Till frågan om straffmätningen.
I SvJT 1951 s. 401 ff har prof. STRAHL med anledning av W. E. v. EYBENS avhandling Strafudmåling lämnat en utförlig redogörelse för straffmätningsproblemet med särskild hänsyn till verkningarna av systemet med strafflatituder. Materialet till v. Eybens arbete är till större delen hämtat från Danmark, men — såsom Strahl säger — en svensk har rikt utbyte av framställningen, och en liknande undersökning av svenska förhållanden skulle vara av betydande intresse. Att söka åstadkomma en sådan vore kanske en passande uppgift för en rättsstatistiker, men det faller utom ramen för den löpande officiella kriminalstatistiken. Några siffror ur den sistnämnda ägnade att i någon mån belysa utvecklingen här i landet ha emellertid kunnat sammanställas. De återges här nedan tillika med några kortfattade kommentarer.
Tab. 1 redovisar personer, som lagförts för ringare misshandel enligt SL 14: 13, med fördelning efter påföljd. Tabellen omfattar åren 1939—1950, men för det sista av dessa har — på grund av inskränkningar i den officiella statistiken som vidtagits för att undanröja eftersläpning — endast kunnat angivas hela antalet sakfällda personer samt huru många av dem som fått böter. Lagrummets lydelse har varit oförändrad under hela den period tabellen avser. Den omständigheten att även konkurrensfall, nämligen sådana i vilka brottet enligt 14:13 varit det svåraste, ha medtagits torde icke ha någon betydelse ur den synpunkt som här är i fråga. Tabellen ger icke stöd för antagande av någon ändring i straffmätningspraxis. Beträffande personer, som dömts till »annan påföljd» (se kol. 17, 18), kan man emellertid skönja verkningar av 1939 års lag om villkorlig dom, i det att de jämförelsevis höga talen för tiden fr. o. m. år 1944 väsentligen äro att tillskriva meddelande av villkorlig dom utan utsatt straff. Den i ögonen fallande minskningen år 1948 av antalet dömda personer (se kol. 2), vilken helt faller på de till böter dömda, har sin förklaring i en lönekonflikt som medförde vissa inskränkningar i åklagarnas och domstolarnas verksamhet.
I tab. 2 ha de under åren 1939—1950 för okvalificerad stöld dömda fördelats efter samma principer som tillämpats i tab. 1. Relativtalen i denna tabell förete visserligen här och var ganska stora växlingar från tid till annan, men någon utpräglad tendens kan icke iakttagas utom så till vida att, i stort sett, fr. o. m. år 1943 relativa antalet till straffarbete dömda visar nedgång (se kol. 12), medan relativa antalet till »annan påföljd» dömda fr. o. m. år 1944 visar en markerad uppgång (se kol. 18). Såvitt angår tiden fr. o. m. år 1944 kan denna utveckling åtminstone delvis förklaras av att personer, som enligt de förenämnda år gällande reglerna skulle ha dömts till straffarbete på kortare tid, i allt större utsträckning erhållit villkorligt anstånd med
Tab. 1. Personer dömda enligt SL 14:131, med fördelning efter påföljd, åren 1939—1950.1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18År Hela antalet Böter2 Fängelse2 Straffarbete2 Annan påföljd3Samtliga 1—2 mån. >2 mån. Samtliga 2—6 mån. >6 mån. Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 5 Antal I % av kol. 5 Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 11 Antal I % av kol. 11 Antal I % av kol. 2 1939 2 507 2 407 96.0 89 35 77 86.5 12 13.5 9 0.4 9 100.0 — — 2 0.11910 2 049 1 948 95.1 90 4.4 74 82.2 16 17.8 8 0.4 8 100.0 — — 3 0.11941 2 565 2 448 95.4 108 4.2 87 80.6 21 19.4 7 0.7 100.0 — — 2 0.11942 2 998 2 883 96.1 104 3.5 89 85.6 15 14.4 9 0.3 9 100.0 — — 2 0.11943 3 293 3 137 953 141 4.3 116 82.3 25 17.7 11 0.3 11 100.0 — — 4 0.11944 3 031 2 905 95.8 111 3.7 91 82.0 20 18.0 6 0.2 6 100.0 — — 9 0.31945 3 164 3055 96.6 87 2.7 75 86.2 12 138 10 0.3 10 100.0 — — 12 0.41946 2 641 2 537 96.1 79 3.0 69 87.3 10 12.7 9 0.3 9 100.0 — — 16 0.61947 2 624 2 528 96.4 74 2.8 57 77.0 17 23.0 9 0.3 9 100.0 — — 13 0.51948 2249 2 130 94.7 90 4.0 73 81.1 17 18.9 11 0.5 11 100.0 — — 18 0.81949 2 749 2 670 97.1 63 2.3 52 82.5 11 17.5 2 0.1 2 100.0 — — 14 0.51950 2 868 2 746 95.7 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. ..
