TAUNO TIRKKONEN. Skiljemannaförfarandet (jämte supplement). Sthm 1952. Institutet för rättsvetenskaplig forskning. (Stencil; helt klotband, supplementet dock häftat.) XIV + 106 + 6 + 7 + 9 s. Kr. 10,00.

 

    Som hovrättsassessor CONRADI nämnt i 1952 års majhäfte av SvJT (s. 337 noten) har ovannämnda ursprungligen på finska utgivna arbete genom Institutets för rättsvetenskaplig forskning försorg översatts till svenska (1952). Arbetet har på sin tid i sin ursprungliga form anmälts i denna tidskrift av prof. Bo PALMGREN (SvJT 1944 s. 933), och en utförligare recension av den svenska upplagan kan fördenskull icke anses påkallad. Här må dock bekräftas, att en svensk läsare har mycket att hämta i denna bok, där förf. trots bokens jämförelsevis ringa omfång lyckats ge en redogörelse för till synes alla frågor som anknyta till skiljemannainstitutet. Understundom inskränker sig förf. väl blott till ett omnämnande av ett spörsmål med anmärkning, att det synes honom vara av liten praktisk betydelse. En läsare som tidigare grubblat på något hithörande detaljspörsmål finner kanske detta väl kortfattat avfärdat. Sålunda säger förf., sedan han framkastat frågan om den ena parten i skiljemannaförfarandet kan (i skiljeavtalet) tillerkännas rätt att inverka på valet av skiljemän på ett mera avgörande sätt än motparten, att gällande (finsk) rätt icke synes uppställa något hinder för en sådan anordning (s. 106). Här skulle undertecknad gärna ha velat få del av förf:s mening om mina funderingar över »självdomens» särställning (SvJT 1942 s. 196—201). — Förf. upptar icke frågan om utländska skiljedomars rättskraftsverkan och verkställighet

 

utan nöjer sig med att hänvisa till andra framställningar (not s. 96 nr 39), för svensk rätt bl. a. GRÖNVALL, SVJT 1939, och HASSLER, SvJT 1929; här borde ha medtagits ENGSTRÖMER, Några anmärkningar rörande den nya lagstiftningen om utländska skiljeavtal och skiljedomar (i Minnesskrift utg. av Juridiska fakulteten i Uppsala 1929).
    Den finska skiljemannalagstiftningen är nära släkt med den svenska, och förf:s framställning är avgjort av stor betydelse för svenska jurister, särskilt som hänvisningarna till svensk lag och litteratur äro rikliga och upplysande. I stor utsträckning har förf. beaktat även annan utländsk rätt, särskilt den tyska. I litteraturförteckningen återfinnes ADOLF SCHÖNKES namn (Zivilprozessrecht 1938), men denne författares stora samlingsverk Die Schiedsgerichtsbarkeit in Zivil- u. Handelssachen in Europa, 2 bd 1944 och 1948, har självfallet ej kunnat beaktas eftersom Tirkkonens ifrågavarande verk förelåg färdigt 1943, men det är kanske motiverat att här ändock bringa dess existens i åtanke.
    Svenska jurister äro Institutet för rättsvetenskaplig forskning stor tack skyldiga för att på detta sätt en viktig del av den finskspråkiga juridiska litteraturen gjorts tillgänglig för oss svenskar, och man vill livligt hoppas att Institutet fortsätter på den inslagna vägen.
    Boken kan rekvireras från SvJT:s red.

Hadar Berglund