GUSTAV BOEHMER. Grundlagen der bürgerlichen Rechtsordnung, Bd I. 1950. 309 s. II:1 och 2. 232 och 215 s. Tübingen 1951, 1952. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck).
    Västtysk rättsvetenskap synes befinna sig i ett livaktigt skede. Det är forskningsuppgifter av utomordentlig räckvidd och svårighetsgrad, som Freiburgprofessorn BOEHMER i förevarande arbete ägnat sig åt, och han har behandlat dem på ett sätt som i hög grad verkar stimulerande på läsaren,

 

även om denne, såsom undertecknad, till följd av brist på rättshistorisk sakkunskap i mångt och mycket ej har tillräcklig kompetens att rätteligen värdesätta resultaten.
    I det första bandet dryftas privaträttens karaktär och ställning i rättssystemet, i synnerhet i förhållande till straffrätten och än mer förvaltningsrätten. »Rechtsweg und Verwaltungsweg» lyder rubriken till ett omfattande kapitel. I en exkurs skildras universitetens rättsliga organisaton, rättshistoriskt och komparativt, i ett flertal länder. — De båda senare banden innefatta åter en översikt över det dogmhistoriska utvecklingsförloppet av det tyska privaträttsliga rättstänkandet och av tysk »Rechtsschöpfung» från naturrätten till BGB, varjämte förf. söker teckna privaträttssystemets fortsatta utbildning genom vetenskap och rättspraxis i tiden från nämnda kodifikation till våra dagar. Framställningen hänför sig här särskilt till två frågor eller grupper av frågor: å ena sidan motsättningen mellan lagstiftningens abstrakta normering och domstolarnas rättstillämpande resp. rättsskapande verksamhet, kampen och växelspelet mellan »jus æquum» och »jus strictum», å andra sidan motsättningen mellan positiv rätt och naturrätt. Ett speciellt avsnitt handlar, vad det senare beträffar, om naturrättens i olika former framträdande »nutida renässans».
    En fortsättning av verket ställes i utsikt, vilken bl. a. skall avse frågan, i vad mån för ledande europeiska rättsordningars vidkommande de borgerliga rättsförhållandena utgestaltas genom enskildas initiativ och handlande resp. i vad mån dylik utgestaltning i stället försiggår medelst »die öffentliche Gewalt», det må vara i form av tvingande lagregler eller genom konkret offentligrättslig rättstillämpning.

Hj. K.