BLODGRUPPSSTATISTISK SANNOLIKHETSBERÄKNING SOM BEVISMEDEL I FADERSKAPSÄRENDEN

 

AV T. F. LABORATORN BENGT JONSSON

 

 

Den i flera avseenden revolutionerande nya Föräldrabalk, som trädde i kraft d. 1. jan. 1950, gav med ens en utomordentlig betydelse åt sannolikhetsgraderingen som bevismedel i faderskapsärenden.
    Graderingen av sannolikheten för en viss mans faderskap kan baseras på många olika omständigheter. Bland dessa omständigheter står sannolikhetsgraderingen genom blodgruppsbestämningar i viss mån i särklass, bl. a. genom att den därigenom erhållna sannolikhetsgraden betydligt oftare än för de övriga omständigheterna kan givas ett åtminstone tillformen strikt siffermässigt uttryck. Detta förhållande, som givetvis gör metoden mycket användbar, medför dock även betydande risker.
    Det ligger nära till hands att tillmäta den i till synes klar matematisk form klädda blodgruppsstatistiska sannolikheten en överdriven betydelse på bekostnad av andra i motsatt riktning talande sannolikheter, som trots att de icke kunna direkt uttryckas i siffror kanske borde anses hava än större vikt för fallets bedömande.
    Det kan icke nog varnas för ett slentrianmässigt användande av den blodgruppsstatistiska metoden som ensamt avgörande bevis för faderskapssannolikheten.
    Med denna reservation kvarstår dock, att blodgruppsstatistiken för närvarande är vårt kanske främsta hjälpmedel att minska osäkerheten beträffande det biologiska faderskapet i omtvistade fall.
    Vad innebär blodgruppsstatistisk sannolikhet?
    Den faderskapssannolikhet, som kan ernås genom blodgruppsbestämningar kan ges följande allmänna formulering:
    Den blodgruppsstatistiska sannolikheten för en viss mans faderskap till ett barn med en viss blodgruppskombination är lika med förhållandet mellan det relativa antalet barn av ifrågavarande blodgruppskombination han skulle kunna väntas få med ifrågavarande moder och summan av detta relativa antal och det relativa antal barn av detta slag hon skulle kunna väntas få med den eller de övriga män (undersökta eller icke undersökta), vilkas faderskap kan komma ifråga.
    En blodundersökning å moder, barn och eventuell barnafader geralltså icke i och för sig upplysning om vederbörandes faderskapssannolikhet utan kräver som komplettering ett antagande om den möjliga eller troliga promiskuitetsgraden.
    Detta kan belysas med några enkla exempel:
    Moder O, barn B eller, med anlagstyperna (genotyperna) utskrivna, moder OO, barn BO. Undersökningen utvisar, att barnet måste ha ärvt blodgruppsreceptorn B från sin fader.
    Det antages, att i fallet två (och endast två) män kunna komma ifråga som ev. barnafäder och att det före blodundersökningen kan an

 

