Förslag till ärvda balk.
    Ärvdabalkssakkunniga ha avgivit betänkande med förslag till ärvdabalk (SOU 1954: 6). Förslaget innebär att nuvarande lagar om arv, testamente, arvsavtal samt boutredning och arvskifte sammanfogats till enenhet. I sakligt hänseende har det därvid i allmänhet icke gjorts ändringar i gällande rätt, men i enlighet med utredningsdirektiven ha vissa särskilda spörsmål upptagits till prövning. Dessa gälla främst utomäktenskapliga barns och adoptivbarns rättsställning.
    Eftersom tanken på en utvidgning av arvsrätten för barn utom äktenskap tidigare avvisats bl. a. därför att faderskapet inte kunde fastställas med erforderlig säkerhet, ha de sakkunniga i första hand undersökt möjligheten att få till stånd en mer betryggande ordning vid faderskapets fastställande. Detta har skett i samarbete med representanter för Danmark, Finland och Norge. Man har därvid uppnått enighet om en bestämmelse som kan sägas vara en utbyggnad av den nuvarande svenska regeln i 3 kap. 2 § föräldrabalken. Den man som haft samlag med modern å tid, då barnet kan vara avlat, skall sålunda anses såsom fader, om det ej föreligger omständighet som gör det osannolikt att barnet avlats av honom. Är det emellertid utrett att modern under konceptionstiden haft samlag med två eller flera, skall dock icke någon av dem anses som fader, med mindre det är större sannolikhet att barnet avlats av honom än av annan. Föreligger ej påtaglig övervikt i sannolikhetshänseende för någon av männen, skall alltså talan om faderskapets fastställande ogillas mot dem alla; för vårt lands del liksom i Danmark och Norge skall ej heller underhållsbidrag kunna åläggas i sådant fall. Såsom för närvarande skall emellertid, när faderskapet inte kunnat fastställas, särskilt barnbidrag utgå av allmänna medel. Den föreslagna faderskapsbestämmelsen nödvändiggör att, då två eller flera haft samlag med modern under konceptionstiden, talan mot alla prövas samtidigt. I motsats till vad som nu gäller i vårt land skall därför jämte den av modern utpekade mannen även annan som kan komma i fråga instämmas i ett och samma mål.
    Med utgångspunkt från denna reglering föreslås att barn utom äktenskap i arvsrättsligt hänseende helt likställes med barn i äktenskap. Det utomäktenskapliga barnet får sålunda ärva icke blott, såsom för närvarande, moder och mödernefränder utan även fader och fädernefränder, och dessa skola äga taga arv efter barnet. Den föreslagna ordningen är emellertid icke avsedd att gälla beträffande barn som fötts före nya lagens ikraftträdande. Är barnet trolovningsbarn eller har fadern avgivit s. k. arvsrättsförklaring, skall dock nya lagen vara tillämplig, om fadern levde vid ikraftträdandet.
    Även beträffande adoptivbarns rättsställning har förslaget upprättats i samarbete med representanter för Danmark, Finland och Norge. Genom adoption grundas för närvarande mellan adoptanten och adoptivbarnet ett rättsförhållande av väsentligen samma innehåll som förhål-

landet mellan föräldrar och barn, men något familjerättsligt förhållande mellan barnet och adoptantens släkt uppkommer i princip icke. Vid sidan av adoptivförhållandet består emellertid barnets rättsliga anknytning till dess naturliga släkt. Förslaget innebär att adoptivbarnet kommer att stå i familjerättsligt förhållande till både adoptanten och dennes släkt på samma sätt som ett adoptantens eget barn samt att den rättsliga förbindelsen mellan barnet och dess släkt i allmänhet avskäres.
    Tydligast framträder adoptivbarnets nya ställning på arvsrättens område. Adoptivbarnet skall äga taga arv och ärvas som om barnet vore adoptantens eget barn, och någon arvsrätt mellan barnet och dess naturliga släkt skall principiellt inte förekomma. Stundom sker emellertid adoption utan att det är avsett att barnet skall definitivt skiljas från dess naturliga släkt, t. ex. då ett barn, som blivit föräldralöst, adopteras av en nära anförvant. Med tanke på dylika fall skall adoption kunna beviljas med förbehåll om arvsrätt på grund av skyldskap. Då sådant förbehåll gjorts, skall adoptivbarnet visserligen äga taga arv som om barnet vore adoptantens eget barn, dock utan rätt till laglott. Men adoptanten och hans släktingar få ärva adoptivbarnet endast till så stor del av kvarlåtenskapen som i värde motsvarar vad barnet från deras sida erhållit i arv, gåva eller testamente. I övrigt skola adoptivbarnet och dess naturliga släktingar vara arvsberättigade efter varandra. Nu angivna regler för arvsrätten vid adoptivförhållande skola i allmänhet inte gälla då adoption kommit till stånd före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Den arvsordning som avses för normala fall, d. v. s. då adoptionen skett utan förbehåll om arvsrätt på grund av skyldskap, skall dock kunna bli tillämplig även på äldre adoptioner. Härför fordras särskilt beslut av domstol efter ansökan av adoptanten inom fem år från ikraftträdandet.
    Betänkandet är undertecknat av riksmarskalken Birger Ekeberg, justitierådet Gösta Walin och hovrättsrådet Hugo Henkow.
    Justitierådet Walin har avgivit ett särskilt yttrande. I detta förordas att de nya reglerna om utomäktenskapliga barns arvsrätt skola äga tilllämpning även beträffande andra före ikraftträdandet födda barn än trolovningsbarn och med dem likställda. Såsom villkor härför uppställes i stort sett att barnet inom viss tid framställt särskilt anspråk på rätt till arv och att anspråket inte bestritts. Har anspråket blivit bestritt, skall barnet endast äga en till laglotten begränsad arvsrätt, och detta blott om det må anses att tillräcklig visshet föreligger i fråga om faderskapet. Beträffande arvsrätten vid adoptivförhållande föreslås att laglottsrätt efter adoptanten och hans skyldemän i rätt uppstigande led skall tillkomma barnet, även då förbehåll gjorts om arvsrätt på grund av skyldskap, samt att de nya reglerna för adoption med sådant förbehåll regelmässigt skola få tillämpning jämväl i fråga om äldre adoptivförhållanden.

Hugo Henkow