Fondemission och avsättning till reservfond eller skuldregleringsfond.

 

    I ett från patent- och registreringsverket till Regeringsrätten fullföljt mål angående ökning av aktiekapitalet genom överföring till detsamma av besparade vinstmedel har RegR:n d. 3 dec. 1953 meddelat ett utslag, som torde vara av stort intresse ur såväl principiell som praktisk synpunkt, varför ett omnämnande därav torde vara befogat. Till en början kommer en kort redogörelse att lämnas för vissa aktiebolagsrättsliga bestämmelser, som äro av betydelse i målet, samt för patent- och registreringsverkets praxis vid tillämpningen av dessa.
    Målet rörde som nämnts ökning av aktiekapitalet genom överföring till detsamma av besparade vinstmedel. Man brukar tala om en fondemission eller gratisemission och de nya aktierna kallas vanligen fondaktier eller gratisaktier. Möjligheten att på detta sätt öka aktiekapitalet infördes i svensk aktiebolagslagstiftning först genom 1910 års AL. Där föreskrevs nämligen — sedan i närmast föregående paragrafer regler lämnats om ökning av aktiekapitalet genom nyteckning av aktier —i 47 §, att aktiekapitalet må kunna ökas jämväl medelst överföring till detsamma av besparade vinstmedel, som ej avsatts till reservfond eller förnyelsefond. Någon möjlighet att överföra medel från reservfonden till aktiekapitalet förefanns alltså icke enligt 1910 års AL. Beträffande skälet härför citerar SKARSTEDT i sin kommentar till 1910 års AL i en not under 47 § ett yttrande av BERGELMER under 38 § i kommentaren till 1911 års lag om bankrörelse. Bergelmers yttrande lyder: »Att grundfonden ej må ökas med reservfonden kan synas egendomligt, då medel, som överföras till grundfonden, äro mera fastlåsta än om de överföras till reservfonden; ty reservfonden (men icke grundfonden) må, utan att några särskilda åtgärder för skyddande av bolagsborgenärerna behöva vidtagas, nedsättas för täckande av förlust. Skälet torde hava varit det, att om medel, avsatta till reservfond, överföras till grundfonden, och aktieägarna i samband därmed erhålla gratisaktier, ökas kravet på utdelning; aktieägarna sträva efter att få samma utdelning på de nya aktierna som på de gamla, något som, därest denna strävan vinner framgång, kan sätta bolagets soliditet i fara.» — överföring fick ej heller ske av medel som avsatts till förnyelsefond. Benämningen förnyelsefond förekommer ej i nu gällande aktiebolagslag och från sådan fond kan i detta sammanhang bortses.
    I sitt d. 28 febr. 1941 avgivna betänkande med förslag till ny lag om aktiebolag frångick lagberedningen i visst avseende det absoluta förbudet mot överförande av reservfondsmedel till aktiekapitalet. Enligt förslaget (SOU 1941:8, se 71 § 1 mom. 1 st., samt SOU 1941:9 s. 236 f.) skulle till ökning av aktiekapitalet jämväl kunna användas me-

