F. H. LAWSON. The Rational Strength of English Law. (The Hamlyn Lectures. Third Series.) London 1951. Stevens. VIII, 147 s. 10 sh.
W. FRIEDMANN. Law and Social Change in Contemporary Britain. With a foreword by Sir Alfred Denning. London 1951. Stevens. XXIV, 322 s. 37 sh. 6 d.
The Reform of the Law. Edited by GLANVILLE WILLIAMS. London 1951. Gollancz. 224 s. 18 sh.
Den engelska rätten, inte minst den engelska civilrätten, framstår vanligen för den kontinentale juristen som ett otillgängligt och föga inbjudande territorium. Det starka beroendet av den historiska utvecklingen, ofta framträdande som höggradig konservatism; särskilda sociala förhållanden, däribland existensen av en ovanligt stor förmögen överklass; den inhemska begreppsbildningen, som avsevärt skiljer sig från den kontinentala rättens; juristernas utpräglade fackmannaglädje åt systemets tekniska finesser, vilken lett till ovanligt invecklade och detaljrika rättsprinciper; allt detta har bidragit till att göra den engelska rätten svårtillgänglig för utlänningar. »Jag förstår inte Edra trusts», sade GIERKE till MAITLAND, och till detta uttalande har mindre kvalificerade iakttagare med desto större skäl kunnat ansluta sig. Den praktiska innebörden av de grundläggande principerna och deras sociala konsekvenser har därigenom till stor del förblivit okända utanför Englands gränser.
Det ökade intresset för komparativt rättsstudium har emellertid på senare år underlättat kännedomen om den engelska rätten; dels har kontinentala jurister studerat engelsk rätt, dels har engelsmännen själva studerat den kontinentala rätten och därigenom också bättre uppfattat vad som utmärker deras eget rättssystem.
Gemensamt för de tre arbeten, vars titlar läses här ovan, är att de handlar om engelska rättsprinciper i deras praktiska verkningar. Författarna strävar efter att frigöra reglerna från deras skal av tekniska begrepp. I övrigt är de emellertid ganska olika, både vad beträffar ämnesval och syfte.
F. H. LAWSON, professor i komparativ rätt i Oxford, återger i The Rational Strength of English Law sina »Hamlyn Lectures». Dessa skall enligt stadgarna avse Europas komparativa rätt eller etnologi, och syftet är »that the Common People of the United Kingdom may realise the privileges which in law and custom they enjoy in comparison with other European Peoples and realising and appreciating such privileges may recognise the responsibilities and obligations attaching to them». Bokens titel bär vittne om att Lawson funnit programmet ha täckning i verkligheten, även om han är på det klara med att en jämförelse med andra rättssystem icke alltid utfaller till den engelska rättens fördel. Lawsons ämne är vad han kallar »the lawyers' law», d. v. s. den del av rätten som endast i ringa grad är präglad av politiska ställningstaganden. På ett utmärkt klargörande och ofta underhållande sätt framställer Lawson varför enligt hans mening hithörande rättsregler i det engelska systemet väl kan uthärda en jämförelse med motsvarande regler i andra rättssystem, särskilt i fransk och tysk rätt.
I den första föreläsningen prisas den domarskapade engelska rätten för att den på en gång tillgodoser den enskildes behov av att kunna förutse utgången av en tvist, genom reglerna om prejudikatens auktoritet, och det allmänna intresset av smidig anpassning efter förändrade förhållanden. De återstående föreläsningarna behandlar särskilda regler inom resp. kontraktsrätt, äganderätt och skadeståndsrätt. Inom alla dessa områden finner Lawson att principer, som kan förefalla godtyckliga eller formalistiska, fyller praktiska funktioner eller åtminstone har betydande förtjänster.
På kontraktsrättens område ser han fördelar främst i den engelska rättens strikta avtalstolkning och stränghet mot en gäldenär, som icke uppfyller sitt åtagande, i jämförelse med den kontinentala rättens tendens att beakta alla möjliga omständigheter som inträffat vid avtalets ingående eller senare. Han påpekar även, att å andra sidan den engelska rätten i vissa situationer, vanligen med hjälp av regler tillhörande »equity», ger långt bättre hjälp åt den svagare kontraktspartnern än som förekommer i kontinentala rättssystem. Den engelska rätten erbjuder också genom »equity» särskilda möjligheter att, då ett kontrakt anses böra jämkas, genomföra detta på ett smidigt sätt efter omständigheterna i de särskilda fallen.