Tab. 2. Personer dömda för okvalificerad stöld1, med fördelning efter påföljd, åren 1939—1950.1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18År Hela antalet Böter2 Fängelse2 Straffarbete2 Annan påföljd3Samtliga 1—2 mån. >2 mån. Samtliga 2—6 mån. >6 mån. Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 5 Antal I % av kol. 5 Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 11 Antal I % av kol. 11 Antal I % av kol. 2 1939 751 7 0.9 153 20.4 107 69.9 46 30.1 532 708 527 99.1 5 0.9 59 7.91940 921 5 0.5 163 17.7 107 65.6 56 34.4 693 75.3 689 99.4 4 0.6 60 6.51941 1 377 13 0.9 246 17.9 142 57.7 104 42.3 1053 76.5 1 040 98.8 13 1.2 65 4.71942 1919 13 0.7 317 16.5 196 61.8 121 38.2 1 469 76.5 1 442 98.2 27 1.8 120 6.31943 2 239 42 1.9 443 19.8 251 56.7 192 43.3 1 609 71.8 1 550 96.3 59 3.7 145 6.51944 1 911 32 1.7 352 18.4 208 59.1 144 40.9 1 258 65.8 1 222 97.1 36 2.9 269 14.11945 1 545 19 1.2 219 14.2 146 66 7 73 33.3 1 044 67.6 994 95.2 50 4.8 263 17.01946 1 314 14 1.1 191 14.5 129 67.5 62 32.5 838 63.8 812 96.9 26 3.1 271 20.61947 1 255 10 0.8 198 15.8 111 56.1 87 43.9 808 64.4 779 96.4 29 3.6 239 19.01948 1 049 11 1.0 175 16.7 113 64.6 62 35.4 608 58.0 584 96.1 24 39 255 24.31949 1 209 14 1.2 263 21.7 181 68.8 82 31.2 653 54.0 623 95.4 30 4.6 279 23.11950 1542 18 1.2 .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. .. ..
straffs ådömande. Att döma av siffrorna i kol. 5 och 6 är det sannolikt att jämväl dom å fängelse i viss utsträckning kommit att ersättas av villkorlig dom utan utsatt straff.
Emellertid bör vid studiet av tab. 2 även tagas i betraktande, att de fr. o. m. år 1943 tillämpliga ändrade reglerna om tjuvnad kunna ha inverkat på valet av påföljd för okvalificerad stöld. I vad mån så har skett kan emellertid svårligen fullt utredas med ledning av statistiken.
Vad angår relationerna mellan antalet till fängelse och antalet till straffarbete dömda, så utgjorde det förra antalet i förhållande till det senare för åren 1939, 1943, 1944 och 1948 mellan 27 och 29 %, för åren 1940—42 och 1945—47 mellan 20 och 25 % samt för år 1949 cirka 40 %. Av de till fängelse dömda ha mellan 56 och 70 % fått 1—2 månader, och variationerna ge ingen ledning för ett omdöme om strafflagsändringarnas verkningar på straffbestämningen. För straffarbetsgruppen kan man däremot våga ett antagande beträffande dessa verkningar. Inom denna grupp utgjorde de, som fått mer än 6 månader, t. o. m. år 1942 mindre än 2 %, men för tiden fr. o. m. år 1943 ligga, i stort sett, motsvarande relativtal mellan 3 och 5 %. Det kan knappast betvivlas, att denna ökning har samband med ändringarna i återfallsreglerna, enligt vilka straffet för återfall i okvalificerad stöld skall bestämmas enligt straffskalan för grov stöld.
De i kol. 3 och 4 redovisade, till allenast böter dömda personerna äro alla dömda med tillämpning av någon straffminskningsgrund eller för försök. Siffrorna för åren 1943 och 1944 i dessa kolumner äro jämförelsevis höga, men det synes icke finnas anledning antaga att detta förhållande beror vare sig på strafflagsändringarna eller på ändringar i straffmätningspraxis.