del som avsatts till reservfond, i den mån fonden ej därigenom nedginge under 20 % av det ökade aktiekapitalet eller under det högre belopp, som kunde vara föreskrivet i bolagsordningen. Reservfondens legala minimum skulle sålunda under alla omständigheter åtnjuta skydd. Lagberedningens förslag mötte emellertid kritik under utskottsbehandlingen och under debatten i riksdagens kamrar (första särsk. utskottet 1944, utl. nr 1 s. 51 f. samt 209—211, I:a kamm. prot. nr 22 s. 13—68 och II :a kamm. prot. nr 23 s. 58—121) och riksdagens beslut blev, att medel som avsatts till reservfond icke få överföras till aktiekapitalet (I:a kamm. prot. nr 22 s. 56, II:a kamm. prot. nr 23 s. 116 f., första särsk. utskottets mem. nr 3 s. 1 f., I:a kamm. prot. nr 25 s. 67 och II:a kamm. prot. nr 25 s. 86). Ej ens överskottsmedel å reservfonden, d. v. s. vinstmedel som avsatts till reservfonden sedan denna uppnått sitt legala minimum, få användas till ökning av aktiekapitalet.
    Regeln om gratisemission finnes i 64 § 1 mom. 1 st. av 1944 års AL, som lyder: »Finnas i bolag, enligt den för näst föregående räkenskapsår fastställda balansräkningen och bolagsstämmans beslut i anledning av bolagets vinst enligt balansräkningen, besparade vinstmedel som ej avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond, må aktiekapitalet ökas genom överföring av sådana vinstmedel eller av belopp varmed uppskrivning sker enligt 100 § 2 mom.» Möjligheten att öka aktiekapitalet genom uppskrivning av bokföringsvärdet å anläggningstillgångar saknar i detta sammanhang intresse.
    I 1910 års AL gavs i 53 § bestämmelse om skyldighet att göra avsättning av årsvinsten till reservfond. Av aktiebolags årsvinst skulle, efter avdrag för vad som åtgick till täckande av möjligen förefintlig förlust från föregående år, minst 10 % avsättas till reservfond. I 1944 års AL äro fonderingsreglerna delvis annorlunda utformade. Sålunda har i 71 § 1 st. den gräns, vid vilken föreskriven avsättning till reservfonden med 10 % av årsvinsten må upphöra, höjts så att avsättningen skall ske ända till dess reservfonden uppgår till 20 % av aktiekapitalet i stället för 10 % enligt 1910 års AL. Högre belopp kan föreskrivas i bolagsordningen. 1944 års AL har emellertid icke stannat vid denna inom den äldre rättens system fallande fonderingsregel. Man har ansett att ett bolags konsolideringsbehov icke alltid kan bestämmas endast med hänsyn till aktiekapitalets storlek. En viktig omständighet är även det sätt, på vilket bolaget är finansierat. Ett aktiebolags behov av konsolidering får anses vara större allteftersom dess skuldsättning i förhållande till dess eget kapital ökas. Ett aktiebolag anses i allmänhet från företagsekonomisk synpunkt icke lämpligen böra arbeta med mindre eget kapital än hälften av omslutningen, d. v. s. det egna kapitalet anses böra vara lika stort som summan av skulderna. Skyldighet har därför stadgats i 72 § att göra fortsatta avsättningar av vinstmedel intill dess jämvikt uppnåtts mellan bolagets eget kapital och dess skulder. Vid bestämmande av bolagets skyldighet att verkställa avsättning i skuldregleringssyfte har hänsyn icke ansetts böra tagas till besparade vinstmedel, vilkas utdelning skulle när som helst kunna förrycka den eftersträvade proportionen mellan bolagets eget kapital och dess skulder. Endast det hos bolaget bundna kapitalet, ak-

tiekapitalet och reservfonden, har därför beaktats. Ändå att reservfonden uppgår till belopp som i 71 § eller bolagsordningen föreskrives, skall avsättning av minst 10 % av bolagets årsvinst ske till reservfonden eller en skuldregleringsfond, därest bolagets skulder enligt balansräkningen överstiga summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden (72 § 1 mom. 1 st.). Skuldregleringsfonden må nedsättas för den händelse fonden ej längre behövs i skuldregleringssyfte (72 § 1 mom. 3 st.). Däremot må nedsättning av reservfonden i princip beslutas allenast för täckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å bolagets verksamhet i dess helhet, och som icke kan ersättas av befintliga till framtida förfogande avsatta medel (71 § 3 st.).
    I 71 och 72 §§ i 1944 års AL är alltså stadgad en legal skyldighet för aktiebolag att under vissa förutsättningar göra avsättning av årsvinsten till fonder. I sin årliga förvaltningsberättelse skall bolagsledningen framställa förslag om avsättning till reservfond eller skuldregleringsfond, där sådan avsättning skall ske, så ock i övrigt förslag i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt balansräkningen (103 §1 mom. 5 st.; om straff för åsidosättande av föreskrifterna i 103 § se 213 § 5 och 215 § 1). Revisorerna skola i revisionsberättelsen avgiva särskilt uttalande, huruvida bolagsledningens nyss nämnda förslag omfattar stadgad avsättning till reservfonden eller skuldregleringsfond (113 § 1 mom. 2 st. sista ledet; om straff se 213 § 7 och 215 § 3). Bolagsledningens årsredovisning skall framläggas och prövas å ordinarie bolagsstämma enligt 121 §. Enligt 126 § 1 mom. 1 st. skall på denna ordinarie stämma till avgörande företagas frågorna om fastställelse av balansräkningen och om ansvarsfrihet för bolagsledningen. Stämman skall ock fatta beslut i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen, d. v. s. beslut skall fattas om utdelning eller fondering av vinst eller om åtgärd med anledning av förlust. Förutsättningen för att bolagsstämma skall äga att enligt 64 § besluta om ökning av aktiekapitalet medelst utgivande av gratisaktier är att balansräkningen för nästföregående räkenskapsår blivit fastställd och utvisar vinst samt att bolagsstämman fattat beslut i anledning av denna vinst och att enligt beslutet besparade vinstmedel finnas, som ej avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond.
    Medel, som avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond, få alltså under inga omständigheter användas för ökning av aktiekapitalet. Patent- och registreringsverket har ansett att samma skydd bör tillkomma medel, som enligt uttryckliga lagstadganden borde ha avsatts till nämnda fonder. Vid behandlingen av ärenden om gratisemission har verket tillsett att lagens regler om avsättning till reservfond och skuldregleringsfond iakttagits och överföring till aktiekapitalet har medgivits blott beträffande vinstmedel som återstå, sedan stadgad avsättning till fonder ägt rum. Härvid har verket varit fullt medvetet om att medel som överförts till aktiekapitalet i princip äro minst lika bundna som medel, som avsatts till reservfonden. Men verket har ansett att lagens föreskrifter om skyldighet att avsätta vinstmedel till fonder äro ett led i lagens system av borgenärsskyddsregler, att nämnda föreskrifter därför äro av tvingande natur och ej kunna åsidosättas ens med

