HERMANN VON MANGOLDT. Die rechtliche Ordnung des Rundfunks Im Ausland. Nördlingen 1953. C. H. Beck. 182 s. DM 14,50.

 

    Alltsedan radioutsändningar i större utsträckning börjat utnyttjas för att påverka massorna ha de därmed förknippade farorna för den fria åsiktsbildningen mer och mer uppmärksammats. I de stater, för vilka medborgarnas tanke- och yttrandefrihet utgör en grundläggande princip, aktualiserades redan på ett tidigt stadium av radions utveckling frågan i vad mån statliga regleringar erfordras för att upprätthålla denna grundsats. En grupp tyska forskare under ledning först av prof. HERMaNN VON MANGOLDT och efter hans död 1953 av prof. HANS SCHNEIDER har utfört en undersökning av de metoder, med vilka man i ett antal länder sökt lösa problemet hur den andliga friheten på detta område bäst skall kunna hävdas, och därvid främst inriktat sig på frågan vilka former samhällsingripandena ha tagit. De utvalda staterna äro Australien, Canada, Danmark, England, Frankrike, Japan, Schweiz, Sverige och USA, vilka behandlas i var sitt avsnitt. Författarna ha icke blott beaktat lagstiftningen utan ha tillika sökt bilda sig en uppfattning om förvaltningspraxis, vilken enligt von Mangoldts mening visat sig vara av väl så stor betydelse för utvecklingen som lagstiftningen. De ha i stort sett utfört sin undersökning med stor grundlighet samt klart och med välgörande saklighet redovisat resultaten därav. Stor uppmärksamhet har ägnats radioföretagens organisation och finansieringen av deras utsändningar. Av speciellt intresse är redogörelsen för de sätt på vilka programsättarna utses, hur deras valfrihet begränsas och deras verksamhet kontrolleras. I viss utsträckning redogöres även för den historiska utvecklingen. Tillika beaktas såvitt gäller några av de undersökta länderna kritik och reformsträvanden, som kommit till uttryck. Några stater, däribland Sverige, ha blivit förhållandevis styvmoderligt behandlade; endast korta avsnitt ha ägnats deras förhållanden.

ÅKE LÖGDBERG 323    Två huvudlinjer kunna särskiljas. Den ena innebär, att vederbörande stat också på detta område bereder det privata initiativet ett betydande utrymme. Mest markerat har denna linje kommit till uttryck i USA, men även i Australien, Canada och Japan sätter den sin prägel på utvecklingen. Den andra huvudlinjen innebär, att monopol å radioutsändningar tillerkännes ett enda företag, statligt eller stående undernoggrann offentlig kontroll. I USA regleras radioväsendet genom federal lagstiftning med stöd av konstitutionens s. k. »interstate commerce» regel. För radioutsändning erfordras licens av en federal myndighet, Federal Communications Commission (FCC), som i sin tur står under kontroll av US Court of Appeals for the District of Columbia. Jämlikt uttryckligt stadgande äger FCC icke utöva censur. Vid beviljande och förnyande av licens prövar FCC emellertid, huruvida det är ett offentligt intresse, att den verksamhet, som vederbörande sökande ämnar bedriva, kommer till stånd. Denna prövning betrakta domstolarna icke som censur. Licens kan även återkallas. Genom lagstiftning äro vissa typer av programinnehåll uteslutna, t. ex. »to utter any obscene, indecent or profane language». Av stort intresse är en bestämmelse, som gäller politiska val. Om en licensinnehavare tillåter någon »legally qualified» kandidat att utnyttja sina utsändningar, så måste han giva de andra »legally qualified» kandidaterna samma möjlighet. Vidare har FCC tvungit licensinnehavarna att i såvitt möjligt objektiv anda sända politiska program och vissa andra program av allmänt intresse. FCC har i en skrift offentliggjort sin uppfattning om lämpligt programval. »The National Association of Broadcasters» har sökt förhindra varje konflikt med de statliga myndigheterna genom att utarbeta en »Codeof Ethics» för sina medlemmar. Radioutsändningarna finansieras regelmässigt genom försäljning av sändartid till privata intressenter väsentligen för reklamändamål. Ett mycket stort antal sändarstationer äro i verksamhet. Genom uppställande av allmänna riktlinjer ang. förutsättningarna för att kunna erhålla licens har FCC sökt möta det hotmot den fria konkurrensen och programmens mångsidighet, som s. k. »chain broadcasting» (samtidig utsändning av samma program genom två eller flera med varandra förbundna sändare) har ansetts utgöra. Även i Canada, där vid sidan av ett statligt radioföretag finnas privata sändare, har spörsmålet i vad mån »chain broadcasting» bör tillåtas varit föremål för myndigheternas intresse. Det statliga företaget har här erhållit befogenhet att utöva en mycket ingående kontroll över de privata sändarnas verksamhet, programval etc. I Australien finnas vid sidan av ett statligt väsentligen genom anslag av parlamentet bekostat radioföretag ett stort antal med licens drivna privata företag, vilka finansiera sin verksamhet huvudsakligen genom försäljning av sändartid för reklamändamål, till en del också genom tillskott från de politiska partierna. Liksom i USA utöva dessa privatföretags intresseorganisation kontroll över programvalen. I Japan finnes vid sidan av ett offentligt radioföretag, vars verksamhet finansieras genom avgifter utgående från innehavarna av mottagningsapparater, privata företag, vilkas kostnader bestridas genom reklamutsändningar. För inrättande av privatsändare erfordras licens. Vid programsättningen bindas det offentliga och de privata företagen av till stor del samma föreskrifter.

