger, synnerligen välkomna. Det måste alltid vara av största betydelse att studera hur den verklighet faktiskt ser ut, som man försöker reglera med de rättsliga modellerna.
    Förf. framhåller hur komplicerad den organisation är, som ett större byggnadsföretag utgör. I företaget medverka byggherren och dennes tekniskt-organisatoriska biträden (arkitekt, ingenjör, advokat m. fl.), vidare entreprenörer och dessas underentreprenörer, leverantörer och arbetare samt slutligen långivande banker och andra kreditinstitut. I viss mån kan man också räkna de kontrollerande och bidragsgivande offentliga myndigheterna till organisationen. Alla dessa olika led i byggnadsföretagets organisation sammanhållas genom skilda typer av rättsliga instrument (entreprenadkontrakt, kreditavtal, anställningsavtal, myndighetsbeslut o. s. v.).
    En skildring av byggnadsföretagets organisation i alla dessa delar skulle ha blivit synnerligen omfattande. Förf. har också begränsat sig till en mindre del, i synnerhet i den senaste upplagan där behandlingen av entreprenadkontraktet utgått. Vad förf. behandlar är dels frågorna om byggnadsföretagets finansiering och dels de problem som uppstå i samband med fördelningen av utbetalningar till de olika medverkande grupperna. På så sätt kan man säga, att hela framställningen grupperar sig kring två moment: finansieringsplanen, som upptager de beräknade kostnaderna för företaget och medelsanskaffningen härför ävensom en räntabilitetskalkyl för det färdiga huset, samt fördelningsplanen, som anger hur många gånger och med vilka belopp utbetalning skall ske till de olika medverkandegrupperna under byggnadsföretagets olika stadier. Boken skildrar ingående hur dessa två planer föras ut i livet. I fråga om finansieringsplanen sker det bl. a. genom sådana åtgärder som bestämmande av tomtpris, upptagande av byggnadskredit o. s. v. I samband med fördelningsplanen beröras frågor, som hos oss behandlas i SOU 1946: 92.
    Förf. pläderar starkt för ett genomgående och riktigt bruk av planerna. Han utgår från att alla produktionsdeltagare utgöra en gemenskap och att de alla ha ett berättigat krav på att de interna ekonomiska förhållandena inom företaget skola föreligga klart angivna för dem alla. Från sin grundsyn på byggnadsföretaget som en intressegemenskap kommer förf. även till andra viktiga slutsatser. Han anser bl. a., att den kreditgivande banken bör ha kontroll över byggnadslånens fördelning mellan produktionsdeltagarna och tillse att lånen användas uteslutande för byggnadsföretaget (något som på vissa håll redan praktiseras). Per Stjernquist.