tagas helt ovisst, vilken av dem som är barnets fader, varför utgångspunkten kan anses vara en sannolikhet för vardera av 50 % d. v. s. 0,5.
    Blodundersökningen antages utvisa, att den ene (1) har blodgruppen BO och den andre (2a) grupp BB.
    Relativa antalet BO-barn av en OO-moder och (1) är 50 % d. v. s.0,5 och för (2a) 100 % d. v. s. 1,0. Då det antogs vara visst, att endera av dem är barnets fader, tages summan av dessa relativtal till enhet.
    Faderskapssannolikheten för (1) blir då 0,5/1,5 + 1,0 = 0,3 3 d. v. s. 33 %.Sannolikheten för (1):s faderskap har alltså minskats genom blodundersökningen.
    Skulle resultatet i stället antagas hava blivit (1) BO och (2b) A₁Bblir relativa BO-barnantalet för (1)=0,5 och för (2b) =0,5. Sannolikheten för (1):s faderskap blir då 0,5/0,5+0,5 = 0,5 d. v. s. 50 %. Sannolikheten för (1):s faderskap har icke förändrats genom blodundersökningen.
    Vi antaga nu, att två män kan komma ifråga som ev. fäder till barnet, men att endast den ene av dem (1) kan blodundersökas och att det visarsig, att han tillhör grupp BO. Han har då receptorn B och kan alltså vara barnets fader. Blodgruppsreceptorn B är relativt ovanlig, den finnes i grupperna BB, BO, A₁B och A₂B, vilka tillsammans endast utgöra c:a 15 % av den svenska befolkningen. Den andre mannen (2c) måste tillhöra någon av dessa blodgrupper för att kunna vara barnets fader.Då inga särskilda hållpunkter förefinnas beträffande (2c):s blodgrupp får man räkna med samma möjlighet för honom att avgiva B-anlag (B-gen) som för befolkningen i dess helhet d. v. s. c:a 8 %.
    Det relativa antalet BO-barn med en OO-kvinna blir för (1) 0,5 ochför den »statistiske barnafadern» (2c) 0,0 8. Faderskapssannolikheten för (1) blir 0,5/0,5 + 0,08 =0,86 d. v. s. 86 %. Sannolikheten för (1):s faderskap har ökats genom blodundersökningen.
    Skulle sammanlagt n män, varav endast en (1) kunnat blodundersökas, och visat sig vara BO, vara möjliga som ev. barnafäder, blir analogt sannolikheten för (1):s faderskap 0,5/0,5 + (n—1) 0,08. Om n t. ex. skulle vara = 6 blir sannolikheten för (1):s faderskap 0,56 d. v. s. 56 %. Bestyrkningens värde minskas snabbt med ökad promiskuitetsgrad och i detta fall har undersökningen knappast gett nämnvärt större sannolikhet för att (1) är fader än för att någon av de övriga skulle vara barnets fader.
    Är undersökningen gjord efter flera blodgruppssystem kombineras resultaten efter de olika systemen på följande sätt: Moder OO MM, barn BO MN, uppgiven fader BO NN.
    Relativa antagliga antalet BO-barn av denna moder är för (1) 0,5 och för en obestämd man ur befolkningen 0,08. Motsvarande relativtal för MM-mor med MN-barn blir 1,0 resp. 0,4 och för OO MM-mor med BO MN barn alltså 0,5∙1,0 resp. 0,08∙0,4. Faderskapssannolikheten för (1) blir då 0,5/0,5 + (n—1) 0,032' vilket om n antages = 2 blir 0,94

 

d. v. s. 94 %, en icke oväsentlig ökning av (1):s faderskapssannolikhet genom blodundersökningen.
    Mer komplicerad blir beräkningen när det icke kan avgöras, huruvida barnet fått ett visst blodgruppsanlag från modern eller från fadern. Som exempel på beräkningen i ett dylikt fall kan anges:
    Mor A₁, barn A₂, tre ev. fäder (1) A₁ (2) A₂ (3) O.
    A₂-gruppen består av individer A₂ A₂ och A₂O, A₁-gruppen består av individer A₁A₁, A₁A₂ och A₁O. A₂-gruppen i befolkningen ger gener i proportionen A₂-gen 53 %, O-gen 47 %, A1-gruppen i befolkningen ger A₁-gen 57 %, A₂-gen 5 % och O-gen 38 %.
    I det föreliggande fallet måste modern ha gett antingen A₂-gen eller O-gen till barnet, vilket kan väntas ske i relativförhållandet A₂-gen 5/5 +38: O-gen 38/5 + 38·
    Relativa antalet A₂-barn med denna moder blir:
För (1) 5/43 ∙ (0,05 + 0,38) + 38/43 ∙ 0,05 = 4,05/43
för (2) 5/43 ∙ 1,0 + 38/43 ∙ 0,53 =25,14/43
för (3) 5/43 · 1,0 + 38/43 · 0,00 = 5,00/43·
Faderskapssannolikheten för (1) blir då 4,05/4,05 +25,14 + 5,00 = 0,118 == 11,8 % för (2) 73,5 % och för (3) 14,6 %.
    Sannolikheten för (2):s faderskap har alltså ökats genom blodundersökningen.
    Särskilt givande ur sannolikhetsberäkningssynpunkt är Rh:s invecklade undergruppssystem CcDdEe.
    Icke sällan kan en mer eller mindre fullständig sannolikhetsberäkning genomföras även utan kännedom om barnamoderns blodgruppskombination. Särdeles ofta kunna blodundersökningar å anhöriga till parterna, särskilt parternas föräldrar, vara av utomordentligt värde för sannolikhetsberäkningarna.
    I många fall kunna beräkningarna underlättas genom lämplig tabellering av genfrekvensfunktioner och förenklade formler.
    Förutsättningar för sannolikhetsberäkningarnas användning.
    I de fall, där ett bestämt antal män kunna anses komma ifråga som eventuella barnafäder, ligga förutsättningarna för en sannolikhetsberäkning tämligen klara, även om icke blodundersökning kunnat genomföras för samtliga män.
    Vanligare är emellertid, att en man är utpekad som barnafader och bestrider faderskapsmöjligheten, utan att omständigheterna ge någon bestämd hållpunkt för graden av den ev. föreliggande promiskuiteten. Här föreligger svårighet att finna ett lämpligt grundantagande för beräkningarna.
    Naturligast synes det mig vara att i dylika fall tillmäta båda de stridiga åsikterna samma vitsord, d. v. s. att före blodgrupperingen utgå från ett grundantagande av 50 % sannolikhet för och 50 % sannolikhet emot

