Lokala utskrivningsnämnder vid alla statliga sinnessjukhus. När den provisoriska lagstiftningen om lokala utskrivningsnämnder vid sinnessjukhusen förlängdes vid 1952 års riksdag (SvJT 1952 s. 459), yppades olika meningar om möjligheten att ge denna lagstiftning mera generell tillämpning. I prop. (nr 167) uttalades visserligen att lokala nämnder borde inrättas vid flertalet sinnessjukhus. Emellertid var man tveksam om det nu var lämpligt att tillskapa nämnder vid bl. a. sjukhus med asociala imbecilla och vissa kommunala sjukhus. Första lagutskottet åter (utl. nr 30) förklarade sig förutsätta att nämnder snarast möjligt inrättades vid samtliga sjukhus, där sådant icke av särskilda skäl stötte på organisatoriska eller andra svårigheter.
D. 12 dec. 1952 har K.M:t förordnat att lagstiftningen om lokala nämnder skall tillämpas vid samtliga statliga sinnessjukhus samt vid de kommunala sinnessjukhusen i Stockholm, Eskilstuna, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Örebro, Sundsvall och Härnösand. Utanför reformen står endast fångvårdens sinnessjukavdelningar och några smärre kommunala sjukhus, vid vilka senare straffriförklarade eller med dem jämställda patienter emellertid icke torde vårdas.
Beslutet innebär, att K. M:t, med godtagande av riksdagens ståndpunkt, låtit det nya utskrivningsförfarandet gälla praktiskt taget alla straffriförklarade och med dem jämställda; sinnessjuknämnden blir hädanefter ren besvärsinstans. När den nya lagstiftningen först genomfördes med sikte på att den skulle tillämpas endast vid ett fåtal sinnessjukhus, framfördes starka betänkligheter, särskilt från riksdagens sida, mot den olikhet i rättsställning som skulle förefinnas mellan straffriförklarade vid olika sjukhus (SvJT 1950 s. 63). Denna brist är nu avhjälpt. Det återstår att undersöka möjligheterna att låta nämnderna befatta sig även med de icke straffriförklarade patienterna och att därefter låta slutgiltiga bestämmelser i sinnessjuklagen avlösa nu gällande provisoriska lagstiftning.