Samtliga för brott, utom enligt krigslag, dömda personer ha i tab. 3 fördelats efter påföljd med en något utförligare specifikation än den i de föregående tabellerna tillämpade. Uttrycket »brott utom enligt krigslag» är, vad angår år 1949, liktydigt med brott utom enligt SL 26 kap. Då specifikation efter påföljd ej genomförts beträffande denna särskilda brottsgrupp för tiden efter nämnda år, har detta måst bliva slutår i tabellen. Proportionerna mellan böter, fängelse och straffarbete i fråga om antalet dömda ha ej undergått större förändringar under de år tabellen omfattar. Ej heller har någon bestämd utvecklingstendens gjort sig gällande beträffande det inbördes förhållandet mellan de olika sifferserierna under rubriken fängelse. Däremot kan under rubriken straffarbete iakttagas en nästan oavbruten minskning fr. o. m. år 1941 i relativa antalet till 2 månader dömda samt fr. o. m. år 1944 i relativa antalet till 2—6 månader dömda. Mot nedgången i dessa serier svarar uppgång i antalet till 6—12 månaderdömda.
Det kan icke antagas, att denna utveckling beror på skärpning av straffmätningen vid ådömande av straffarbete. Förklaringen är fast hellre att söka dels i ändringarna av återfallsreglerna beträffande förmögenhetsbrott och, sedan år 1949, förfalskningsbrott samt dels däri att villkorlig dom utan utsatt straff kommit att mer och mer ersätta
Tab. 3. Personer dömda för brott, utom enligt krigslag, (Med dom har likställts1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12År Hela antalet Böter1 Fängelse1Samtliga 1—2 mån. 2—6 mån. > 6 mån.Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 5 Antal I % av kol. 5 Antal I % av kol. 51939 145 750 139 666 95.8 3 479 2.4 2 778 79.9 665 19.1 36 101940 121 623 116 484 95.8 2 401 2.0 1 844 76.8 518 21.6 39 1.61941 138 961 132 440 95.3 2 505 1.8 1 639 65.4 776 31.0 90 3.61942 155 613 147 458 94.7 2 810 1.8 1904 67.8 846 30.1 60 2.11943 179 054 169 672 948 3 614 2.0 2 410 66.7 1 126 31.1 78 2.21944 168 091 159 557 94.9 2 874 1.7 2 003 69.7 861 28.2 60 2.11945 161648 153 781 95 1 2 632 1.6 1874 71.2 705 26.8 53 2.01946 156 643 148 491 94.8 3 165 2.0 2392 75.6 719 22.7 54 1.71947 152 300 144 335 94.8 2 971 2.0 2 650 75.7 673 22.7 48 1.61948 120 909 113 790 94.1 2 513 2.1 1971 78.4 505 20.1 37 1.51949 161889 153 342 94.7 2 897 1.8 2171 75.0 682 23.5 44 1.5
1 Personer som erhållit villkorligt anstånd med straffs verkställande medräknade. eller tvångsuppfostran, enbart avsättning eller suspension ävensom personer som
Tab. 4. Personer dömda för brott, utom enligt krigslag, till annan påföljd än böter, åren 1939—1949.1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15År Ovillkorligt straffarbete eller fängelse Villkorligt anstånd med Ungdomsfängelse Förvaring eller internering Tvångsuppfostran Summafrihetsstraffs verkställande straffs ädömandeAntal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %1939 3 617 59.5 2 106 34.7 — — 177 2.9 34 0.6 140 2.3 6 074 100.01940 2688 52.4 2 118 41.2 — — 171 3.3 41 0.8 116 2.3 5 134 100.01941 2850 43.8 3236 497 — — 225 3.5 45 0.7 153 2.3 6 509 100.01912 3 541 43.4 3 993 49.0 — — 320 3.9 62 0.8 233 2.9 8149 100.01943 4 500 48.0 4 266 45.5 — — 314 3.3 73 0.8 224 2.4 9 377 100.01944 3 762 44.1 3 747 43.9 624 7.3 244 2.9 72 0.8 81 1.0 8530 100.01945 3 596 45.8 3 265 41.5 630 8.0 226 2.9 96 1.2 48 0 6 7 861 100.01946 3 798 46.6 3 213 39.5 787 9.7 189 2.3 124 1.5 36 0.4 8147 100.01947 3 911 49.1 2 934 36.9 740 9.3 203 2.5 158 2.0 15 0.2 7 961 100.01948 3 404 47.8 2 492 35.0 881 12.4 174 2.5 166 2.3 1 0.0 7 118 100.01949 4131 48.9 2910 34.4 1035 12.3 164 1.9 213 2.5 — — 8 453 100.0
kortare tids straffarbete (jfr ovan ang. tab. 2). Huruvida det sistnämnda skall anses vara uttryck för en mildare straffmätning beror naturligen på, hur en jämförelse mellan dylik villkorlig dom och kortvarigt straffarbete i avseende å strängheten utfaller.
med fördelning efter påföljd, åren 1939—1949. strafföreläggande.)
