TAUNO TIRKKONEN. Suomen Rikosprosessioikeus [Finlands Straffprocessrätt] II. Borgå—Helsingfors 1953. Werner Söderström A/B. Suomalaisen Lakimiesyhdisty's publikationsserie B N:o 56. XXXIII + 787 s.

 

    I denna tidskrift har jag år 1948 (s. 357 ff.) anmält band I av ovan angivna verk. Nu har andra bandet utkommit i bokhandeln. Därmed är enligt förf:s förord arbetet fullbordat. Detta må med beklagande konstateras, ty ett tredje band, där straffexekutionen behandlades, hade avsevärt ökat auktors ära. Detta vågar jag säga på grund av innehållet i de utgivna delarna. Ett annat beklagande må ock tillåtas, nämligen att arbetet icke är försett med en sammanfattande exposé skriven på ett språk, som ej gjorde verket till en »sluten bok» för skandinaver, vilka ej äro kunniga i finska språket, Verket, alldeles särskilt band II, vore nämligen förtjänt av att studeras även utanför Finland. Visserligen är den finländska straffprocessrätten såsom i flera stycken normerad av stadganden i gamla RB av 1734 års lag tämligen föråldrad och därför i dessa delar av föga intresse för praktiker, men partier finnas likväl där en lag av 1948 nyordnat förfarandet. Detta gäller speciellt hela den viktiga bevisrätten.
    Handbokens andra del är typografiskt disponerad enligt samma principer som första bandet. Det nu utgivna bandet är fördelat i sex kapitel (VI—XI)

I dessa behandlas i följd de straffprocessuella tvångsmedlen, bevisrätten, själva förfarandet i första instans, såväl förundersökningen som förfarandet i första domstolsinstans, domen och dess verkningar, rättsmedlen samt former av förekommande särprocess. Ett avsnitt, vilket säkert vore värt att studeras även av utlänningar, är auktors framställning i kapitlet om rättsmedlen angående den inbördes rättskraften av beslut och domar träffade av domstol och av förvaltande myndighet och rörande förbudet mot reformatio in pejus.
    Prof. Tirkkonen har genom sitt verk rest sig ett vackert monument. Och fastän arbetet till sin största del efter rättegångsreformen i Sverige knappast kan påstås där vara aktuellt, så torde dock denna rättsvetenskapliga frukt framvuxen ur en svensk lagstiftning, som över 200 år varit i sina huvuddrag gemensam för Sverige och Finland, förtjäna att observeras även av jurister västanhavs.

O. Hj. Granfelt