JOHS. JANTZEN. Godsbefordring til sjøs. Andra uppl., utg. av NILS DYBWAD. Oslo 1952. Fabritius & Sønner. VIII + 617 s. Inb. kr. 53,50.

 

    Då J. JANTZEN år 1938 utgav sin kända handbok i frakträtten hade 1936 års nordiska lagstiftningsarbete å sjörättens område ännu icke trätt i kraft. Det oaktat kom hans verk snart att få karaktär av en allmänt anlitad och i stort sett även allmänt godtagen kommentar till den så beslutade nydaningen av den nordiska sjörätten. Förklaringen härtill låg icke endast i att Jantzen som ledamot av den norska sjölagskommittén intimt medverkat vid de nya bestämmelsernas tillkomst, utan även och kanske huvudsakligen däri att han hade en större erfarenhet av hithörande frågor än någon annan nordisk jurist och samtidigt en oförvillad blick för det praktiska livets krav.
    Emellertid kan det numera icke förnekas att Jantzens metod att bygga upp sin framställning huvudsakligen på grundval av erfarenheterna från tiden före 1936 års lagstiftningsarbete i vissa avseenden gjort hans arbete föråldrat. Den egentliga förklaringen härtill får sökas dels i att den företagna moderniseringen av de nordiska sjölagarna visat sig få mer genomgripande och långtgående konsekvenser än upphovsmännen säkerligen tänkt sig och dels i att särskilt såvitt lastningen och lossningen angår man efter krigsslutet har att taga hänsyn till helt andra faktiska förhållanden än dem som voro allmänt rådande på 1930 talet. Härtill kommer att intresset för en teoretisk bearbetning och systematisering av sjörätten starkt ökat under de senaste åren.
    Av nu anförda skäl är man Jantzens efterträdare som direktör för Nordisk Skibsrederforening NILS DYBWAD tack skyldig för den osparda möda han nedlagt på att utgiva en moderniserad upplaga av Jantzens fortfarande klassiska arbete.
    Utgivaren har visat den största pietet för Jantzens arbete. Sålunda har han bibehållit den ursprungliga texten och nöjt sig med att införa de erforderliga ändringarna och tilläggen i form av noter. Det är helt i Jantzens anda att dessa noter till övervägande del utgöras av hänvisningar till den relativt rikhaltiga judikatur som sett dagen efter krigsslutet. Samtidigt träffar man emellertid på ofta återkommande referenser till den senaste tidens sjörättslitteratur. I anmälarens tanke har Dybwad härigenom på ett synnerligen förtjänstfullt sätt givit verket ett ökat värde för juristerna, som tack vare dessa litteraturhänvisningar lättare kunna tillgodogöra sig det väldiga stoff som Jantzen samlat och ur detta framdraga de juridiskt relevanta huvuddragen. Ett annat utmärkande drag för den nya upplagan är att lagreglerna i större utsträckning än tidigare jämföras med motsvarande bestämmelser i all-

254 ANM. AV JOHS. JANTZEN: GODSBEFORDRING TIL SJØSmänt använda standardcertepartier, vilket är särskilt framträdande vid behandlingen av tidsbefraktningskapitlet. De flesta tilläggen finner man annars som väntat i kapitlet om Haagreglerna där SEJERSTADS arbete fortfarande är det för nordisk rätt grundläggande.
    Utgivaren framhåller att det visat sig att Jantzens åsikter i stort sett godtagits i senare års praxis och av doktrinen. Med några reservationer — en del framhållna även av Dybwad — är anmälaren för sin del villig att underskriva detta omdöme. En av dessa reservationer gäller Jantzens behandling av mäklarens rättsliga ställning, där denne intogen för en svensk jurist främmande och, såvitt framgår av BRÆKHUS'arbete »Meglerens rettslige stilling», nu även i Norge övergiven ståndpunkt. En annan rör framställningen av reglerna om liggetid och överliggetid, där nog väl mycket av andan från diskussionerna före 1936 års sjölagsändringar dröjt sig kvar och där de faktiska förhållandena för övrigt numera i betydande mån avvika från vad som tidigare var vanligt. Fråga är om icke en modern monografisk behandling av denna del av frakträtten är vad som just för ögonblicket är mest av behovet påkallat. Den som härutinnan delar anmälarens uppfattning är säkerligen ense med honom även i hans önskan att Dybwad måtte få möjlighet att, med utnyttjande av sin egen stora erfarenhet och det omfattande material berörande detta ämne som finnes samlat hos Nordisk Skibsrederforening, giva de nordiska sjörättsjuristerna denna monografi.

G. Bomgren