13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24Straffarbete1 Annan påföljd2Samtliga 2 mån. 2—6 mån. 6—12 mån. >1 år Antal I % av kol. 2 Antal I % av kol. 13 Antal I % av kol. 13 Antal I % av kol. 13 Antal I % av kol. 13 Antal I % av kol. 22 278 1.6 341 15.0 1 400 61.4 298 13.1 239 10.5 327 0.22446 2.0 395 16.1 1550 63.4 305 12.5 196 8.0 292 0.23 626 2.6 540 149 2 311 63.7 461 12.7 314 8.7 390 0.34 786 3.1 684 14.3 3 058 63.9 664 13.9 380 7.9 559 0.45 225 2.9 585 11.2 3 434 65.7 795 15.2 411 7.9 543 0.34 707 2.8 507 10.8 2 963 62.9 878 18.7 359 7.6 953 0.64 325 2.7 443 10.2 2 581 59.7 875 20.2 426 9.9 910 0.63 878 2.5 338 8.7 2398 61.9 826 21.3 316 8.1 1 109 0.73 874 2.5 346 90 2 302 59.4 888 22 9 338 8.7 1 120 0.73383 2.8 285 8.4 1901 56.2 841 24.9 356 10.5 1223 1.03947 2.4 272 6.9 2 151 54.5 1090 27.6 434 11.0 1703 1.1
— 2 Personer som dömts till ungdomsfängelse, direkt till förvaring eller internering erhållit villkorligt anstånd med straffs ådömande.
Tab. 5. Personer dömda för okvalificerad stöld till annan påföljd än böter, åren 1939—1949.1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15År Ovillkorligt straffarbete eller fängelse Villkorligt anstånd med Ungdomsfängelse Förvaring eller internering Tvångsuppfostran Summafrihetsstraffs verkställande straffs ådömandeAntal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal % Antal %1939 163 21.9 522 70.2 — — 38 5.1 — — 21 2.8 744 100.01940 206 22.5 650 71.0 — — 36 3.9 — — 24 2.6 916 100.01941 302 22.1 997 73.1 — — 41 3.0 — — 24 1.8 1364 100.01912 415 21.8 1370 71.9 — — 75 3.9 1 0.1 45 2.3 1906 100.01943 629 28.6 1 419 64.6 — — 78 3.6 4 0.2 67 3.0 2.197 100.01944 395 21.0 1214 64.6 203 10.8 41 2.2 1 0.1 25 1.3 1879 100.01945 357 23.4 906 59.4 209 13.7 44 2.9 — — 10 0.6 1526 100.01946 177 13.6 852 65.6 215 16.6 46 3.5 3 0.2 7 0.5 1 300 100.01947 172 13.8 834 67.0 196 15.7 25 2.0 16 1.3 2 0.2 1245 100.01948 135 13.0 648 62.4 225 21.7 22 2.7 8 0.8 — — 1038 100.01949 162 13.5 754 63.1 254 21.3 16 1.3 9 0.8 — — 1 195 100.0
Av tab. 4 ses i vilken utsträckning olika slag av påföljder kommit till användning för personer som för brott utom enligt krigslag dömts till annat än böter. Brott utom enligt krigslag har här tagits i samma bemärkelse som i närmast föregående tabell. Krigsmän som dömts till
disciplinstraff för brott ej omförmälda i SL 26 kap. ha ej medtagits och ej heller det fåtal personer som dömts enbart till avsättning eller suspension. Tvångsuppfostran och ungdomsfängelse, vilka båda påföljdsarter efter år 1942 använts i minskande omfattning, spela liksom förvaring (internering), som dock med åren fått ökad användning, procentuellt taget en obetydlig roll.
Tabellens huvudgrupper bildas av dem som dömts till ovillkorligt straffarbete eller fängelse, å ena sidan, samt dem som erhållit villkorlig dom, å andra sidan. Åren 1939 och 1940 var sistnämnda grupp avsevärt mindre än den förstnämnda; under de följande åren voro än de villkorliga, än de ovillkorliga domarna överlägsna i antal, men skillnaden mellan de båda grupperna nådde aldrig samma storlek som under de två första åren av redogörelseperioden. Antalet villkorliga domar utan utsatt straff har om också icke alldeles oavbrutet ökats från det första året för denna påföljds införande i vårt land.
Tab. 5 är uppställd efter mönster av tab. 4 och avser dem som dömts för okvalificerad stöld till annat än böter. Villkorlig dom användes här relativt taget betydligt oftare än i fråga om samtliga brott tagna över ett (jfr tab. 4), och antalet sådana domar har ökats till inemot 85 % av alla de i tabellen redovisade domarna under de sista åren. Särskilt märkas de höga relativtalen för villkorlig dom utan utsatt straff.
Sverker Groth