Lagstiftningsarbetet vid 1953 års riksdags höstsession.
Vid höstsessionen med 1953 års riksdag har behandlats ett flertal från vårsessionen uppskjutna lagfrågor. Främst må nämnas att förslaget till kommunallag m. m. antagits av riksdagen med vissa ändringar. Genom den nya kommunallagen, som träder i kraft d. 1 jan. 1955, ersättas de nuvarande särskilda lagarna om kommunalstyrelse på landet och i stad med en för de borgerliga primärkommunerna gemensam kommunallag. Denna ger i stort sett enhetliga bestämmelser för den kommunala organisationen i landskommuner, köpingar och städer. Beträffande formerna för den kommunala beslutanderättens utövning innebär lagen, att kommunalstämman och allmänna rådstugan avskaffas och beslutanderätten i samtliga kommuner tillägges fullmäktige. Ledningen av den kommunala förvaltningen reformeras genom att kommunalnämnd på landet och drätselkammare i stad ges ställningen av kommunens styrelse. Samtidigt upphör magistratens befattning med kommunalstyrelsen. För de största städerna öppnas möjlighet att med bibehållande av drätselkammaren som specialorgan på det finansiella området inrätta en styrelse av särskild typ, benämnd stadskollegium. Den nuvarande ordningen i fråga om kommunalborgmästarna bibehålles tills vidare; dock må, om kommunalborgmästartjänst blir ledig, ordinarie innehavare av tjänsten icke utses. Rätten att anföra besvär, som enligt nuvarande bestämmelser avser blott beslut av det representativa organet samt kommunalnämnd och drätselkammare, utsträckes till att även avse beslut av de särskilda nämnderna. Besvärstiden regleras enhetligt. Kommunerna få rätt att utse en särskild nämnd, besvärsnämnd, med befogenhet att på materiella grunder pröva besvär i tjänstetillsättningsärenden och vissa andra frågor, som röra kommunala befattningshavare.
I anslutning till frågan om avvecklingen av magistraternas kommunala uppgifter har i den till grund för den nya kommunallagstiftningenliggande prop., nr 210, även dryftats spörsmålet om en fullständig avveckling av magistratsinstitutionen. Enligt föredragande departementschefen övervägdes igångsättandet av en utredning i denna fråga. Avskaffandet av magistratsorganisationen är i sin tur ägnat att underlätta ett framtida förstatligande av rådhusrätterna. Enligt uttalande iden vid vårsessionen med 1953 års riksdag behandlade prop. nr 213 med förslag till ändringar i lagen om val till riksdagen m. fl. lagar1torde även den sist berörda frågan kunna komma under utredninginom en mycket nära framtid.
Frågan om rådhusrätternas förstatligande har även aktualiserats genom motioner om domarpersonalens rekrytering och anställningsförhållanden. I anledning av dessa motioner har riksdagen vid höstsessionen hos K. M:t anhållit att den framtida utformningen av domarbanan måtte, i enlighet med vad första lagutskottet anfört i sitt utlåtande i ämnet, förutsättningslöst utredas. Enligt uskottet, som föror-
dade en utredning rörande den statliga domarbanan, borde utredningen under hänsynstagande till de spörsmål som kunde uppstå vid ett framtida samordnande av den statliga och den kommunala domarkarriären söka få till stånd en lämpligare avvägning mellan slutposter och passagetjänster samt över huvud klargöra den framtida befordringsgången på den statliga domarbanan. I utlåtandet ha antytts några olika åtgärder för att åstadkomma en begränsning av antalet domaraspiranter.
Riksdagen har godkänt Sveriges anslutning till Genèvekonventionerna d. 12 augusti 1949 angående skydd för krigets offer och antagit vissa av konventionerna föranledd lagstiftning. Sålunda ha sådana ändringar vidtagits i 1 och 27 kap. strafflagen att överträdelser av konventionerna städse skola kunna bestraffas. Vidare har antagits en särskild lag om folkrättsliga reglers iakttagande i fråga om ansvar för brott av vissa utlänningar, enligt vilken de straff- och processrättsliga regler som gälla på grund av överenskommelser med främmande makter eller internationell sedvanerätt skola iakttagas i händelse av lagöverträdelser av krigsfångar, neutralitetsinternerade, kvarhållen sjukvårdspersonal och kvarhållna militärpräster samt andra utlänningar som internerats då riket är i krig. Slutligen har lagen d. 2 juni 1911 om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar upphävts och ersatts med en ny lag i ämnet. I överensstämmelse med 1949 års konventioner förlänas enligt den nya lagen de i vissa muhammedanska länder använda sjukvårdsbeteckningarna röda halvmånen samt rödalejonet och solen i likhet med röda korset lagligt skydd även utomkrigföring. I övrigt skiljer sig den nya lagen från den nuvarande främst genom att den i viss omfattning utsträcker rätten att använda rödakorsmärket. Den nya lagstiftningen träder i kraft d. 1 juli i år.
