Danmarks Højesteret. Ved retsplejeloven af 1916 fastsattes antallet af dommere i Højesteret til 12 foruden præsidenten. I hver sags afgørelse skulle deltage mindst 9 dommere.
    I årene efter den sidste verdenskrig er der sket en betydelig stigning af antallet af højesteretssager, både straffesager og borgerlige sager, således at det har vist sig umuligt at fremme sagernes behandling med den fornødne hurtighed. For at råde bod herpå udvidedes antallet af højesteretsdommere ved en lov af 19. dec. 1949 midlertidigt med to, og antallet af dommere, der skal deltage i afgørelsen af sager, der er udgået til skriftlig behandling, nedsattes fra 7 til 5.
    Højesteret har derefter som en nødhjælpsforanstaltning i udstrakt grad ladet sager udgå til skriftlig behandling, men denne behandlingsform, der er i strid med det almindelige mundtlighedsprincip i retsplejen, er ikke tilfredsstillende. Da det nu viser sig, at stigningen af sagernes antal er varig, har man måttet optage spørgsmålet om en ændring af Højesterets organisation til overvejelse og har — omend ikke uden beklagelse — anset en deling af retten for uundgåelig. Resultatet af overvejelserne foreligger i en lov af 31. marts 1953 om ændringer i lov om rettens pleje, hvorefter den midlertidige udvidelse af dommernes antal gøres permanent, således at Højesteret består af en præsident og 14 andre dommere. Endvidere bestemmes det, at der i hver sags afgørelse deltager mindst 5 dommere. Det har, bl. a. af en del af Højesterets egne medlemmer, været stærkt hævdet, at antallet af deltagende dommere ikke burde sættes lavere end 7, men man er standset ved tallet 5, svarende til, hvad der gælder i Sverige og Norge. Dog forudsættes det, at retten i vigtigere sager beklædes af et større antal dommere end det foreslåede mindstetal — eventuelt af samtlige rettens dommere, f. eks. hvis der er spørgsmål om, hvorvidt en lov er i strid med grundloven. Afgørelsen af, i hvilke sager der skal medvirke mere end 5 dommere, og fordelingen af sagerne mellem de to afdelinger er overladt til Højesteret selv.
    Delingen af Højesteret kan muligt bevirke, at der vil udkræves yderligere en eller to dommere, men afgørelsen af dette spørgsmål er sat i bero, indtil man har erfaring for, hvordan den nye ordning virker.

Hv.

 

    Ny højesteretsdommer. Den ved højesteretsdommer A. D. Bentzons udnævnelse til højesteretspræsident ledigblevne stilling er besat med landsdommer Aage Lorenzen. Højesteretsdommer Lorenzen er født 1901 og juridisk kandidat 1926. Efter nogle års tjeneste som dommerfuldmægtig blev han i 1931 fuldmægtig og medhjælper hos statsadvokaten i Sønderborg. I 1944 udnævntes han til dommer i Vestre Landsret.

Hv.

 

    Helsingfors hovrätt invigd. D. 21 mars 1953 invigdes Helsingsfors hovrätt, som grundats genom lag av d. 18 jan. 1952 och vidtagit med sin verksamhet d. 1 därpåföljande okt. Vid invigningshögtidligheten, som ägde rum å hovrättshuset, voro närvarande republikens president J. K. Paasikivi, riksdagens talman Fagerholm, statsminister Kekkonen, justitieminister Hög

 

526 NORDISKT OCH INTERNATIONELLTström, representanter för försvarsmakten, ecklesiastikstaten, Helsingfors universitet, Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen, övriga hovrätter samt häradshövdingarna och borgmästarna inom Helsingfors hovrätts domkrets. Sveriges överdomstolar representerades av presidenten vid Svea hovrätt Harry Guldberg.
    Stråkorkestern spelade Björneborgarnas marsch, då republikens president trädde in i hovrättens nedre hall, där högtidligheten ägde rum. Därefter höll den nya hovrättens president Y. J. Hakulinen festtalet. Han underströk hovrätternas gamla och traditionsrika historia alltsedan Svea hovrätt grundades.
    Republikens president invigde därefter Helsingfors hovrätt för dess ändamål. Presidenten erinrade om den bestämmelse i 1772 års regeringsform, enligt vilken det ankommer på hovrätterna att »göra var och en rätt, som inför Gud och överheten de kunna försvara, på det icke orättfärdighet måtte fördärva land och rike». I detta stadgande har hovrätternas uppgift angivits på ett vackert och träffande sätt och dessa ord lämpa sig som rättesnöre både nu och för framtiden, yttrade presidenten.
    Sedan »Vårt land» sjungits unisont, framfördes välgångsönskningar till den nya hovrätten. Å statsrådets vägnar talade justitieminister Högström och överräckte en vacker ordförandeklubba som gåva av regeringen. Högsta domstolens hyllning framfördes av presidenten Tarjanne och de tre äldre hovrätternas av presidenten i Åbo hovrätt Jaatinen. Som representant för Svea hovrätt talade president Guldberg, som berörde de urgamla band, vilka på rättens område sammanknyta Sverige och Finland, samt tillönskade den nya hovrätten framgång i dess framtida gärning. På de hovrätten underlydande häradshövdingarnas vägnar talade häradshövding Lehtonen och för rådstuvurätterna och magistraterna borgmästare Tauleri. Helsingfors Advokatförening hyllade genom vicehäradshövding Lagus, som meddelade att föreningen skänkt hovrätten en replik av Walter Runebergs skulpturverk »Lex». Till sist överlämnade Helsingfors stadsfullmäktiges ordförande Lauri Aho som gåva av de nyländska städerna och köpingarna en av konstnären Dora Jung utarbetad väggbonad. I detta sammanhang må nämnas, att hovrätten även av svenska justitiedepartementet och A. B. P. A. Norstedt & Söner fått emottaga värdefulla gåvor bestående av svenska kommittébetänkanden och svensk juridisk litteratur.
    Efter invigningsakten följde kaffeservering på hovrätten och på aftonen middag i statsrådets festlokal.

Harry Raula