H. STREET. Governmental Liability. A Comparative Study. Cambridge Studies in International Law IV. Cambridge 1953. Cambridge University Press. 223 s. 25 sh.

 

    Prof. STREET vid universitetet i Nottingham har i föreliggande arbete givit en översiktlig framställning av statens ansvar i skilda länder, företrädesvis Storbritannien och USA, Frankrike och Tyskland. Efter en historisk inledning (som för Englands vidkommande börjar med tiden före Edward I, konung år 901) följa i olika avsnitt redogörelser för statens ansvar i utomobligatoriska förhållanden, i kontraktssituationer samt vid expropriation, kvasikontrakt och »trusts»; vidare behandlas ansvarets natur i vissa hänseenden (bl. a. möjligheten av fastställelsetalan mot staten samt talan som går ut på att ålägga myndighet att vidtaga viss förvaltningsåtgärd¹ —»mandamus» — eller på domstolens förbud mot viss åtgärd eller verksamhet — »injunction»), materiella begränsningar i ansvaret och slutligen processuella begränsningar i detsamma.
    Det synes för närvarande på olika håll i världen pågå en livlig diskussion om behovet och värdet av särskilda förvaltningsdomstolar. Utvecklingen i Frankrike erbjuder härvidlag betydande intresse. Frankrikes högsta förvaltningsdomstol, Conseil d'Etat, inrättades under revolutionsåren för att handlägga mål mellan den enskilde och staten, och bakgrunden var bl. a. den, att man ville skydda den unga revolutionära staten mot befarade ingrepp från de allmänna domstolarnas sida; dessa betraktades nämligen såsom reaktionära. Men allteftersom tiden gick blev det i stället så att Conseil d'Etat började se som en av sina viktigaste uppgifter att med kraft hävda den enskilde medborgarens intressen mot staten. Och det anses att Conseil d'Etat kunnat fylla denna uppgift just genom att dess domarämbeten besatts med personer, vilka genom tidigare utbildning och verksamhet i motsats till domarna vid de allmänna domstolarna fått djupgående erfarenheter av förvaltningens verksamhet och svagheter.
    Icke minst dessa franska erfarenheter — inklusive medvetandet om att maktfördelningsläran och för övrigt rena lämplighetssynpunkter beträffande gränserna för de allmänna domstolarnas kompetens omöjliggöra för dem att

 

¹ Det kan ha sitt intresse att i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på den stora skillnaden härutinnan mellan svensk och norsk rätt, manifesterad exempelvis genom den svenska arbetsdomstolens dom 1939 nr 7 och Norsk Retstidende 1951 s. 19.

inlåta sig på en alltför närgången (men kanske välbehövlig) granskning av förvaltningsverksamheten — har gjort att man exempelvis i Danmark och England synes allvarligt överväga lämpligheten av att införa förvaltningsdomstolar. Street avböjer emellertid tanken att en vidgad skadeståndsskyldighet för kronan skulle draga med sig en sådan reform (s. 80). Om processen vid de allmänna domstolarna skulle visa sig för dyr för skadeståndsmålen mellan den enskilde och staten, bör man enligt hans mening i första hand söka förbilliga processen vid de allmänna domstolarna, hellre än att inrätta nya förvaltningsdomstolar. Nästa invändning mot de allmänna domstolarna, att de icke på samma sätt som förvaltningsdomstolar skulle kunna avväga de allmänna och de privata intressena, avvisar han därmed, att de allmänna domstolarna ju icke heller i närvarande läge döma i ett lufttomt rum, dit det allmännas intressen icke kunna tränga. Kravet på specialisering hos domarna finner han beaktansvärt, men endast på vissa områden; dessutom kan ju en specialisering genomföras även inom den allmänna domstolsorganisationens ram, såsom är bekant från High Court och den engelska handelsdomstolen. Vad slutligen angår invändningen att allmän domstol icke äger döma efter »equity», som ej finnes i common law, framhåller Street, att om de allmänna domstolarna tilldelas sådan befogenhet, så komma de säkerligen att omhänderha billighetsgrundsatsen med samma skicklighet som de visat vid handhavande av allmänna »standards of reasonableness, fairness and good faith» på andra områden av sin jurisdiktion.
    Därför och med hänsyn till engelska traditioner i fråga om de allmänna domstolarnas ställning vill Street inte vara med om att förlägga mål om kronans skadeståndsskyldighet till någon nyinrättad administrativ domstol. Det kan vara värt att hålla dessa uttalanden av en framstående rättsvetenskapsman i minnet, när Sverige nu går att i samråd med de övriga nordiska länderna reformera sin skadeståndsrätt på förevarande område.

E. C.