Sverige och Tanger.
    Den muselmanska rätten — med sin starka förankring i religionen— äger i stor utsträckning tillämpning allenast å troende muhammedaner. I äldre tider sågo därför ej heller arabvärldens härskare något

GUNNAR LAGERGREN 275diskriminerande i att européerna i de muhammedanska länderna förbehöllo sig egen konsularjurisdiktion. I Marocko kan man spåra den första konsularjurisdiktionen så långt tillbaka som till 1358. De viktigaste konsulära domstolarna kommo där tidigt att koncentreras till Tanger, där de utländska diplomaterna föredrogo att leva i stället för i Fez, sultanens huvudstad. Tanger, som betydelsefull hamnstad, var dock ofta hotat av epidemiska sjukdomar — särskilt i anslutning till pilgrimernas återkomst från Mecka. Diplomaterna funno därför lämpligt att själva taga sig an de sanitära angelägenheterna i staden och för detta ändamål upprättades år 1792 en rent konsulär Conseil Sanitaire. Därmed hade man beträtt det första steget i Tangers utveckling till en stad med internationell förvaltning och Sverige var i det fallet med från den allra första början. Svenskarna voro också med att underteckna det alltjämt gällande fördraget av år 1865 om internationalisering av den för sjöfarten så viktiga fyren Kap Spartel, belägen inom det nuvarande Tanger-området. Vi sakna dock för närvarande representant i det konsulära organ som handhar fyrens förvaltning. Vad angår utvecklingen i Marocko under 1800-talet gäller i övrigt för Sveriges del att vi deltogo bl. a. i en diplomatisk konferens i Madrid år 1880, där man försökte komma tillrätta med en mycket kritiserad utvidgning av den konsulära jurisdiktionen till allehanda marockaner, som — ofta för dryga pengar — förvärvat ställning som utländska staters »skyddslingar». Sverige kom ock att tillhöra Algeciras-fördragets signatärmakter. Detta fördrag av år 1906, som skulle garantera Marockos oberoende, har väl knappast någon direkt betydelse för frågan om Tangers status, men Sveriges anslutning till fördraget har likväl kommit att öppna en särskild möjlighet för Sverige och svenskar att deltaga i förvaltningen av Tanger.
    I tiden närmast efter överenskommelsen i Algeciras började man på många håll alltmer inse Marockos stora ekonomiska och strategiska betydelse och det var i samband med maktstriden om Marocko1 som förberedelser vidtogos på allvar att göra Tanger till en stad med permanent neutralitet. Särskilt engelsmännen, som ofta ångrat att de år 1684 frivilligt överlämnde Tanger till sultanen och som till allt pris ville förhindra uppkomsten av militära anläggningar mitt emot Gibraltar, voro ivriga förespråkare för Tangers internationalisering. Historiska förebilder till en sådan internationalisering saknades ju ej heller. Här kan erinras om Danzig (1807—1814)2 och Krakow (1815—1846). Första världskrigets mellankomst gjorde emellertid att någon slutlig överenskommelse om Tanger ej kunde träffas förrän år 1923 i London. I denna överenskommelse, ratificerad av bl. a. Sverige, stadgas nu att Tanger skall vara »placée sous le régime de la neutralité permanente». Sultanen av Marocko bibehåller den formella suveräniteten över området och är i Tanger företrädd av en personlig representant, mendouben. En kontrollkommitté vakar över »l'observation du régime de

 

1 Mycket omtalade på sin tid voro tyskarnas dramatiska aktioner med kejsar Wilhelm II:s landstigning i Tanger år 1905 och kanonbåten Panthers besök i Agadirår 1911.
2 I Nationernas Förbunds regi existerade den fria staden Danzig på nytt under åren 1920-1939.