samtliga aktieägares samtycke samt att det kategoriska förbudet mot överförande av reservfondsmedel till aktiekapitalet tyder på att lagstiftaren velat tillerkänna reservfonden en jämväl i förhållande till aktiekapitalet självständig betydelse. Det har därjämte förefallit verket i hög grad inkonsekvent att å ena sidan under alla omständigheter förbjuda överförande av medel från de legala fonderna till aktiekapitalet och å andra sidan tillåta ett överförande av sådana medel, som enligt uttryckliga lagstadganden borde ha avsatts till nämnda fonder. Vad som gäller för medel som avsatts har också synts böra gälla för medel som rätteligen borde ha avsatts. Ett ytterligare skäl mot att tillåta ett överförande till aktiekapitalet av medel, som bort avsättas till de legala fonderna, har också synts vara att därigenom skulle för visst fall kunna möjliggöras ett kringgående av ett av aktiebolagslagens mest betydelsefulla stadganden, utbetalningsförbudet i 73 §, nämligen om bolagsordningen för bolaget i fråga innehåller förbehåll enligt 65 § om aktiekapitalets nedsättning genom inlösen av aktier. Om man tillåter att ökning sker av aktiekapitalet med medel, som rätteligen borde ha avsatts till de legala fonderna, kan följden bli att sådana medel med tillämpning av ett i bolagsordningen intaget förbehåll enligt 65 § utbetalas till aktieägarna. Den i borgenärernas intresse uppställda regeln i 73 § skulle alltså kunna kringgås på så sätt, att medel som efter nämnda stadgande icke skulle få utdelas såsom vinst i stället utbetalas till aktieägarna genom inlösen av aktier. Visserligen finnes spärregeln i 65 § 3 st., men den torde ej kunna hindra ett kringgående av utbetalningsförbudet i varje fall. Till stöd för verkets uppfattning kan åberopas följande yttrande av NIAL i Aktiebolagsrätt, Föreläsningar över 1944 års aktiebolagslag, Sthm 1946, s. 81 f.: »Kapitalökning genom fondemission kan enligt 64 § ske, om bolaget enligt den för näst föregående räkenskapsår fastställda balansräkningen har besparade vinstmedel, som ej avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond (dispositionsfond jämte årets vinst, i den mån den senare ej skall avsättas till reservfond eller skuldregleringsfond [kurs. här]).» Exakt sammauttalande återfinnes i NIAL, Om aktiebolag enligt lagen d. 14 sept. 1944, andra uppl., s. 40.
    Riktigheten av den verkets uppfattning, för vilken nu redogjorts, har veterligen icke ifrågasatts från de registreringssökande bolagens sida. Så skedde ej heller i det nu aktuella målet. Väl hade verket och sökandebolaget olika uppfattningar angående storleken av det belopp, varå skyldigheten att göra lagstadgad avsättning till fonder skulle beräknas, men bolaget satte aldrig i fråga sin skyldighet att göra sådan avsättning, innan överföring till aktiekapitalet skedde.
    Omständigheterna i det aktuella målet äro följande.
    Vid ordinarie bolagsstämma d. 9 maj 1952 med aktieägarna i Aktiebolaget Färe Armaturfabrik framlades balansräkning per d. 31 dec. 1951, vari redovisades disponibla vinstmedel till sammanlagt belopp av 121 259 kr. 15 öre. Därav angavs 97 951 kr. 8 öre utgöra årsvinst för år 1951. Vid beräkningen av denna årsvinst hade till omkostnader hänförts bland annat ett belopp å 500 000 kr., som under året avsatts till en så kallad fri pensionsstiftelse. Bolagsstämman fastställde balansräkningen samt beslöt, att de till stämmans förfogande stående vinst-