Mest ägnat att förvåna är att Lawson vill försvara det invecklade regelsystemet beträffande äganderätt (vartill i England räknas åtskilligt som vi betraktar som familjerätt och testamentsrätt). Detta förefaller för den utomstående närmast som en hemlig lära för ett fåtal specialister, där det rätta iakttagandet av formerna utgör huvudsaken. Lawson söker visa att systemet bygger på en noggrann analys av de många olika variationselement som kan förekomma i rätt till egendom: de befogenheter rätten omfattar, dess utsträckning i tiden, dess övergång till andra. Förklaringen till att en så noggrann analys behövts i engelsk
rätt synes emellertid ligga däri — vilket Lawson knappast tillräckligt framhåller — att i England sedan gammalt den enskilde haft ganska oinskränkt frihet att i detalj bestämma om sin förmögenhet och de särskilda beståndsdelarna däri för långa perioder framåt. Denna frihet har i stor utsträckning utnyttjats av förmögna personer till att giva invecklade föreskrifter i testamenten eller då egendom bortgivits för allmännyttiga ändamål, varigenom de nya ägarnas handlingsfrihet effektivt inskränktes i åtskilliga avseenden, samtidigt som dessa i andra avseenden skulle åtnjuta lika fullständig frihet som tidigare ägare. Härtill saknas i stort sett motsvarighet i de flesta andra länder, till följd av begränsningarna i testationsfriheten. Trots Lawsons försvar kvarstår hos läsaren en misstanke, att tendensen i England att göra invecklade föreskrifter underblåsts just av de engelska juristernas intresse för systemet som sådant, och av en hel del konsekvensmakeri.
W. FRIEDMANN är, i motsats till Lawson, särskilt intresserad av de delar av rätten som präglas av social utveckling och förändringar i samhällets politiska struktur. Han ställer — icke utan en viss pretention — som sin uppgift att fortsätta den analys av rättens förändring som DICEY gav i sitt klassiska verk The Relation of Law and Public Opinion in England during the Nineteenth Century. Då Law and Social Change in Contemporary Britain» till stor del utgöres av en sammanställning och överarbetning av ett antal tidskriftsartiklar i speciella ämnen, är det emellertid förklarligt att framställningen blivit ganska ojämn. Vissa delar av civilrätten och av stats- och förvaltningsrätten behandlas tämligen utförligt, med en del upprepningar, medan t. ex. familjerätten helt saknas och straffrätten fått mycket litet utrymme. Åtskilligt av ganska speciell karaktär har kommit med, bl. a. avseende förhållandena i Australien, där Friedmann under några år var professor. Friedmanns kunskaper och överblick är emellertid imponerande, och hans förtrogenhet med tysk rätt ger honom ett självständigt perspektiv på den engelska rätten.
Friedmann framställer — i anslutning till KARL RENNER — en tes att i alla västerländska rättssystem en avsevärd förändring ägt rum under 1900-talet, karakteriserad av att de hävdvunna juridiska institutionerna fått nytt innehåll, på ett sätt som endast i ringa grad framgår av gängse juridiska handböcker och läroböcker. Den enskildes frihet att utöva äganderätt har inskränkts genom att staten tagit sig en långtgående medbestämmanderätt, särskilt vid exploateringen av land; friheten att bestämma kontraktsvillkor har inskränkts genom tvingande rättsregler och genom bruket av standardkontrakt och kollektivavtal; i aktiebolagen har makten flyttat från aktieägarna till den centrala ledningen; konkurrensbegränsningar har förändrat näringslivets betingelser, och detta har föranlett staten att inskrida mot dessa begränsningar; staten har själv inträtt i näringslivet genom nationalisering av företag; skadeståndsrätten har alltmera ersatts genom försäkring, särskilt socialförsäkring; o. s. v.
Mycket av detta är ju välbekant, åtminstone i stora drag, men Friedmanns välskrivna och eleganta översikt har sitt stora intresse dels genom att det spridda materialet samlas under gemensamma synpunkter, och dels genom att den visar vilka konkreta uttryck tendenserna fått
i den engelska utvecklingen. En svensk känner igen åtskilligt, medan annat är främmande.
Ett kapitel handlar om kontraktsrättens utveckling. Friedmann nämner som karakteristiskt avtalsvillkorens kollektivisering och inskränkningarna i avtalsfriheten genom tvingande rättsregler samt den ökade betydelsen av ett särskilt slag av rättsförhållanden, nämligen allmänhetens förhållande till kommunala och statliga institutioner, såsom gasverk, elektricitetsverk, förstatligade järnvägar och statliga lånefonder. Vidare påpekas tendensen att låta förändrade förhållanden medföra ökade möjligheter till jämkning av kontrakt. Genom denna utveckling har den enskildes frihet att själv bestämma över sina rättsförhållanden till stor del gått förlorad, och bestämmanderätten har gått till de stora organisationerna eller till staten direkt. Å andra sidan innebär detta, att den tidigare endast på papperet existerande avtalsfriheten för den enskilde ersatts av en möjlighet för hans organisation att förhandla med motparten eller dennes organisation på jämställd basis, eller att staten själv har åtagit sig skyddet för den underlägsna parten.
Beträffande skadeståndsrättens utveckling hänvisar Friedmann främst till betydelsen av det omfattande engelska systemet av socialförsäkringar. Därutöver har emellertid skadeståndsansvaret utsträckts. Företagare har pålagts ökat ansvar för skador som uppstått genom fel i deras varor eller genom culpa hos självständiga medhjälpare, och Friedmann anser att utvecklingen går hän mot en allmän princip, att den som har kontroll över egendom skall svara mot allmänheten för skador som uppstår genom egendomens användning. Även arbetsgivarens ansvar för skador som träffar hans arbetare har utvidgats. Friedmann tillfogar emellertid, att utvecklingen i viss mån avbrutits genom att domstolarna under de senaste åren visat en tendens till ökad konservatism.
