Jahrbuch für internationales und ausländisches öffentliches Recht, utg. av prof. Rudolf Laun, Hamburg, och prof. Hermann von Mangoldt, Kiel. Arg. 1948 del I—III (2 vol.), Rechtsund Staatswissenschaftlicher Verlag, Hamburg, årg. 1949 (endast 1 vol.) Hansischer Gildenverlag, Hamburg 1948—1949. 900 s.

 

    På folkrättens område existera f. n. i Tyskland tre olika publikationsorgan. »Archiv des Völkerrechts» utgives av de båda tyska professorerna Walter Schätzel, Bonn, och Hans-Jürgen Schlochauer, Köln, tillsammans med den tyskfödde Genéve-professorn Hans Wehberg, som sedan årtionden är internationellt känd såsom pacifistisk aktivist. »Zeitschrift für ausländisches öffentliches Recht und Völkerrecht» utgives av Heidelbergs Max Planckinstitut och utkommer fyra gånger om året i digra häften (årligen c:a 900 sidor). Det tredje organet är den ovan nämnda årsboken för internationell och utländsk offentlig rätt, av vilken hittills tre volymer föreligga. (Den tredje volymen utkom på grund av förlagsbytet avsevärt försenad.)
    Icke endast i Tyskland utan i hela världen skänker man sedan krigetsslut folkrätten ökad uppmärksamhet. Folkrättens strukturförändringar, världspolitikens nya problemställningar och konflikter, FN:s arbete och svårigheter, många nya mellanstatliga konventioner och avtal, internationella försök till lösning av alldeles nytt slag och därutöver en över huvud taget ändrad inställning till folkrättens grundvalar ha medfört en flod av kunniga, skarpsinniga och citatrika efterkrigspublikationer i form av nya eller nyupplagda böcker, monografier och avhandlingar. Inte utan beklagande måste den neutrale observatören härvid finna sig i den tilltagande »nationaliseringen» av folkrättslitteraturen, d. v. s. den redan tidigare märkbara tendensen att betrakta varje folkrättslig tvistefråga eller princip endast under en viss nations synvinkel har betydligt ökats.

 

52 LITTERATURNOTISER.    Att tyskarna i dag med särskild intensitet brottas med folkrättens nya problem och beklaga folkrättens så ofta uppenbara otillräcklighet är begripligt. Alltid ha främst svaga och besegrade stater ansett folkrätten som sitt vapen. Dessutom ha just för den i två statsfragment kluvna tyska nationen uppkommit hittills okända och nästan olösliga folkrättsliga frågeställningar som återspegla vår tids världspolitiska centralproblem. Studerar man årsbokens avhandlingar, så ser man emellertid hur snabbt lärda folkrättsliga konstruktionsförsök kunna förlora sin aktualitet. Detta gäller bl. a. för det komplicerade problemet om Tysklands folk- och statsrättsliga struktur, innan Väst- och Östtysklands »republiker» stiftades och de gränser som lantkrigsreglementet kunde sätta för Tysklands ockupanter. Men i årsboken finnas många andra värdefulla avhandlingar som analysera mera varaktiga folkrättsliga frågor och även för svenska läsare äro mycket givande. Här må nämnas de tankerika och intressanta framställningarna om folkrättens nya metodik, krigsförbrytelsens karaktär, krisen i det internationella domstolsväsendet samt Sovjetunionens folkrättsliga principer och statsrättsliga utveckling.
    Särskilt värdefull är i varje häfte den omfattande dokumentsamlingen som ger en utmärkt översikt över mellanstatliga avtal och folkrättsliga förändringar i alla världsdelar. För Sveriges del upptages här skriftväxlingen med de allierade rörande likvidationen av tyska tillgångar m. m.

G. S.