GLANVILLE L. WILLIAMS. Learning the Law. 4th ed. London 1953. Stevens.XIV + 210 s. 12s. 6d.

 

    Vem läser väl juridik för ro skull? utbrast för en tid sedan i denna tidskrift en högt aktad jurist. Att sådana läsare finns tror förf. till föreliggande bok, den produktive londonprofessorn och barristern GLANVILLE WILLIAMS. Åtminstone har han i förordet till boken förklarat att denna på intet sätt är en lärobok och att han skrivit den i förhoppning att the law students skall läsa den alldeles frivilligt. Läst har boken också blivit. Den har på några år utgivits i flera omtryck och föreligger nu i en fjärde upplaga. Det rykte som boken förvärvat att vara på en gång lärorik och roande är i hög grad välförtjänt. I båda dessa hänseenden har den också en hel del att bjuda även icke engelska jurister.
    De båda första kapitlen i boken är, oaktat förf:s utfästelser, närmast av lärobokskaraktär. Som en bakgrund till den följande framställningen lämnas där en redogörelse för det juridiska systemet i England: skillnaden mellan kriminella och civila mål och mellan Common law och Equity samt domstolsorganisationen. I de följande kapitlen får läsaren bl. a. lära sig hur han skall hitta i ett engelskt juridiskt bibliotek och i Law reports, Statutes och tidskrifter, hur han rent praktiskt bör ordna sin studier och vad han i första rummet bör läsa. Ett särskilt kapitel ägnas åt Case Law Technique, d. v. s.frågan hur engelska rättsfall skall ur prejudikatsynpunkt läsas, läras och förstås. Däremot lämnas i boken inte någon motsvarande vägledning rörande lagtolkning, ett ämne som enligt förf. inte är lämpat för nybörjare. Den svåra konsten att rätt eller åtminstone på ett förnuftigt sätt besvara juridiska examensfrågor behandlas i två instruktiva och innehållsrika kapitel. Om förf:s på mångårig erfarenhet grundade övertygelse att tentander i allmänhet har en mycket blygsam kunskap om vad det i själva verket är som professorerna önskar få svar på i någon mån delas av svenska professorer, torde även svenska juris studerande ha utbyte av de råd och fingervisningar som ges i dessa avsnitt. Boken innehåller vidare praktiska anvisningar rörande anordnandet av »moots and mock trials», d. v. s. skenrättegångar med studerande som agerande parter. Dylika övningar utgör i England ett viktigt led i juristutbildningen, enligt förf. med all rätt. I ett avslutande kapitel lämnas en redogörelse för juristyrkets olika grenar och villkor i England och samväldet.
    Den som, för ro skull eller av andra mindre hedervärda motiv, vill lära sig något om engelskt rättsväsen och är tveksam om var han skall börja kan lämpligen starta med Glanville Williams' Learning the Law.

S. R.

 

HANS WELZEL. Das Deutsche Strafrecht. Eine systematische Darstellung. 3. Aufl. Berlin 1954. de Gruyter. XII + 437 s. DM 22,00.

 

    Prof. i Bonn HANS WELZEL har utgivit en ny uppl. av sin välkända lärobok i straffrätt (ang. föreg. uppl. se SvJT 1951 s. 136). Arbetet är noggrant reviderat och omarbetat med hänsyn till ny lagstiftning, rättspraxis och

456 LITTERATURNOTISERdoktrin (icke minst den rättsvetenskapliga diskussionen om den s. k. finalahandlingsläran, vars främsta förespråkare förf. är). Ett stort utrymme ägnas den f. n. livligt diskuterade plenidom rörande rättsvillfarelsens behandling, varigenom Bundesgerichtshof slagit in på en av förf. redan tidigare anvisad väg (jfr SvJT 1953 s. 734). Den speciella delen av läroboken har utvidgats till en trots sitt förhållandevis ringa omfång (c:a 200 s.) förvånande innehållsrik framställning av de särskilda brotten i den tyska strafflagen.

H. T.