276 GUNNAR LAGERGRENl'égalité économique et des dispositions insérées dans le Statut». Denna kommitté som tillagts vittgående befogenheter med avseende å Tangers förvaltning skall bestå av de konsulära representanterna för de tio signatärmakter till Algeciras-fördraget, som kvarstå, sedan Tysklands och Österrike-Ungerns delaktighet i detta fördrag upphävts efter första världskriget. De tio staterna äro Belgien, England, Frankrike, Holland, Italien, Portugal, Sovjetunionen, Spanien, Sverige och USA. Ryssarna och svenskarna ha dock ännu aldrig låtit sig representeras i kontrollkommittén.
    Det var d. 1 juni 1925 som fördraget om Tangers internationalisering trädde i kraft. Dessförinnan hade den lagstiftande församlingen haft sitt första möte. Sammansättningen av denna församling »serafixée en considération du nombre des ressortissants, du chiffre ducommerce général, des intéréts immobiliers et de l'importance du trafic à Tanger des différentes puissances signataires de l'Acte d'Algésiras». Några allmänna val förekomma icke utan medlemmarna i församlingen, som också handhar Tangers budgetfrågor, utses i vad avser den infödda befolkningen av mendouben och i övrigt av vederbörande lands representant i kontrollkommittén. Sverige har ännu icke varit representerat i Tangers »riksdag».
    I spetsen för de verkställande förvaltningsorganen står en administrator, som skall vara antingen belgare, holländare, portugis eller svensk. Han utses av sultanen på förslag av kontrollkommittén. Mandattiden är tre år och omval är icke möjligt. År 1951 förde Sverige fram en kandidat, som emellertid fick vika för den utmärkte portugisen Archer. Vid sin sida har administratorn fyra administrateursadjoints, varav en italienare handhar de juridiska frågorna. Sverige hade tidigare möjlighet att tillsätta posten som administrateur adjointchargé des finances, men sedan ett försök att placera en svensk på denna post slog mindre väl ut är tjänsten nu förbehållen England. I gengäld har en möjlighet öppnats att i konkurrens med kandidaterfrån Belgien, Holland och Portugal placera en svensk på den nyinrättade posten som contröleur spécial des dépenses. Tjänsten uppehälles för närvarande av en holländare, vars mandattid utgår år 1956. — Tilldet sagda kan fogas att jämväl posten som chef de la police généraleär förbehållen de fyra små nationerna. Den nuvarande polischefenär en duktig belgare, som anses komma att stanna länge i Tanger.Han skulle dock helt säkert med glädje se om några kompetenta svenskar — som författningarna förutsett — kunna anställas som kommissarier eller meniga polismän.
    Till de intressantare företeelserna i Tanger hör dess domstolsväsende. Därom gäller helt schematiskt följande. En juridiction internationale är kompetent i alla mål som. på något sätt angå icke-marockaner. USA har dock för de amerikanska medborgarnas del bibehålliten konsularjurisdiktion i två instanser.1 De rent marockanska angelägenheterna avgöras vid en Tribunal du Cadi. Vidare finns en Tribunalrabbinique för »tous les affaires intéressant le statut personel et suc-

 

1 Sedan USA nyligen låtit en amerikansk domare bliva utnämnd vid den internationella domstolen, lär fråga vara om upphävande av den särskilda konsularjurisdiktionen.

SVERIGE OCH TANGER 277cessoral des israélites marocaines». Det är slutligen föreskrivet, att vissa tvister som röra la Banque d'Etat skola avgöras vid le Tribunalfédéral i Lausanne.
    Den internationella domstolen omfattar en Cour d'appel (4 domare), en Tribunal de première instance (3 domare i section civile, 3 i section correctionnelle och en undersökningsdomare) samt en Tribunalde paix et de simple police (en domare). Vid behov kan ock konstitueras en Chambre d'accusation (3 domare) och en Tribunal criminel (3 domare och 6 jurymän); domstolen är ock skyldig att vid avgörandet av vissa fastighetsmål tillkalla jurisconsultes musulmans. En spanjor, Manuel Diaz Merry med 27 års tjänstgöring i domstolen, och det franska justitierådet Pierre Menegaux äro permanenta ledamöter av a​ppellationsdomstolen. I övrigt äro samtliga domare pares inter pares och de skola i tur och ordning tjänstgöra å samtliga avdelningar. Av de 12 domarna komma 2 från vardera Frankrike och Spanien, en från ett vart av de länder som äro representerade i kontrollkommittén samt en från Marocko och en från Sverige. Det var först i samband med en omorganisering av domstolen år 1953 som Sverige — jämte 4 andra länder — erbjöds en möjlighet att få en domare placerad i Tanger och som förste svensk i denna befattning tjänstgör nu förf.
    Tangers internationella »lagbok» av år 1950 innehåller icke mindre än 2 480 sidor. De viktigaste lagarna ha utarbetats på fransk och spansk grundval av en kommission bestående av en domare från ett vart av länderna England, Frankrike och Spanien. Med hänsyn till Tangers kosmopolitiska karaktär har man till och med kodifierat viktiga delar av den internationella privaträtten. — Officiella språk i den internationella domstolen äro franska och spanska.
    Välkända för alla äro de stora svårigheter som alltid mött praktiskt internationellt samarbete på det politiska planet. Dessa svårigheter ha icke varit obetydliga i Tanger, särskilt med hänsyn till den franskspanska rivaliteten i Marocko, men det invecklade förvaltningsmaskineriet har år från år förbättrats och Tanger som internationell stad har nu redan passerat det första kvartsseklet. Den allmänt politiska utvecklingen efter andra världskriget har också lett till att man på många håll alltmer fått upp ögonen för möjligheten att lösa territoriella tvistefrågor med ledning av erfarenheterna från Tanger. Man kan i detta sammanhang erinra om våra dagars diskussioner om Jerusalem, Trieste och Saar.

                                                                                                         Gunnar Lagergren