Notable Cross-Examinations. Chosen and annotated by EDWARD WILFRID FORDHAM. With a Foreword on The Art of Cross-Examination by Sir TRAVERS HUMPHREYS and a Note on Three Famous Cross-Examiners by Sir EDWARD CLARKE. London 1952. Constable. 202 s. 12sh. 6d.
TH. THORSTEINSSON. Fra fremmede Retssale. III. saml. Fra Pickwick till Manstein. Kbhvn 1952. Munksgaard. 224 s. Dkr 16,50.
Det är knappast möjligt att till svenska översätta den juridiska termen cross-examination. Korsförhör må vara den direkta språkliga motsvarigheten men betyder närmast ett skarpt förhör, där frågorna »korsa» varandra eller något liknande (jfr HEMMING-SJÖBERG, SvJT 1950 s. 576 noten), och ger inte mycken aning om vad cross-examination är. THORSTEINSSON behandlar Fordhams bok i ett kapitel Krydsforhør men använder i texten antingen den engelska termen eller Kontra-Afhoring. Denna senare term, som motsvaras av svenska motförhör är bättre. Men motförhör får numera anses vara terminus technicus för det förhör av vittne som enligt RB 36: 17 st. 1 p. 2 hålles av »motparten». Och detta förhör är något
helt annat än cross-examination. Vill man undgå missförstånd, bör man därför begagna den engelska termen när man talar om den realitet som ligger bakom denna.
Sedan är det en annan sak att det inte är så lätt att säga vad denna realitet är. C.-e. är ett förhör hållet av part med motpartens vittne — och är såtillvida överensstämmande med motförhör — men kan också under vissa förutsättningar hållas med motparten. Det väsentliga är emellertid de ytterst intrikata regler som gälla om förhörets rent processuella ställning. »Det er nu slet ikke altid saa let at folge med i den engelske Vurdering af de særlig drevne Afhøringer,» säger Thorsteinsson, och däri har han sannerligen rätt. »Mange skuffes sikkert ved Læsningen af Referaterne og har ondt ved at se det geniale.» Man måste säkerligen vara infödd anglosachsisk jurist för att helt förstå finesserna: att kunna bedöma varför en viss fråga ställdes eller ej, varför en fråga formulerades så som skedde, vad inverkan en fråga hade på motpartens möjligheter i re-examination o. s. v.
En hel del av exemplen i Fordhams samling förefaller inte heller en svensk läsare så särdeles märkliga fastän de väl borde representera den mycket noga skummade allra finaste grädden. Obeskrivligt roliga äro emellertid många av dem, fastän de nästan alla ha en högst makaber bakgrund. Ett av undantagen beträffande bakgrundens beskaffenhet utgöres av The Tichbourne Case, historien om den plebejiske slaktaren från Wagga-Wagga som sånär blivit förklarad vara den försvunne arvtagaren till ett gammalt adligt namn och en ofantlig förmögenhet — tack vare närmast sinnesförvirrade ansträngningar av den försvunnes moder. Slaktaren — kallad the Pretender och under processernas gång vorden något av en folkhjälte — blev cross-examined av the Solicitor-General, och varje icke-anglosachsare förvånas över att inte the Pretender omedelbart blev avslöjad. I stället processades i sammanlagt 7 år till kostnader av hundratusentals £, som då, på 1860—70-talen, voro mycket stora. The Tichbourne Case behandlas också av Thorsteinsson. Se om målet SvJT 1939 s. 254 ff.
Ett annat odelat roligt mål, däri Fordham och Thorsteinsson komplettera varandra, är Whistler v. Ruskin, som handlar om konstkritik och ärekränkning, två ämnen som uppenbarligen inte ha någon skarp inbördes avgränsning.
Men det är omöjligt att räkna upp alla de mål — summa 20 — som Fordham lämnar smakprov på. Två gälla brittiska monarker, det ena parlamentskommissionens förhör med den stolte Karl I och det andra den ominösa Baccarat Case, falskspelsmålet, vari Edward VII som Prince of Wales var inblandad och som låter en ana rätt mycket av det som gömde sig bakom den victorianska skenheliga fasaden.
Sir TRAVERS HUMPHREYS — den uråldrige domaren i High Court vars biografi refererats i SvJT 1952 s. 863 — har skrivit ett förord hos Fordham. Att cross-examination inte är vad man populärt menar med korsförhör framgår väl — om ej av annat — av den beskrivning Sir Travers ger av den förnämsta c.-e. han känner till — dock ej medtagen i samlingen — nämligen Sir Rufus Isaacs förhör med den ryktbare mördaren Seddon: The Attorney-General never raised his voice,never argued with the witness, never interrupted an answer, and scarcely put a leading question.
Från Sir EDWARD CLARKE'S avslutande Note om tre berömda utövare av konsten att hålla c.-e. må räddas ett råd som förvisso gäller alla förhör: Never examine or cross-examine from your brief! Know your brief and examine from your head! Först då blir c.-e. det utmärkta medel för framtvingande av sanningen som bokens dedicering röjer: To my wife who never cross-examines me.
Thorsteinssons bok innehåller en myckenhet intressant läsning utöver vad som framgår av det förut sagda, bl. a. en rad uppsatser om amerikanska jurister och amerikanska förhållanden. Skall man göra en anmärkning kan sägas att uppsatserna En besværlig Dommer och Strømkæntring i Amerikas Højesteret bort justeras mot varandra till undvikande av dubblyrer och upprepningar som nu verka irriterande när man läser uppsatserna i följd. Och nog borde den sistnämnda med sin historiska och principiella inledning ha kommit före den förstnämnda? Men sådant är bagateller: både i sin helhet och i sina enskilda delar är samling III lika intressant som de båda föregående.
B. L.