Sinnesundersökningar i brottmål. De sakkunniga som i vintras tillkallades av justitieministern för att med största skyndsamhet utreda om väntetiderna vid sinnesundersökningar kan nedbringas — borgmästaren Erik Bendz, ordf., och assessorn Nils Rappe samt överläkaren Carl-Erik Uddenberg och Lars-Ingemar Lundström — har avgivit en promemoria i ämnet (SOU 1953:21).
Utredningen föreslår att sinnesundersökningarna skall differentieras. Detta skall ske bl. a. genom ökad användning av sådan kort undersökning som avses i 4 § lagen om särskild förundersökning i brottmål. I de fall där sådan undersökning utförts av psykiater, bör den kunna i viss utsträckning ersätta undersökning jämlikt sinnessjuklagen; det borde alltså vara möjligt att straffriförklara på grundval av sådan undersökning. Därvid måste dock iakttagas att, om den straffriförklarade är i behov av vård å sinnessjukhus, intagning måste ske enligt bestämmelserna i 2 kap. sinnessjuklagen, d. v. s. medelst vårdattest och icke automatiskt såsom när sinnesundersökning verkställts. Utredningen föreslår emellertid att en differentiering göres också när det gäller sinnesundersökningar enligt sinnessjuklagen. Ett stort antal fall bör kunna undersökas med anlitande av en betydligt enklare apparat än vad nu sker. I dessa fall skulle undersökningen kunna begränsas till ungefär samma omfattning som utredningen tänkt sig för de korta undersökningar enligt 4 § lagen om särskild förundersökning, vid vilka psykiater uttalar sig om den misstänkte är att hänföra till SL 5:5 eller ej. En på så sätt begränsad undersökning skall avgivas inom tre veckor; hinner undersökningen inte utföras på den tiden måste fullständig sinnesundersökning göras. För den stora sinnesundersökningen föreslås inte någon ändring av den tid som nu gäller, sex veckor. Avgörandet av vilken form av sinnesundersökning som skall utföras skall tillkomma undersökningsläkaren.
Den obligatoriska granskningen av utlåtandena i medicinalstyrelsen föreslås avskaffad.
För att minska undersökningsläkarens arbete med att införskaffa utredning om den misstänktes person föreslår utredningen, att det uttryckligen föreskrives, att innan beslut om sinnesundersökning meddelas, personundersökning skall äga rum, för såvitt icke därmed avsedd utredning ändock är tillgänglig. Ett underlättande av insamlande av tidigare utredningsmaterial kan vinnas, om det i uppgifter till straffregistret anmärkes om sinnesundersökning eller personundersökning verkställts eller läkarintyg jämlikt 4 § lagen om särskild förundersökning i brottmål införskaffats, och dessa uppgifter sedan medtages i straffregisterutdragen.
C. H.
Ur Svensk Författningssamling 1953.
272. Uppbördsförordning 5 juni 1953; 273—293 anslutande författningar.
352. Lag s. d. om ändrad lydelse av 43:11 och 46:11 RB.
353. K. cirk. s. d. ang. anmälan i vissa fall om fortsatt huvudförhandling.
379. Lag s. d. om rätt till sand-, grus- och stentäkt inom allmänt vattenområde.