Arbetsrätten i Sovjetzonen.
    Den som jämför östtysk och västtysk arbetsrätt kan tydligt avläsa, hur Tyskland kluvits i två länder i vilka utvecklingen gått skilda vägar. I Västtyskland, där begreppet demokrati betyder väsentligen detsamma som hos oss, bygger arbetsrätten på grundvalar, som nära liknar våra svenska. I Sovjetzonen råder folkdemokrati och individens intressen är helt underordnade de makthavandes. Det följande referatet av arbetsrätten i Sovjetzonen bygger på det material som förelades medlemmarna av utskottet för arbetsrätt vid de fria juristernas kongress i Berlin (jfr ovan s. 65 ff).
    Arbetarna i Sovjetzonen är hänvisade enbart till den kommunistiskt ledda fackföreningsrörelsen, Freier Deutscher Gewerkschaftsbund (FDGB). Denna centralt dirigerade fackföreningsrörelse fungerar snarast som organ för arbetsgivaren. Staten är ju också ägare av nyckelföretagen. Åtskilliga belägg gavs för fall, då fackföreningsledarna handlat direkt i strid med medlemmarnas intressen. Vid olika tillfällen hade arbetarna vid enskilda företag sökt att bilda egna sammanslutningar men utan framgång.
    Den enskilde saknar trygghet i anställningen. Att företaget äger avskeda den politiskt misshaglige, är en erkänd rättsgrundsats. En författning, Verordnung über Kündigungsrecht d. 7 juni 1951, anger uttryckligen, att arbetare må avskedas utan iakttagande av uppsägnings

 

tid, när han brutit mot »die Grundsätze der antifaschistisch-demokratischen Ordnung» eller när avskedandet beordras av behörigt statligt »Untersuchungs- oder Kontrollorgan».
    Att få produktionen att stiga är en central samhällsangelägenhet. Viktiga industrigrenar, särskilt den industri som framställer uran, måste ständigt förses med ny arbetskraft. Vid rekryteringen användes metoder som ganska nära påminner om sättet att utskriva krigsfolk före den allmänna värnpliktens tid. Centralt bestämmes vilken kontingent som skall ställas till förfogande från ett visst distrikt. I första hand anvisas från arbetsförmedlingen arbetslösa eller ungdomar som står i begrepp att träda in i produktionen. Vägran att följa en anvisning medför straffansvar, även om den enskilde själv kan finna arbete på annat håll. Värvningen avser också arbetare som har anställning men som arbetar i företag som anses böra avstå från arbetskraft. Särskilda »Operativbrigaden», kommissioner på 2—3 personer, besöker det utpekade företaget. Sedan kommissionen kallat till sig företagsledaren och fackföreningsledaren, får den enskilde arbetaren företräde. Nu börjar övertalningen, varvid kommissionens medlemmar ömsom spelar på patriotiska strängar, ömsom förlöjligar och bagatelliserar den enskildes ursäkter att inte vilja byta arbetsplats. I bakgrunden ligger hotet om arbetsanvisning.
    Kollektivavtalen har en helt annan innebörd än hos oss. Innehållet bestämmes i väsentliga delar genom s. k. mönsteravtal. Kollektivavtalet betyder, att arbetarna på en arbetsplats åtager sig vissa prestanda som ett led i en större produktionsplan. Det väsentliga åtagandet gäller att stegra produktionen med det procenttal, som angivits i avtalet.
    Det äldre lönesystemet har ersatts med ett nytt system, som skall bättre tillgodose intresset att stegra produktionen. Lönen beräknas på grundval av en produktionsnorm. Arbetstagaren har inte rätt att falla tillbaka på timlön eller annan minimilön, för den händelse han inte skulle nå det förutsatta arbetsresultatet. När produktionsnormen skall bestämmas, får man inte taga hänsyn till vad som förut varit den vanliga prestationen under motsvarande betingelser. Normen skall taga sikte på vad de bästa arbetarna kan prestera. Aktivisten, Sovjetzonens Stachanovarbetare, ställes som föredömet. Jämsides med de politiska ledarna är aktivisten en ärad och hyllad man i dagens Sovjet-Tyskland. Där tolereras inte såsom hos oss den solidaritet och kamratskap mellan arbetarna, som säger att enskilda inte får förstöra ackordsatserna genom topprestationer och att arbetstakten skall bestämmas av genomsnittsmannens förmåga. Den enskilde skall i stället tävla med de andra och söka ständigt uppnå nya topprestationer.

Folke Schmidt