Kenny's Outlines of Criminal law. An Entirely New Edition by J. W. CECIL TURNER. Cambridge 1952. Cambridge University Press. LIV + 576 s. £ 2.2.
Russell on Crime. A Treatise on Felonies and Misdemeanors. Tenth Edition by J. W. CECIL TURNER. London 1950. Stevens. 2 vol. CIV + VIII + 1,961 s. £ 10.10.
Engelsk rätt är ofta svårtillgänglig för kontinentala jurister. Detta beror icke blott på att den engelska rättsordningen till struktur och innehåll avsevärt skiljer sig från de kontinentala rättsordningarna utan också på att den engelska rätten icke på samma sätt som den kontinentala blivit föremål för vetenskaplig analys och bearbetning. Den engelska juridiska litteraturen i positivrättsliga ämnen består huvudsakligen av dels mer eller mindre elementära läroböcker och dels handböcker avsedda för praktiserande jurister i deras dagliga arbete (i regel också skrivna av praktiserande jurister) med en ingående behandling av detaljspörsmål och obenägenhet att draga upp stora linjer och diskutera allmänna principer i ämnet. Undantag finnas emellertid, och till dem torde kunna räknas de båda arbeten, som nämnas här ovan.
Cambridgeprofessorn KENNY'S Outlines of Criminal Law (1 uppl.1902) har länge ansetts som den ledande läroboken i engelsk straffrätt. Den har nu utgivits i en helt omarbetad uppl. av Kenny's lärjunge TURNER (verksam såsom akademisk lärare i Cambridge och känd bl. a.
såsom medutgivare av English Studies in Criminal Science). Denna uppl. är praktiskt taget en ny bok, i vilken analysen av rättsstoffet i många avseenden fördjupats, varvid emellertid charmen i Kenny's framställningssätt delvis gått förlorad. (Som en smakbit på detta har i ett appendix intagits Kenny's eget inledningskapitel om »The nature of a crime».)
Läroboken omfattar fyra huvudpartier. Det första partiet, Book I, innehåller en framställning av vad vi skulle kalla straffrättens allmänna del, nämligen brottets begrepp, allmänna regler om straffansvar (yttre handling, kausalitet, subjektiva rekvisit), försök till brott, medverkan till brott, brottens klassificering m. m. Anmärkningsvärt är att arbetet icke alls behandlar straffteorier (de tio s. på vilka Kenny i tidigare upplagor behandlade straffets syfte ha icke någon motsvarighet i denna uppl.) eller det straffrättsliga påföljdssystemet. Största intresset i detta avsnitt knyter sig till den instruktiva framställning, som utg. på grundval av tidigare egna forskningar ger av det subjektiva rekvisitet för brott, »mens rea». Han skiljer därvid på mens rea enligt common law och mens rea vid »statutory offences», d. v. s. brott som regleras av skriven lag. I modern common law föreligger enligt utg. mens rea, då gärningsmannen handlat frivilligt och med »foresight of the consequences», vilket innebär att han insett att hans handlande skulle eller kunde få den inträffade brottsliga effekten. Detta synes ungefär motsvara uppsåt (inklusive dolus eventualis) och medveten culpa i svensk rätt. Däremot anser utg., att »negligence»,vilket i hans framställning synes motsvara omedveten culpa, faller utanför det straffbara området enligt common law. Vissa rättsfall synas dock tyda på att ansvar för »manslaughter» inträtt även vid sådan culpa. »Mistake of fact» (faktisk villfarelse) utesluter straffansvar endast om misstaget är »reasonable». I motsats till vad fallet i princip är enligt svensk rätt ligger bevisbördan för att villfarelse förelegat helt på den tilltalade. Vid statutory offences är det subjektiva rekvisitet ofta ett annat än enligt common law. Domstolarna torde visserligen numera rent principiellt vara benägna att antaga att mens rea fordras vid sådana brott (åtminstone i betydelsen av frivillig handling), men ofta är ansvaret strikt. Därvid förekommer icke sällan »vicarious liability» i den formen att företagare ansvara för sina anställdas brott.
Arbetets största parti, Book II, utgöres av en redogörelse för de viktigaste av de särskilda brotten i engelsk rätt. Den relativt kortfattade framställningen i Book I av de allmänna principerna kompenseras här av en ingående behandling av samma materia i relation till olika brott, t. ex. de synnerligen invecklade reglerna om mens rea vid mord och »manslaughter». — Av principiellt intresse är att maximen »nulla poena sine lege» icke gäller obetingat i engelsk rätt. Domstolarna ha nämligen i några fall utan stöd av praxis eller lagstiftning såsom »public mischief» straffat gärningar, vilka ansetts syfta till »the prejudice of the community» (s. 336).
Slutligen innehåller läroboken i likhet med de flesta andra engelska läroböcker i »Criminal Law» en framställning av straffprocessrätten. I Book III behandlas sålunda den egenartade engelska bevisrätten och
i Book IV domstolsorganisationen och förfarandet, däribland också motsvarigheten till de regler, som i svensk straffrätt upptagas under rubriken »Strafflagens tillämplighet i rummet».
Russell on Crime är sedan gammalt en ledande handbok i straffrätt; dess första uppl. utgavs år 1819 av en framstående jurist, som varit Chief Justice i Bengalen. Den nya uppl., som är avsevärt omarbetad av utg., omfattar — förutom ett inledande avsnitt om allmänna principer rörande straffansvar av ungefär samma innehåll som motsvarande parti i den nya uppl. av Kenny — en mycket ingående framställning av huvudsakligen »indictable offences», d. v. s. de allvarligare brott, som kunna föranleda rättegång med jury. Särskilt märkas helt nyskrivna framställningar av de svårbemästrade reglerna om »homicide» (mord och andra brott med dödlig utgång) och »larceny» (motsvarande stöld och vissa andra förmögenhetsbrott).
Utmärkande för dessa båda arbeten är en strävan att få fram allmänna principer ur ett svåröverskådligt och ofta motsägelsefullt rättsfallsmaterial. Utg. underlåter därvid på ett uppfriskande sätt att iakttaga den eljest i engelsk juridisk litteratur vanliga devota inställningen till domstolarna och deras avgöranden och drager sig icke för att öppet kritisera praxis. Båda arbetena ha mottagits med tillfredsställelse i den engelska fackpressen; de torde bliva standardverk att falla tillbaka på även för utländska jurister, som vilja orientera sig rörande något problem inom engelsk straffrätt.
Hans Thornstedt