J. v. STAUDINGERS Kommentar zum Bürgerlichen Gesetzbuchmit Einführungsgesetz und Nebengesetzen. Bd. 1 Lieferung 1.11. Aufl. Berlin 1954. J. Schweitzer. 143 s. DM 17,40.

 

    Den tyska BGB trädde i kraft d. 1 jan. 1900. Redan två år tidigare började den stora kommentar utkomma som uppkallats efter sin förste utgivare, geheimerådet VON STAUDINGER (t 1902).
    Under dessa 54 år har det väl icke funnits någon tysk jurist som ej rådfrågat boken i civilrättsliga tolkningsfrågor. Kommentaren blev med tiden ett av de mest representativa verk som över huvud existerar inom den tyska juridiska litteraturen. Fastän andra digra kommentarer småningom fick minst lika stor eller ännu större spridning (framför allt den auktoritativa s. k. Reichsgerichtsräte-kommentaren, men även de stora verken av PLANCK, OERTMANN, WARNEYER, SOERGEL, PALANDT m. fl.) förblev denna kommentars ryktbarhet oförändrad. Faktiskt får man svar på nära nog varje någon gång omdiskuterad civilrättslig tvistefråga av betydelse, och man kan absolut lita på kommentarens enastående samvetsgrannhet och grundlighet. Verkets omfång kan knappast överträffas: den nya upplagan beräknas omfatta icke mindre än tolv volymer i lexikonformat.
    Civilrätten torde i hela världen vara en konservativ materie. BGB har trots sin överårighet och sin sociala efterblivenhet (se den anmälda kommentarens nya uppl. s. 15) endast på äktenskaps- och testamentsrättens område genomgått större förändringar. Nazisterna ämnade visserligen att ersätta BGB med en Volksgesetzbuch men kom icke längre än till förberedande arbeten. Trots detta gäller satsen »habent sua fatalibelli» även för den ärevördiga »Staudinger». Den tionde, 1934 påbörjade upplagan åsyftade att interpretera BGB:s gamla, av liberalism präglade stadganden från nazistiska utgångspunkter (»Recht ist, was dem Volke nûtzt»). Lyckligtvis satte det andra världskriget stopp för detta försök, och upplagan förblev en torso. Med all rätt tog man efter krigets slut avstånd från tanken att komplettera eller omarbeta denna upplaga och började i stället helt på nytt. Trettiotre medarbetare, professorer, domare och advokater, har förenat sig om denna jätteuppgift. Förlaget hoppas på att alla tolv volymerna skall föreligga redan 1956.
    BGB präglas av den tid under vilken den tillkommit. Lagen är abstrakt i språk och utformning, starkt rättspositivistisk i sin orientering och influerad av den romerska rättens dogmatik. Lagstiftaren eftersträvade att binda domaren genom abstrakt formulerade men begreppsmässigt klart fixerade normer vilka skulle anvisa en lösning av största möjliga antalet rättsfall. Generalklausuler undvikes så mycket som möjligt. Lagens huvudförtjänst torde ligga i den skarpa logiken och den stränga systematiken. I varje ord och i varje formulering ligger någon speciell mening, alla föreskrifter griper in i varandra, ingen norm får lösgöras från lagens totalbild.

ANM. AV J. V. STAUDINGERS: KOMMENTAR ZUM BGB 453    BGB är en allt annat än lättläst lag. GOTTLIEB PLANCK, lagens store huvudstiftare, var på gamla dagar så gott som blind men han hade liksom många blinda ett exceptionellt minne och förutsatte denna egenskap även hos andra. Härigenom uppkom de ovanligt talrika direkta eller indirekta hänvisningarna till andra lagrum, vilket försvårar läsningen. Men även i många andra hänseenden, tekniskt och materiellt, ställer lagstiftaren mycket stora krav. Tanken att förenkla komplicerade problem hade vid sekelskiftet icke ännu slagit rot, tvärtom gav lagstiftaren ofta företräde åt den omvända metoden. BGB är ett lärt verk, utarbetat av och avsett för vetenskapligt skolade jurister. Lagen blev trots OTTO VON GIERKES varnande kritik en produkt av WINDSCHEIDS doktrinära begreppsjuridik och är såtillvida underlägsen den av germanisten EUGEN HUBER skapade schweiziska civillagen som är allmänfattligare, åskådligare och kortare. Lekmannen kan i regel icke finna sig till rätta i BGB, och även juristen måste — också när det gäller relativt enkla rättsfrågor — ofta anlita en kommentar.
    Säkerligen kommer »Staudingers» nya upplaga att motsvara verkets gamla tradition och vara en vederhäftig och oumbärlig hjälp för alla som vill eller måste djupare intränga i lagens teori eller praxis.
    De hittills föreliggande första 143 sidorna1 är en särskilt lovande början; den av FRANS BRÄNDL skrivna inledningen kan med sin väl avvägda pregnans, sin klarhet och sin höga halt endast betecknas såsom mästerlig.

Gerhard Simson