 

vederbörandes faderskap (vilket motsvarar antagandet, att ytterligare en ev. fader med okänd blodgrupp kan komma ifråga, d. v. s. att n i förut använda formler sättes = 2).
    Genom beräkningen finner man då huruvida denna a priori-sannolikhet för vederbörandes faderskap ökats eller minskats genom undersökningen av blodgrupperna.
    Då grundantagandet är i hög grad osäkert och i viss mån godtyckligt måste man givetvis kräva en högst väsentlig ändring av den formella sannolikheten för att vara berättigad till mera vittgående slutsatser (jfr nedan).
    Skulle omständigheterna i fallet göra ett annat utgångsläge än »fifty fifty» naturligare kan detta ernås genom att multiplicera resp. relativtal med de för fallet lämpliga faktorerna.
    Värdesättningen av sannolikhetsresultaten.
    När det icke gäller den direkta jämförelsen mellan flera utpekade och undersökta mäns faderskapssannolikheter har metoden sin största praktiska betydelse för fastställande av osannolikhet för den utpekade mannens faderskap.
    För friande av en som barnafader u. ä. angiven man, som haft samlag med barnamodern under konceptionstiden, fordrar Föräldrabalken, att det skall vara »osannolikt», att han är barnets fader. Någon gradering av osannolikheten angives icke och framgår knappast heller av motiveringen. Av de synpunkter, som kommit till uttryck under förarbetena till lagen torde dock få dragas den slutsatsen, att det avses en relativt hög grad av osannolikhet.
    Med en i viss mån »falsk analogi» med medelfelsberäkningarna och de krav, som från en del håll ställts på säkerhetsgraden av s. k. direkta faderskapsuteslutningar, synes det mig försvarligt att tillsvidare intaga följande ståndpunkt:
    Om sannolikheten för vederbörandes faderskap genom blodundersökningen minskats med minst 2/3, d. v. s. från 50 % till 16 %, motiverar detta att faderskapet betecknas som »i viss grad osannolikt».
    Minskas sannolikheten med minst 19/20, d. v. s. från 50 % till 2,5 %, betecknas faderskapet som »i hög grad osannolikt».
    Minskas sannolikheten med minst 399/400, d. v. s. från 50 % till 0,125 % betecknas faderskapet som »med till visshet gränsande sannolikhet uteslutet».
    Detta gäller den rent blodgruppsstatistiska osannolikheten. Denna kan som tidigare framhållits ökas, minskas eller upphävas genom andra sannolikhetsförhållanden i ärendet.
    Var gränsen för vad som svarar mot Föräldrabalkens »osannolikt» skall dragas i sådana fall, där sannolikhetsbedömandet uteslutande måste baseras på blodundersökningen, är ett svårt problem. En ståndpunkt att i sådana fall kräva en sannolikhetsminskning med minst 19/20, d. v. s.från 50 % till högst 2,5 %, synes mig åtminstone försvarlig.
    Detta betraktelsesätt kan kanske synas mången väl restriktivt, men göres enligt min åsikt nödvändigt av de primära antagandenas stora osäkerhetsgrad.

