Åttonde nordiska kriminalvårdskonferensen avhölls d. 11—13 febr. 1954, de två första dagarna i Oslo Universitets mötessal. D. 13 febr. visades Berg arbeidsskole och avslutades konferensen i ordförandens, sorenskriver Harbeks, hem i Horten. Överläggningsämne var frågan om anstaltsvård av lagöverträdare i 18—20-årsåldern.
    Mötet öppnades av justisminister Kai Knudsen. I konferensen deltog; från Danmark straffelovskommissionens formand prof. Stephan Hurwitz, fængselsdirektør Hans Tetens, kontorchef Christian Ludvigsen och sekretær i justitsministeriet Knud Waaben; från Finland överdirektör Valentin Soine; från Norge, utom justisministern, straffelovrådets formann sorenskriver Ole F. Harbek, riksadvokat Andr. Aulie, prof. Johs. Andenæs, direktør dr med. Ørnulv Ødegård, Gaustads sykehus, Vindern, ekspedisjonssjef Johannes Halvorsen, byråsjef Ole An. Herud, generalsekretær i Norges Værnesamband Johan Greve, høyesterettsadvokat Rolv Ryssdal och universitetsstipendiat Anders Bratholm, samt från Sverige ordf. i strafflagberedningen f. d. presidenten K. Schlyter, Lunds universitets rektor prof. Ragnar Bergendal, byråchefen Torsten Eriksson och hovrättsassessorn Bengt Hult. Såsom ordförande fungerade jämte sorenskriver Harbek hrr Tetens, Soine och Bergendal. Till grund för överläggningarna lades på förhand från de olika länderna utsända arbetspapper: statistik, promemorior, lagutkast och överläggningsprogram.
    Första dagen dryftades klientelets fördelning på olika brottsarter och behandlingsformer. Några jämförelser de olika länderna emellan var det svårt att göra med hänsyn till statistikens olika uppställningar. Konferensen uttalade ett önskemål om utpekande i varje land av en kontaktman att ge upplysningar om kriminalstatistiska förhållanden och främja arbetet på att uppnå likhet i de statistiska grundlaget. I fråga om personlighetstyper rådde

enighet om önskvärdheten av en djupgående kriminologisk forskning under nordisk kontakt. Särskilt framhölls betydelsen av klientelundersökningar som följer grupper av unga lagöverträdare ett antal år framåt. Konferensen understödde från svensk och norsk sida uttalade önskemål om åvägabringande i de olika länderna av publikationer liknande den av det danska Retslægerådet årligen utgivna berättelsen om undersökningsfall m. m.
    Under programmets andra huvudavdelning, »Behandlingsmöjligheter och behandlingsformer (reaktionssystemet)», rådde enighet om att noggranna person- och socialundersökningar såsom allmän regel borde äga rum beträffande denna åldersgrupp till ledning för bestämmandet av reaktionsform och behandlingsregler utom i bagatellsaker. I många fall vore det önskvärt att personundersökaren vore tillstädes i rätten efter att ha lämnat skriftlig utredning. Undersökning och behandling borde såvitt möjligt knytas samman, så att det diagnostiska bedömandet i vidaste möjliga omfattning kunde tillgodogöras för den fortsatta behandlingen. Stor vikt lades på frågan om ett positivt utnyttjande av den tid en ung tilltalad kunde behöva omhändertagas före domen, vilket icke borde ske i form av vanlig häktning.
    Den nuvarande tidsobestämda anstaltsbehandlingen av denna åldersgrupp(ungdomsfängelse, arbeidsskole) hade varit föremål för ingående dryftande på den fjärde nordiska kriminalvårdskonferensen i Helsingfors 1950 (se SvJT 1950 s. 306). Dagens överläggning utgjorde en fortsättning av där förda förhandlingar. Enighet kunde icke uppnås i en från svensk sida väckt fråga om möjlighet till vissa lättnader i fråga om tidsobestämdheten. Helt preliminärt diskuterades svenska förslag dels därom att tidsbestämt, proportionellt frihetsstraff icke skulle ifrågakomma parallellt med den tidsobestämda anstaltsvården vid medelgrov brottslighet inom denna åldersgrupp, dels om möjligheten att i särskilda fall kombinera ett fixt korttidsfängelse med skyddstillsyn. (Frågan om internering eller tidsbestämt frihetsstraff vid den allra grövsta brottsligheten föll utanför dagsprogrammet.) Konferensen ställde sig väsentligen positiv till en regelmässig kombination av anstaltsbehandling och tillsyn i frihet på ett sätt varigenom man smidigt kan övergå från den ena av dessa behandlingsformer till den andra.
    En av prof. Hurwitz gjord och vid konferensen föredragen sammanfattning av förhandlingarna kommer att publiceras i NTfK. Det uppställda programmet hann endast delvis genomgås. Överläggningarna i ämnet torde komma att, utvidgade till frågan om villkorlig frigivning med eftervård, fortsättas vid en ny nordisk konferens i Finland eller Sverige.

Kjs.