Nyutkommen skattelitteratur. Nu är den tid inne, då årets taxeringar kan behöva överklagas, och det är därför inte ur vägen att redovisa en del nyutkommen skattelitteratur (jfr SvJT 1954 s. 49). Det har utgivits ett första tillägg (»Supplement I till skatte- och taxeringsförfattningarna», Norstedt i distr, 371 s. Kr. 2,50) till den av finansdepartementet redigerade författningssamlingen, som därmed förts fram till årsskiftet 1953/54. — Av »Skatt vid källan» (Norstedt, 3,42 s. Kr. 24,00 inb.) har författarna — och upphovsmännen till det gällande uppbördssystemet — generaldirektör R. DAHLGREN, regeringsrådet S. JARNERUP , kammarrättsrådet E. SIVERT och landskamreraren A. WIGERT, ombesörjt en tredje upplaga. I detta arbete lämnas bl. a. ingående redogörelser för 1953 års reformer på uppbördsområdet, och för Centrala uppbördsnämndens tolkningar. Dåvarande statsrådet WIGFORSS' uttalande i förordet till första upplagan står sig alltjämt: »I fråga om sakkunskap torde man inte kunna komma närmare källan.» — Regeringsrådet JARNERUP, chefen för Sveriges Lantbruksförbunds skatteavdelning B. AGER och landskamreraren A.RIETZ har utarbetat en särdeles fullständig handledning — man frestas säga lärobok — vad gäller jordbruksbeskattning (»Beskattning av jordbruksinkomst», Norstedt, 488 s. Kr. 29,50 häft. och kr. 33,50 inb.). Författarna behandlar bestämmelserna om redovisning såväl enligt kontantprincipen som enligt bokföringsmässiga grunder, det sistnämnda en nyhet från och med 1954 års taxering. Även praxis är ingående behandlad; boken har tryfferats med formulär och hjälptabeller. Författarna behandlar emellertid icke blott olika specialproblem utan även de allmänna skattereglerna, varför en fåkunnig jordbrukare har möjlighet att helt släcka sin kunskapstörst. — Jur. dr K. G.A. SANDSTRÖM har inte förtröttats såsom folkbildare på skatteområdet. Senast har han skrivit om »Äkta makars beskattning» (B. Wahlström, 48 s. Kr. 3,00) och därvid särskilt uppehållit sig vid de hithörande bestämmelser, som första gången tillämpas i år. Som vanligt är framställningen föredömligt klar; författaren tvekar aldrig att fatta en ståndpunkt. Den lilla skriftens praktiska användbarhet ökas av de upplysande rättsfall och av den mångfald exempel som anförs.

T. H.

 

Några ord om nämndemannaval på Landslagens tid.

 

    1734 års lag innehöll ju beträffande häradsnämndens tillsättande föreskrift att nämnden skulle bestå av tolv bönder, som i häradet bo och »därtill valda äro». Detta innebar givetvis, att nämndemännen skulle väljas av »häradet» eller tingslaget. Hur valet skulle gå till och var det skulle äga rum lämnades däremot öppet. Först genom K. Förordn. d. 18/11 1823 föreskrevs som bekant, att valet skulle ske på sockenstämma och för viss tid. Beträffande nämnden på LL:s tid har det sagts, att LL förutsatte att nämndemännen valdes av sockenmännen i samråd med häradshövdingen.¹ I den K. proposition² som låg till grund för 1823 års förordning omtalas åter, att det »efter uråldrigt bruk» berott av häradshövdingen att själv utse dem som skulle sitta i nämnden men att frånvaron av laga bestämmelser någon gång givit anledning till »olika förhållanden i särskilda orter.» Under förarbeten för utgivning

 

¹ J. H. SANDELIN, Bidrag till kännedom om häradsnämnden, Vasa 1936, s. 71.
² Nr 31/1823.

