ENNECCERUS-KIPP-WOLFF. Lehrbuch des bürgerlichen Rechts. Bd V. Erbrecht.Bearb. av HELMUT COING. Tübingen 1953. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck).532 s. DM 30,00, inb. 34,00.

 

    I förordet framhålles, att över 20 år förflutit efter det senaste upplaganav förevarande arvsrättsliga läro- eller handbok utgavs. Den nya bearbetningen är väsentligt utökad, bl. a. genom ett utförligt upptagande av båderättshistoriska och rättspolitiska synpunkter på det behandlade ämnesområdet. För att åstadkomma större åskådlighet refereras i själva texten, omän kortfattat, en serie typrättsfall (icke konstruerade utan sådana som faktiskt förekommit). De rättskomparativa jämförelserna avse österrikisk,schweizisk, fransk, italiensk och engelsk rätt.
    Arbetet är oerhört innehållsrikt. Det gör liksom tidigare upplagor ettmycket gediget intryck. För svenska läsare torde i främsta rummet framställningen av testamentsrätten vara av intresse. Hj Kgn

 

THE EARL JOWITT. The strange case of Alger Hiss. London 1953. Hodder &Stoughton. 279 s. 20 sh.

 

    De sista årtiondenas mest uppmärksammade rättegång i USA — utförligtbehandlad även i svensk press — var målet mot Alger Hiss. Denne, en högrejurist i State Department, hade 1948 blivit offentligen beskylld för att vidflera tillfällen i mitten av 1930-talet ha utlämnat hemliga statshandlingartill det sovjetryska underrättelseväsendets representanter i USA. Beskyllningarna framställdes av journalisten Whittaker Chambers, vilken enligtegen uppgift stått i detta underrättelseväsens tjänst fram till 1938, då hanbrutit med sina uppdragsgivare. Hiss anhängiggjorde ett ärekränkningsåtalmot Chambers, och denne företedde då hemliga handlingar, som han sadesig ha mottagit av Hiss för att vidarebefordra till sina uppdragsgivare menbehållit i samband med sitt avfall. En del av handlingarna utgjorde avskrifter av originalhandlingar och hade enligt vad som blev klarlagt skrivits påen av Hiss i hans bostad förvarad skrivmaskin. Hiss förnekade under edatt han överlämnat några handlingar till Chambers och att han överhuvudtaget haft några förbindelser med denne vid den tid då överlämnandet skulleha skett. Åtal för mened anställdes mot Hiss — spioneribrottet var preskriberat — och han dömdes i början av 1950 till fem års fängelse.
    Bevisningen i målet, ytterligt vidlyftig och till stor del av synnerligen peri

fer art, var långt ifrån entydig. Skuldfrågan avgjordes av jury, och då dennaefter en rättegång som varat i sex veckor icke kunde enas (8 jurymän villefälla och 4 frikänna), fick målet behandlas inför ny jury, som efter en tvåmånader lång rättegång fann Hiss skyldig.
    I förevarande arbete har lordkanslern i Englands senaste labourregeringlord JOWITT med utgångspunkt från de tryckta rättegångsprotokollen sammanställt det relevanta materialet i målet. Bevisningen underkastas en ingående analys, varvid jämförelse göres mellan engelsk och amerikansk rättsställning till olika bevisspörsmål. Den engelska bevisrätten är som bekantmycket formell till förmån för den tilltalade, varemot man i USA synes tilllämpa en mera fri bevisprövning. Åtskilligt av den bevisning, som åberopades mot Hiss, skulle enligt Jowitt icke ha tillåtits i England. I konsekvenshärmed synes han även mena att Hiss icke skulle ha blivit fälld, om åtaletskett inför en engelsk domstol. Jowitt förklarar i företalet, att han icke villuttala någon mening i skuldfrågan och att avsikten med bokens framläggande är att läsaren själv skall kunna bilda sig en åsikt. Läsaren får emellertid ett bestämt intryck av att Jowitt för sin del anser Hiss oskyldigt dömd.Det synes dock anm. som om det i boken framlagda bevismaterialet knappast ger något klart stöd för en sådan åsikt.
    Ett särskilt spörsmål, som behandlas i boken och som har en viss aktualitet även i vårt land, är frågan om pressens ställning till pågående rättegångar. Målet mot Hiss refererades utförligt och blev föremål för vidlyftiga kommentarer i pressen. Vittnen angrepos, och en del tidningar skaffadesjälva fram och åberopade bevisning, som ej förebragtes inför domstolen.Såväl i England som i USA är det förbjudet för pressen att förrän dom avkunnats behandla en pågående rättegång annorledes än genom att lämnareferat från domstolsförhandlingarna. Överträdelse av förbudet straffas somcontempt of court. I England övervakar man strängt förbudets efterlevnad,varemot man i USA efterhand blivit mera tolerant mot överträdelser.
    Jowitts framställning är mycket väldisponerad och lätt att följa och denger läsaren intressanta inblickar i amerikansk straffprocessrätt.
T. M.