Ny lagstiftning om rusdrycker och öl.
    Beslutet att avskaffa motboken och även i övrigt reformera samhällets nykterhetsfrämjande åtgärder har väl väckt intresse främst ur nykterhetspolitisk synpunkt — och ur kundsynpunkt.. Men beslutet innebär även att ett omfattande lagkomplex införlivats med svensk rätt. En ny rusdrycksförsäljningsförordning och en ny ölförsäljningsförordning träder d. 1 okt. 1955 i stället för 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning och 1919 års pilsnerdricksförordning.
    Det nu avskaffade motbokssystemet, lagfäst i 1937 års förordning,har av sin upphovsman karakteriserats som 1/10 lag och 9/10 tillämpning. Det säger sig självt att detta icke är en tillfredsställande ordning ur rättslig synpunkt. Inom systemets ram har frodats företeelser som icke skulle ha godtagits på andra områden. Befogenheter att på kännbart sätt ingripa i enskildas privatliv och näringsutövning har tillerkänts organ, som i varje fall formellt sett varit enskilda bolag; dessa bolag har intill de senaste åren sorgfälligt registrerat medborgarnas— icke blott motboksägarnas — liv och leverne nära nog från vaggan till graven. Reglerna för motbokstilldelning har, via en kautschukparagraf i förordningen och cirkulär från kontrollstyrelsen, fått sin utformning i konfidentiella cirkulärskrivelser inom systembolagsorganisationen. Gällande lagbestämmelser har i något fall direkt åsidosatts. Förordningen anger motboksåldern till 21 år, och av motiven framgår att motbok normalt skall utställas sedan denna ålder uppnåtts. Det oaktat har man med stöd av en konfidentiell cirkulärskrivelse vägrat alla ogifta personer under 25 år att få motbok. — Dessutom har bestämmelserna varit invecklade, delvis svårtolkade och har fordrat en dyrbar och tungrodd administrativ apparat.
    Reellt sett har förhållandena varit betydligt bättre än det sagda kan ge vid handen. De stora befogenheterna har i stort sett förvaltats väl, registersekretessen har varit sträng, och syftet har varit det bästa. Detta hindrar emellertid icke att befogade anmärkningar ur rättsligsynpunkt kan riktas mot den nuvarande ordningen.
    Insikten om att motbokssystemet spelat ut sin roll har banat vägen för en radikal ändring på detta område. De nya författningarna innehåller långt färre restriktioner och är enklare. En huvudprincip har varit att ge den enskilde större frihet men också ett större mått av ansvar. En annan genomgående princip har varit att skapa ökade garantier ur rättssäkerhetssynpunkt. Relationen mellan lag och tillämpning

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET 539har blivit densamma som på andra områden. De olika organens befogenhet har begränsats till vad som är behövligt och rimligt. Medan exempelvis ett systembolag nu självt kan dra in rättigheterna för en restauratör, måste i fortsättningen de befattningshavare som skall ersätta systembolagens direktörer i motsvarande fall anhängiggöra ett processliknande förfarande hos länsstyrelsen och utverka dess beslut i saken. Att dessa befattningshavare samtidigt underkastats ämbetsansvar torde i sin mån utgöra en ökad rättssäkerhetsgaranti.
    De stora registren försvinner. Endast nykterhetsnämndernas anmärkningsregister kommer att kvarstå. Kontrollstyrelsens straffregister skall behållas t. o. m. den 30/6 1956, dock med vissa inskränkningar. Riksdagen har sålunda bl. a. uttalat sig för att den registrering av vistelse i fångvårdsanstalter som nu sker skall upphöra.
    Ytterligare må nämnas att straffbestämmelserna, som i de nuvarande författningarna går långt i fråga om kasuistik och inveckling, förenklats och omarbetats efter moderna principer. Vid ringa fall av olovlig rusdrycksöverlåtelse får domstolarna möjlighet att fria från straff. Stadgandet torde främst få betydelse på det sättet att åklagarna som regel i dylika fall begagnar sin befogenhet att meddela åtalseftergift.
    I denna tidskrift torde det även vara på sin plats att erinra om de ungdomssociala åtgärder — stöd åt ungdomsvårdande sammanslutningar, åt ungdomsidrott och åt annan organiserad fritidsverksamhet bland ungdom — som beslutats inom ramen för det nya nykterhetspolitiska programmet. Dessa åtgärder tjänar icke blott syftet att verka för ett bättre nykterhetstillstånd bland ungdomen utan blir även ett viktigt medel i kampen mot ungdomsbrottsligheten.

 

Sten Walberg