Ett annat kapitel handlar om konkurrensbegränsningar och ekonomiska stridsåtgärder. Även här försöker Friedmann framställa reglerna frigjorda från de juridiska begreppen, i detta fall de invecklade principerna om skadeståndsansvar på grund av »conspiracy». Karakteristiskt är emellertid, att Friedmann därvid så gott som uteslutande diskuterar konkurrensbegränsningarna och de mot dem riktade reglerna efter deras verkningar på »freedom of trade». Hos oss har motsvarande problem som bekant på senare tid diskuterats huvudsakligen med beaktande av de ekonomiska synpunkterna, d. v. s. med hänsyn till åtgärdernas och reglernas verkningar på priser och kostnader. Båda betraktelsesätten förefaller ensidiga; mot Friedmanns kan emellertid särskilt anmärkas, att det leder till att konfliktfallen överbetonas och att verkningarna för andra intressenter än de som representeras av de stridande parterna kommer i skymundan. Här — liksom på flera andra ställen i boken — finner man en tendens att släta över de politiska motsättningarna och att framställa nyheterna som politiskt neutrala konsekvenser av förändrade sociala förhållanden och ökat socialt medvetande.
Av stort intresse är också kapitlet om de offentliga företagen, vilka efter Labour-regeringens nationaliseringar fått så stor utbredning i England. Friedmann ger en översikt över de olika företagsformerna och de särskilda problem som dessa ger upphov till. För den som vill skaffa
sig mera ingående kännedom om dessa frågor finnes emellertid numera tillgång till ett utförligare arbete, nämligen Problems of Nationalized Industry, utg. av W. A. ROBSON (1952). Andra behandlade ämnen är trustinstitutets förändrade funktion i den sociala välfärdsstaten (numera även diskuterad i en intressant officiell utredning Report of the Committee on the Law and Practice Relating to Charitable Trusts, 1952), principerna för tolkning av moderna sociallagar, och användningen av institutet »injunction» inom den offentliga rätten.
Det är omöjligt att redogöra för alla de olika problem som Friedmann tar upp; av ovanstående torde ha framgått både hur omfattande hans ämneskrets är och hur specialiserade frågeställningar som förekommer. För kännedomen inte bara om engelsk rätt och engelska samhällsförhållanden utan också om tendenser i modern rättsutveckling överhuvud är arbetet av stort värde.
Om den som läst Friedmanns och Lawsons böcker tilläventyrs skulle tro, att den engelska rätten genom lagstiftning och rättspraxis förmått möta alla berättigade krav på reformer och utveckling, kan han tagas ur denna villfarelse genom The Reform of the Law, ett arbete utgivet av professorn vid London School of Economics GLANVILLE WILLIAMS, under medverkan av ett stort antal personer, av vilka den nu avlidne HAROLD LASKI är den utanför England mest kände. Här möter en skarp kritik och många förslag till reformer. Arbetet har i England kritiserats för vissa överdrifter (se t. ex. Law Quarterly Review 1952 s. 114 ff), och onekligen verkar åtskilligt, t. ex. förslaget om fasta maximihonorar för advokater, föga genomtänkt. Stort och smått blandas om vartannat. I de mera väsentliga frågorna förefaller emellertid för en utlänning förslagen i allmänhet vara välmotiverade, och samtidigt får man intressanta upplysningar om praktiska konsekvenser av nu gällande rättsregler. Att den engelska straffrätten på många punkter icke motsvarar moderna ideal är ju väl känt. Mindre kända torde de engelska familjerättsliga reglerna vara, t. ex. reglerna om äkta makars ekonomiska förhållanden och om utomäktenskapliga barn, och även här förefaller reformkravet berättigat. Att hyresförhållandena och den hyresreglering som finnes i England leder till minst sagt egendomliga konsekvenser framgår av ett kapitel. Även på arbetsrättens område ges åtskilliga reformförslag.
Ett ledmotiv i kravet på reform är att England bör ha ett justitieministerium, som skulle undersöka behovet av reformer och planera reformarbetet. Det säges att de engelska domstolarnas bundenhet vid prejudikat gör det nödvändigt att tillgripa lagstiftning för att få reformer till stånd. Williams uttalar alltså här rakt motsatt åsikt mot Lawson. Icke heller behovet av klarhet om rättsreglerna anses tillfredsställt genom det nuvarade systemet, bl. a. beroende på att studiet av prejudikat säges vara ytterligt tidskrävande. Ett krav på ökad kodifikation framföres därför. Medan Lawson övervägande skildrar de fördelaktiga sidorna av den engelska rätten, tar Williams och hans medförfattare upp reformbehoven. Delvis behandlar de båda böckerna olika regler, men delvis beror också skillnaden på en olikhet i fråga om värderingar. Alla de tre nu anmälda arbetena förmedlar emellertid en eljest icke lättåtkomlig kunskap om praktiska realiteter i engelskrätt.
Jan Hellner