av Vendels tingslags dombok 1736—1737 har jag kommit att undersöka denna fråga. I den domboken finnas väl några exempel på ombyte av nämndemän, men icke något fall av nämndemannaval, varken före eller efter d. 1/9 1736, då 1734 års lag började tillämpas. I några Vendels domböcker från 1600- och början av 1700-talet kan man däremot få en antydan om hur det då förfors i detta tingslag. Den 13/10 1687¹ heter det sålunda: »Valdes Bengt Olsson i Romstarbo till nämndeman i Erik Jöranssons i Öster-Ekeby ställe, som igenom döden avgången är, vilken avlade sin 12-mannaed och trädde i Rätten». Här skedde alltså valet på tinget, men upplysning saknas om vilka som valde. Härom får man däremot besked i ett senare fall. Domboken d. 17/1 1689² omtalar: »Tolvmannen Erik Andersson i Kläringe begärde avsked ifrån Rätten efter han är en åldrig man och därtill med fått men på sin syn, vilket rätten honom intet förvägra kunde. Som han ärligt och skickligt sitt ämbete förrättat, så beviljades nu honom sitt avsked och tillsades nämnden att vara betänkta och omhugsa sig en annan god och beskedlig man i hans ställe igen. » Nästa ting d. 30/5 står det att läsa i domboken, att »Lars Olsson i Burunge valdes till tolvman i Erik Anderssons i Kläringe ställe, som vid sista ting avsked tog, vilken efter avlagd tolvmanaed tog sitt säte i rätten.»³ Rätten kompletterade sig alltså uppenbarligen själv i Vendel vid denna tid. Något senare bli ordalagen mindre tydliga: den 29/1 1706 läser man: »Sedan blev uppå nämndens begäran Nils Andersson i Trollrike utvald till tolvman, som efter avlagd domared fick sitt behöriga rum i rätten».⁴ D. 16/1 och d.20/9 1716 samt d. 18/9 1719 användes blott den passiva verbformen »antogs» till tolvman;⁵ likaså d. 30/9 1728.⁶ Den 30/8 1719⁷ förekommer uttrycket »föreslogs», likaledes utan angivande av subjekt. Även dessa ej fullt klara formuleringar måste sannolikt tolkas så att rätten självutsåg sina medlemmar. En intressant upplysning om utnämningen till häradsdomare lämnar oss Vendelsdomboken för d. 21/5 1701:⁸ »Då först, sedan tinget lyst var, Hr häradshövdingen tillsporde nämnden efter häradsdomaren sal. Erik Andersson Wändler är igenom döden avgången, vem de vilja i ställe utse och votera uppå, varuppå de samteliga föllo på Staffan Ersson i Fånby, som ty därtill härmed inskriven blev och den förra domarens ställe och rum nu fick och tillträdde. » Staffan Ersson hade enligt vad protokollet för d. 12/10 1685⁹ utvisar redan då valts till tolvman. En motsvarighet till detta val av häradsdomare finnes i Hagunda härads dombok för d. 25/2 1675.¹⁰
    Tilläggas må, att ordalagen angående nämndemannavalet d. 30/5 1689 och häradsdomarvalet d. 21/5 1701 möjligen rent av tyda på att nämnden var den ensamt beslutande.

Nils Edling

 

¹ Landsarkivet i Uppsala: Domböcker för Örbyhus län, Vendel A I:2 fol. 90(häradshövd. J. SCHEFFER d. ä; se J. E. ALMQUISTS kända arbete). Domböckerna för två tidigare år i Vendel, 1660 och 1673 (MATHIAS EHRLING lagläsare), hava också undersökts i detta avseende men utan resultat. Stavningen i citaten normaliserad.
² Vendel A I: 2 fol. 153 (häradsh. J. SCHEFFER). —
³ Vendel A I:2 fol. 169.
⁴ Vendel A I:3 (häradsh. J. SCHEFFER.
⁵ Vendel A I: 3 (häradsh. E. G. SILNÆUS).
⁶ Vendel A I:4 (häradsh. A. VALTINSSON).
⁷ Vendel A I: 3 (häradsh. E. G. SILNÆUS).
⁸ Vendel A I:3 (häradsh. J. SCHEFFER . —
⁹ Vendel A I:2 fol. 36 v.
¹⁰ Renoverade domböcker för detta härad, Riksarkivet (häradshövd. N. KENICIUS).