medlen, 121 259 kr. 15 öre, skulle användas så, att 20 000 kr. avsattes till reservfonden, 100 000 kr. avsattes till en dispositionsfond och återstoden fördes i ny räkning. Därefter beslöt stämman, att bolagets till 700 000 kr. uppgående aktiekapital skulle ökas med 100 000 kr. genom överföring av de medel, som enligt beslutet om vinstanvändningen avsatts till dispositionsfond.
    I en d. 11 okt. 1952 till patent- och registreringsverket inkommen skrift anmälde bolagets verkställande direktör för registrering bolagsstämmans före nämnda beslut om ökning av aktiekapitalet. I ett till bolaget utfärdat föreläggande anmärkte verket, att bolaget ej helt iakttagit aktiebolagslagens bestämmelser om avsättning till fonder. I årsvinsten vore nämligen att inräkna jämväl det belopp å 500 000 kr., som avsatts till en pensionsstiftelse. Häremot genmälde bolaget att avsättningen av medel till förevarande pensionsstiftelse vore att anse såsom en driftskostnad och ej såsom en vinstdisposition.
    Genom beslut d. 20 febr. 1953 utlät sig patent- och registreringsverket(generaldirektören Löwbeer, byråchefen Sandegren samt byrådirektörerna Bergius och Birke) sålunda:

 

    Då överföring av medel till pensionsstiftelse, vare sig fri eller bunden, ur aktiebolagsrättslig synpunkt utgör en disposition av vinstmedel, varom må beslutas endast i samband med fastställande av balansräkning, är i bolagets årsvinst för räkenskapsåret 1951 att inräkna jämväl det belopp å 500 000kr., vilket avsatts till en pensionsstiftelse. Med hänsyn härtill uppgår årsvinsten för år 1951 till 597 951 kr. 8 öre. Skyldigheten att göra lagstadgade avsättningar till fonder måste beräknas å detta belopp. — Enär bolagets skulder enligt balansräkningen överstiga summan av aktiekapitalet, reservfonden och skuldregleringsfonden, har för bolaget förelegat skyldighet enligt 72 § aktiebolagslagen att avsätta minst 10 % av årsvinsten till reservfonden eller skuldregleringsfonden. Emellertid har beslut fattats om avsättning av endast 20 000 kr. till reservfonden. — Då ökning av aktiekapitalet genom överföring av besparade vinstmedel enligt 64 § nämnda lag må ske allenast av vinstmedel, som återstå, sedan lagstadgade avsättningar till fonder ägt rum, och då bestämmelserna i 72 § aktiebolagslagen om avsättning till reservfonden eller skuldregleringsfonden ej helt iakttagits, är beslutet om ökning av aktiekapitalet i den omfattning, som skett, ej lagligen grundat; och kan förty registrering av beslutet ej beviljas.

 

    Bolaget anförde besvär över avslagsbeslutet och yrkade, att den sökta registreringen måtte beviljas. I sitt yttrande över besvären vidhöll och utvecklade patent- och registreringsverket ytterligare sin ståndpunkt.
    Målet föredrogs d. 3 dec. 1953 i RegR:n, vars flesta ledamöter (regeringsråden Kuylenstierna, Lorichs och Strömberg), förenade sig om följande yttrande:
    Enär hinder icke kan anses möta mot att besparade vinstmedel i aktiebolag överföras till aktiekapitalet, även om därav föranledes att stadgad avsättning till reservfond och skuldregleringsfond ej kan komma till stånd,
    samt patent- och registreringsverket förty icke ägt att på de grunder ämbetsverket angivit vägra registrering av ifrågavarande bolagsstämmobeslut,
    prövar RegR:n lagligt att, med undanröjande av överklagade beslutet, visa målet åter till ämbetsverket för ny behandling.

 

    Regeringsrådet Klackenberg fann ej skäl att göra ändring i patent och registreringsverkets beslut.
    Genom RegR:ns utslag har alltså frågan, huruvida en avsättning till en s. k. fri pensionsstiftelse är att anse såsom en driftskostnad eller såsom en vinstdisposition, varom det tillkommer bolagsstämma att be-

sluta i samband med fastställande av balansräkning, ej blivit besvarad. Av utslaget framgår emellertid att ett bolag kan underlåta att göra i aktiebolagslagen stadgade avsättningar av vinstmedel till reservfond eller skuldregleringsfond, därest bolaget i stället överför medlen till aktiekapitalet. Genom att utge gratisaktier kan bolaget med andra ord sätta lagens fonderingsregler ur spel.

Gunne Birke