 

2—537004. Svensk Juristtidning 1953.

 

    Jämförelse mellan olika mäns faderskapsmöjlighet.
    Föräldrabalken ger domstolen möjlighet att förelägga även andra män än den instämde, vilka med visshet anses hava haft samlag med modern under konceptionstiden, att underkasta sig blodgruppsundersökning. Någon föreskrift, att den man, vilkens faderskap göres mest sannolikt, skall förklaras som fader, föreligger emellertid icke och ej heller föreligger möjlighet att samtidigt instämma flera män med yrkande, att få en av dem förklarad som fader. Vid pågående förberedelser för en viss omarbetning av Föräldrabalken har önskemål om komplettering av lagen i dessa båda avseenden gjort sig starkt gällande. En sådan logisk utveckling av Föräldrabalken synes ytterst önskvärd särskilt om de tekniska möjligheterna för sannolikhetsberäkning förbättras genom vidgad befogenhet för domstolen att förelägga moderns och de ev. fädernas anhöriga blodprovstagning.
    Förhållandena vid en sådan direkt jämförelse mellan de blodgruppsstatistiska faderskapssannolikheterna för exempelvis två män synas mig kunna bedömas väsentligt mindre restriktivt än när det gäller fastställande av osannolikhet för endast en undersökt man. Så synes mig en endast 5 gånger större sannolikhet för den enes faderskap än för den andres, t. ex. 84 % resp. 16 %, i regel böra vara avgörande om icke andra omständigheter tala i annan riktning. Detta friare bedömande förutsätter dock givetvis ett särskilt noggrant beaktande av de i ärendet eventuellt föreliggande andra sannolikhetsgrunderna.
    Önskemål har framförts att i sådana fall, där exempelvis två män uppenbart kunna komma i fråga som ev. barnafäder och icke större sannolikhet kan påvisas för den enes faderskap än för den andres, båda skulle frias från faderskapet. Detta önskemål synes mig i viss mån logiskt grundat och beaktansvärt men kräver ur många synpunkter noggranna överväganden. Stor risk kunde föreligga, att en dylik föreskrift frestade till ett frikostigt utnyttjande av alltför obetydliga blodgruppsstatistiska sannolikhetsskillnader.
    Sådana i och för sig otillräckliga blodgruppsstatistiska sannolikhetsskillnader kunna vara av stor vikt i sammanhang med annan indiciebevisning och böra alltid utnyttjas som ett led i en fullständig rasbiologisk undersökning i de fall där en sådan företages.
    Äktenskaplig bördstalan.
    Trots att beviskraven i mål angående äktenskaplig börd i flera avseenden mildrats genom Föräldrabalken äro de dock i många fall utomordentligt stränga och göra användandet av den blodgruppsstatistiska bevismetoden vanskligt. Liksom styrkan av presumtionen för den äkta mannens faderskap i dessa fall är mycket växlande torde kraven på styrkan av de bevis, som behövas för presumtionens hävande, bliva rätt växlande från fall till fall. Att de blodgruppsstatistiska osannolikheter, som närma sig säkerhetsgraden hos en direkt faderskapsuteslutning, i en hel del fall måste få avgörande betydelse synes dock klart. Någon enhetlig rättspraxis på området torde knappast ännu ha hunnit utformas. Presumtionen i dessa mål har, i varje fall hittills, varit ur biologisk-statistisk synpunkt diskutabel. Erfarenheten har nämligen visat, att procenttalet direkta faderskapsuteslutningar genom blodundersökning är väsentligt större i ärenden om äktenskaplig börd än i ärenden om barn u. ä.