OLE WESTERBERG. RF § 84. »Grundlagarna skola efter deras ordalydelse i varje särskilt fall tillämpas. » Sthm 1953. Nordiska bokhandeln. 160 s. Kr. 10,00.

 

    Det är att hälsa med tillfredsställelse att statsrättsliga ämnen angripas av doktrinen med en klart juridisk metod; detta särskilt i vår tid, då ringaktningen för grundlagstexten alltmer griper omkring sig i det politiska livet och vetenskapen ej sällan synes sakna förmåga eller vilja att skilja mellan politiska och samhällsvetenskapligt-deskriptiva aspekter på vårt statsliv, å ena sidan, och de för rättssäkerheten i det offentliga livet så väsentliga juridiska problemställningarna å den andra. Naturligtvis kan man med visst fog göra gällande att de rent statsrättsliga utredningarna få en högre grad av praktiskt värde först då de konfronteras med konstitutionell praxis och andra realia, men detta påpekande kan icke förringa betydelsen av att det grundlagsmässiga fundamentet för vårt offentliga liv noggrant undersökes och kartlägges.
    På sätt framgår av det här anmälda arbetet har det i rubriken citerade lagrummet i vår RF sedan gammalt lockat både rättsvetenskapsmän och statskunskapens ämnessvenner till tolkningsförsök och historiska analyser. Att hela debatten kring detta ämne nu sammanställes

IVAR AGGE 161och att de framförda meningarna underkastas en ingående, kritisk analys, är av värde ur både strängt statsrättslig och allmänt juridisk synvinkel.
    Vid diskussioner i statsrättsliga frågor användes ofta som argument att grundlagarna skola jämlikt § 84 tolkas enligt viss metod. Även när § 84 icke uttryckligen åberopas, tillmätes den säkerligen ofta viss betydelse vid grundlagstolkning. Uppfattningarna om innebörden i § 84 (förutv. § 83 p. 2) variera emellertid mycket starkt. Enligt en uppfattning påbjuder § 84 »objektiv» tolkning och förbjuder varje annat slags tolkning, t. ex. »subjektiv» tolkning, enligt en annan uppfattning utsäger § 84 över huvud ingenting om grundlagstolkning (utan riktar sig mot obehöriga grundlagsförklaringar), o. s. v. Westerberg har — närmast i anledning av att § 84 i litteratur och praxis tillmätts stor betydelse för tolkningen av RFs regler om skatter och avgifter, med vilka förf. sysslar — satt som sitt mål att fastställa i första hand den ursprungliga innebörden i § 84. Efter en instruktiv översikt över olika författares uppfattningar rörande § 84 undersökas ingående bl. a. tolkningsdoktrinen före 1809, tolkningsdiskussioner i riksdagen omkring 1809 och grundlagstillämpning i jämförelse med vanlig lags tilllämpning. Dessa historiska undersökningar av lagtolkningsmetoderna vila på ett omfattande material av inhemsk litteratur, ofta otryckt, och riksdagspraxis. Det hade i och för sig varit önskvärt, att framställningen icke gjorts så utförlig och detaljerad som skett. (Att samtliga personnamn av förf. återgivas med versaler är i längden tröttande för läsaren, men lär bero på ett tekniskt förbiseende.) Efter genomläsningen av doktrinredogörelsen förstår man likväl att förf. med en mindre ingående undersökning ej trott sig kunna övertyga meningsmotståndarnaom riktigheten av sin åsikt om innebörden i RF 84. Nu kommer förf. fram till den rimliga, men mot den senare tidens statsvetenskapliga litteratur stridande ståndpunkten, att enligt § 84 grundlagarna alltid skola tillämpas enligt sitt språkliga innehåll, d. v. s. att orden aldrig få åsidosättas, icke ens om orden och »andan» icke skulle täcka varandra men att, utan hinder av stadgandet, grundlagarna må, i den mån orden äro oklara eller lagarna tiga, tillämpas enligt en friare metod.
    I följande avsnitt undersöker förf. vad ovan nämnda principer närmare innebära. På grundval av en diskussion om klarhet och oklarhet i grundlagarnas språkliga innehåll avskiljas till en särskild grupp sådana frågor, som med säkerhet besvaras genom ett grundlagsstadgandes språkliga innehåll. Det framhålles bl. a., att påbudet att i dylika frågor följa det språkliga innehållet medför en väsentlig risk för att i särskilda lägen grundlagsstiftarnas vilja eller grundlagsstadgandenas ändamål icke kommer att förverkligas. Beträffande övriga grupper av frågor — vilka på grund av vårt språks beskaffenhet icke kunna skarpt särskiljas från förstnämnda grupp — diskuteras bl. a. möjligheten att utröna grundlagstiftarnas vilja eller grundlagsstadgandenas ändamål samt vilketdera som bör följas i olika tillämpningssituationer; därvid behandlas även möjligheten av analogisk tillämpning av grundlag. Ovannämnda avsnitt innehåller åtskilligt, som förändrar den gängse bilden av tillvägagångssättet vid grundlagstolkning.

 

11—547004. Svensk Juristtidning 1954.

162 ANM. AV OLE WESTERBERG: RF § 84    Såsom inledningsvis antyddes har Westerberg icke tagit upp till diskussion spörsmålet, huruvida regering, riksdag och andra allmänna organ tillämpat grundlagarna i överensstämmelse med § 84 i det stora antal konflikter, som under de senaste årtiondena förelegat mellan grundlagstext och politiska avgöranden av skilda slag. Förf. har i föreliggande skrift hållit sig på det principellt analyserande planet, men har med avseende å ett viktigt område, finansmaktens, signalerat en undersökning av ett praktiskt problemkomplex. När denna undersökning genomförts kommer det med all sannolikhet att visa sig, att det av förf. med så stor grundlighet undersökta teoretiska spörsmålet är av grundläggande betydelse för bedömningen av åtskilliga oroväckande tendenser i vårt samhällsliv.

Ivar Agge