Introduktion i engelskt rättsliv.
Den som på egen hand vill söka tränga något in i engelskt rättsliv — ett särskilt långt stycke lär ingen komma som inte ägnar en stor del av sitt liv åt detta särskilda studium — har förmånen att kunna lita till utomordentliga litterära hjälpmedel. På nordiskt språk står THEODOR PETERSENS Retsliv og Retspleje i England (jfr SvJT 1950 s. 435) hors de concours. Beträffande ett specialområde, nämligen domstolar och rättegång, kan också hänvisas till SvJT 1948 s. 413, 545 och 707. Processkommissionens redogörelse för engelsk rätt i SOU 1926: 31—33 är däremot numera i betydande utsträckning föråldrad. Här skall uppmärksamheten fästas på några engelska verk.
Först må nämnas två mycket kortfattade och elementära arbeten, lämpade för den som är helt nybörjare och vill ha endast den allra nödvändigaste stommen av det hela. De ingå i den av Oxford University Press utgivna serien Oxford Pamphlets on Home Affairs som »will give brief expert accounts of a wide range of topics, political, social, and economic, and are designed to provide a basis of facts on which the citizen can rely in forming his own opinion about the many tasks of national reconstruction after the war». Serien vänder sig alltså till lekmannapubliken; därav framtvingas en extra enkelhet och klarhet i framställningen. De två nu aktuella häftena äro skrivna av två Oxford-akademiker. How Britain is Governed av R. B. MCCALLUM (6d.) är en kortfattad (32 s.) statskunskap med redogörelse för landsdelarnas statsrättsliga ställning, monarken, regeringen, parlamentet och partisystemet. English Law av J. L. BRIERLY (6d.) är kanske med sina endast 41 s. inte så fullständig som titeln anger. Som så många andra engelska böcker om »law» tar också denna sin utgångspunkt i »the administration of law»: rätten förverkligas genom domstolarna; deras verksamhet bildar kärnan i det hela. En jämförelsevis mycket stor del av häftet har därigenom kommit att bli upptagen av en redogörelse för Courts, Judges and Juries samt The Legal Profession. Givetvis börjar också denna elementära bok med den tidigare medel
tiden och en redogörelse för Common law, Equity och Statute, och Brierly håller ett varmt försvarstal för systemet med case law. På frågan Should the Law be Codified? svarar han att det nog får betraktas som icke önskvärt att så sker — annat än i detaljer. Nu är ju förhållandet det att England har massor av skrivna lagar och andra författningar, säkerligen mycket mer än Sverige, men man anser sig ändå ha ett rättssystem som väsentligen utgöres av case law; när en engelsman talar om »a code» tänker han på ett lagverk som söker »state the whole law on the subject with which it deals», någonting som BGB och Code Napoléon. Men deras egen Sale of Goods Act är, trots att den innehåller mycket, ingen code, den betraktas bara som en reglering av vissa detaljer inom köprätten, som alltså fortfarande anses utgöras väsentligen av case law.
Vill man ha ett par böcker med en utförligare skildring kan man lämpligen gå till en annan utomordentlig serie, dock av annan karaktär, nämligen The Home University Library of Modern Knowledge, också den utgiven av Oxford U. P. Serien startade 1911 och har nu hunnit med flera hundra nummer inom vetenskapens alla områden. Varje band är på ett par hundra sidor och betingar — i utomordentligt vackert tryck och prydlig helklot — det facila priset av 6 shillings. De utkomma undan för undan i nya upplagor och hållas sålunda städse aktuella med hänsyn till innehållet.
Här skola särskilt två av de i serien ingående arbetena nämnas, nämligen nr 30, Elements of English Law av W. M. GELDART, sedermera bearbetad av Sir William Holdsworth och H. G. Hanbury (220 s.; anm. har i sin hand en uppl. från år 1951 men det tycks komma minst en ny uppl. eller reprint varje år) samt nr 194, English Courts of Law av nyssnämnda HANBURY (192 s.; anm:s ex. är reviderat fram till nov. 1948 och tryckt 1949 men en senare upplaga föreligger med all sannolikhet).
Elements of English Law innehåller en systematisk översikt över hela rättsområdet — utom processen — men då får man komma ihåg att den engelska »systematiken» är något helt annat än vad vi äro vana vid. Efter några inledande kap. följer ett kap. om »personrätt», vilket emellertid omfattar också Marriage and Divorce, The Crown and its Servants, Corporations, Enemy Status och mycket annat. Ett kap. handlar om Property, inklusive Trusts och Wills, ett om Contracts, ett om Torts och ett om Crimes. Det är således mycket som medhinnes på de 200 sidorna, och följaktligen blir det inte många sidor till varje särskilt »institut», men förf. har ändå en viss benägenhet att varje gång starta så långt bak i historien som möjligt, gärna på 1200-talet. Men det är nu så att ingen engelsk universitetslärare — och väl ingen annan engelsk jurist heller — kan tänka sig någon annan metod. När anm. förra sommaren hörde en föreläsning om engelskt polisväsen, startade föreläsaren från en punkt före 1066, och åhörarna fingo den rätt bestämda och säkerligen också avsedda uppfattningen att organisation och principer för polisverksamheten varit i det väsentliga oförändrade sedan 1700-talet. Betecknande är också att i den Bibliography som Geldart lämnar i sin bok avdelningen Legal History är störst. Vad nu sagts får inte avskräcka någon hugad från att läsa Geldarts bok. Den är helt enkelt utomordentlig.
Om English Courts of Law behöver inte sägas så mycket. Den börjar omkring 1066 och vandrar sen upp genom historien. Men redan på s. 143 börjar redogörelsen för gällande rätt, vilken sedan upptar 40 sidor. Också denna bok innehåller en utförlig litteraturförteckning, vilken dock inte upptar DICKENS Bleak House, som emellertid åberopas i texten.
B. L.