324 ANM. AV H. V. MANGOLDT: ORDNUNG DES RUNDFUNKS    Såvitt gäller de offentliga radioföretagens organisation och handlingsfrihet samt kontrollen över desamma ansluta sig Australien, Canada och Japan nära till de länder, där den andra huvudlinjen kommit till uttryck. Radioföretagens verksamhet i dessa senare länder finansieras helt eller till väsentlig del genom avgifter, vilka erläggas av innehavarna av mottagningsapparater. Det har ansetts nödvändigt att söka säkerställa en allsidig och opartisk sammansättning av dessa företags ledning för att förhindra radions monopolisering för enstaka åsiktsriktningars och intressegruppers räkning. Uppmärksamheten har därvid naturligt nog främst koncentrerats på de personer, som svara för programsättningen. Vid utseendet av dessa personer ha i flera stater organisationer och grupper utanför de politiskt bestämmande instanserna tillförsäkrats ett betydande inflytande; vissa ämbetsmän kunna också vara självskrivna till ledande poster v. Mangoldt anser det av undersökningen tydligt framgå, hur mycket just på detta område beror på valet av de ledande personerna och på dessa personers kulturella nivå och ansvarskänsla gentemot allmänheten.
    Arbetets användbarhet hade säkerligen ökats, om författarna också hade utarbetat en jämförande översikt över resultaten av undersökningarna om radion i de olika staterna och icke nöjt sig med att behandla varje land i ett särskilt avsnitt. Även i den gestaltning det erhållit utgör verket emellertid en utomordentligt värdefull kunskapskälla särskilt för lagstiftare och förvaltande myndigheter i skilda länder. Det vore glädjande, om man också i vårt land kunde i större utsträckning än som hittills varit fallet få upp ögonen för värdet av grupparbete också på rättsvetenskapens domäner. Speciellt när det gäller den inom svensk doktrin i så hög grad försummade komparativa rättsforskningen torde grupparbete ha en viktig uppgift att fylla, enär möjligheterna för en ensam forskare att ens på ett begränsat rättsområde tränga in tillräckligt djupt i ett stort antal främmande rättssystem oftast äro tämligen små. Genom inrättandet av ett institut för jämförande rättsvetenskap i Uppsala ha goda förutsättningar för utförande av komparativa undersökningar skapats.

Åke Lögaberg