De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok 1950—1951, 1951—1952. Sthm 1951, 1953. Hæggström. XL+192 s., XCI + 368 s. Kr. 8,50, 12,00.
Varje gång en ny volym av Nordisk kriminalistisk årsbok kommer i ens hand måste man med både tillfredsställelse och beundran konstatera, huru perfekt de refererade mötesförhandlingarna skänka läsaren en föreställning av arbetet inom de nordiska kriminalistföreningarna och huru väl föredragen och diskussionerna avspegla den straffrättsliga, kriminalpolitiska och kriminologiska situationen i våra länder vid varje särskild tidpunkt. De här anmälda årgångarna befästa dessa intryck. Det är tvenne värdefulla samlingsverk som härmed infogas i en imponerande räcka på de intresserades bokhyllor. Dock ingalunda för att där bli stående; tvärtom har den på området verksamme praktikern eller teoretikern ofta anledning att gå tillbaka till dem för att söka kunskap om de ständigt nya och dock i många fall klassiska kriminalpolitiska och rättsliga problem som avhandlas i årsböckerna.
Särskilt omfattande och givande är den senare volymen på grund därav, att den innehåller mötesförhandlingarna från det tredje nordiska kriminalistmötet i Köpenhamn år 1952. Mötets yttre förlopp samt diskussionerna kring de tre betydelsefulla överläggningsämnena — om läkepedagogisk behandling, tidsobestämt frihetsberövande som reaktion mot lagöverträdare samt den kriminalpolitiska behandlingen av rattfyllerister — återfinnas i årsboken, medan de i förväg publicerade huvudreferaten, som äro av ganska vidlyftig beskaffenhet, tidigare tryckts i Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. Denna helt visst nödvändiga begränsning av årsbokens innehåll synes knappast medföra praktisk olägenhet, då ju kriminalistföreningarnas medlemmar för den synnerligen modesta årsavgiften erhålla både årsboken och nyssnämnda tidskrift.
Det skulle föra för långt att här närmare redogöra för alla de skilda kriminalistiska ämnen som varit uppe till behandling i föreningarna under de båda arbetsår som avses med de tvenne årgångarna. Av intresse är att konstatera, att å ena sidan centralt juridiska spörsmål trätt mera i rampljuset
än tidigare och att å den andra sidan ett ökat intresse för kriminologisk forskning som grundval för det kriminalpolitiska arbetet kan spåras i ämnesrubrikerna och debattinläggen mer än eljest under senare år. Som exempel på den förra tendensen kunna nämnas diskussionen år 1950 i den danska föreningen om straffmätningsproblemet, i den finska föreningen år 1951 om konfiskationspåföljden och i den svenska kriminalistföreningen sistnämnda år om åtalseftergift, påföljdseftergift och nåd. Ett aktuellt ämne för Sveriges del utgjorde den delikata frågan om brott och publicitet, som ventilerades hösten 1950; diskussionen har lett till ett samarbete med publicistkretsar, vilket burit frukt i nya publiceringsregler av mera tillfredsställande innehåll ur kriminalpolitisk och human synpunkt än de som tidigare gällt (se SvJT 1953 s. 199). Det ökade kriminologiska intresset avspeglar sig i de intressanta debattinläggen i de svenska förhandlingarna år 1951 rörande samhällsutvecklingen och förändringarna i brottsligheten och den finska föreningens val av ämne för årsmötet 1952, nämligen Finlands återgång till fredstida brottslighet. Förenta nationernas ökade aktivitet på det kriminalpolitiska fältet avspeglar sig i den svenska diskussionen år 1952 rörande personundersökningen och dess processuella anordnande, en diskussion som bl. a. redovisade det internationella Brysselseminariets resultat.
De föregående raderna återge ett ganska godtyckligt axplock ur de rika förråd av kriminalvetenskaplig upplysning som kan vinnas genom ett studium av de nu presenterade årsböckerna. Det skulle emellertid icke vara rättvist, om icke ett särskilt hedersomnämnande gjordes beträffande de fylliga och eleganta exposéer som lämnats på främmande språk av böckernas innehåll till fromma för vårt samarbete med de internationella reformsträvandenas representanter och till heder för modern och självständig nordisk kriminalpolitik. Den förra av volymerna inledes med en engelsk introduktion av KARL SCHLYTER och CARL HOLMBERG. I den senare volymen ha utgivarna beträtt nya vägar, i det att inledande översikter givits på både engelska och franska. Den förra har till författare IVAR STRAHL, HOLMBERG, ESBEN DRAGSTED och JOHAN KROMAN. För den senare svarar STEN HUDHOLM. Årsböckerna prydas med porträtt av resp. Franz von Liszt och Antti Tulenheimo. Nekrologen över den nyligen bortgångne finske kriminalisten har författats av BRYNOLF HONKASALO.
I. A.