Lagberedningen har som bekant uttalat sig för att den nuvarande anordningen med förmånsrätt för ogulden köpeskilling icke bör bibehållas i en ny jordabalk (SOU 1947:38 s. 227). Ifrågavarande förmånsrätt har nämligen visat sig vara betungande för fastighetskrediten. Särskilt sammanhänger detta med att förmånsrätten innan den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade fristen gått till ända är helt »tyst». Jämväl efter utgången av denna frist innebära emellertid de nuvarande reglerna en viss risk för en långivare. För att en inteckning skall erhålla den särskilda förmånsrätten är det nämligen icke nödvändigt, att fordringens natur anges i inteckningsärendet (jfr NJA I 1951 s. 779). I anledning av väckta motioner har riksdagen nu hos K. M:t hemställt om framläggande av förslag till ändring av hithörande bestämmelser i 17 kap. 9 § handelsbalken i syfte att den sist berördaolägenheten skall kunna undanröjas redan innan lagberedningens förslag kan komma att upphöjas till lag.
Expropriationslagstiftningen har berörts i några under höstsessionen behandlade motioner. Här må endast nämnas att riksdagen med anledning av ett yrkande i en av dessa motioner anhållit, att K. M:t måtte efter erforderlig utredning lägga fram förslag till ändring i expropriationslagens bestämmelser angående underrättande av sakägare om expropriationsansökan. Bakom denna framställning låg önskemålet om en precisering av lagens bestämmelser i berörda hänseende.
Ändringar i vattenlagen ha ifrågasatts av ett stort antal norrländska motionärer. Med anledning av ett par motioner har riksdagen anhållit om utredning rörande grunderna för utgörande av de regleringsavgifter, varom stadgas i 4 kap. 14 § vattenlagen. I ett par andra motioner, vilka också föranlett riksdagsskrivelse, beröras de i 4 kap. 1— 4 §§ vattenlagen upptagna bestämmelserna angående s. k. bygdekraft.
Med lagen om hälso- och sjukvård vid krig och andra utomordentliga förhållanden (krigssjukvårdslagen) har riksdagen antagit ny beredskapslagstiftning på hälso- och sjukvårdsområdet. Den nya lagen är avsedd att utgöra den författningsmässiga grunden för den omorganisation av hälso- och sjukvården som vid krig o. d. är nödvändig för att verksamheten då skall motsvara fordringarna på densamma. Medan tidigare lagstiftning i ämnet huvudsakligen var begränsad till sjukhusverksamhet, täcker den nya lagen i princip hela hälso- och sjukvårdsområdet. Då krigsmaktens hälso- och sjukvård samt civilförsvarets sjukvårdstjänst i sina huvuddrag regleras i andra sammanhang, avser emellertid den nya lagen väsentligen den del av hälso- och sjukvården i krig som utgör direkt fortsättning på motsvarande civilafredsmässiga verksamhet. Lagen innehåller vidare bestämmelser om tjänsteplikt för medicinalpersonal. Bestämmelserna om krigsorganisering av den civila hälso- och sjukvården och om nämnda tjänsteplikt träda automatiskt i kraft vid krigsutbrott. Vid krigsfara och andra utomordentliga förhållanden förutsättes härför särskilt förordnande av Konungen, vilket skall underställas riksdagen.
I värnpliktslagen har ordningen för handläggning av mål angående förseelser mot vissa bestämmelser däri omlagts. Dessa ärenden angående s. k. värnpliktsböter, vilka hittills upptagits av länsstyrelserna, skola i fortsättningen handläggas i vanlig judiciell ordning. Vissa ytterligare ändringar i lagen, delvis av redaktionell art, ha vidtagits.
Slutligen må här omnämnas ett av de mest uppmärksammade ärendena vid höstsessionen, nämligen frågan om införande av högertrafik i vårt land. I anledning av motioner i detta ämne har riksdagen hos K. M:t anhållit om utredning av förutsättningarna för Sverige att under den närmaste framtiden genomföra en övergång till högertrafik samt hemställt om framläggande av de förslag, vartill utredningenkunde ge anledning. I motiveringen till riksdagens begäran erinras bl. a. om den internationella vägtrafikens utveckling och de trafiksäkerhetssypunkter, som tala för ett övergivande av vänstertrafiken. Riksdagen uttalar sammanfattningsvis, att det för Sveriges del är medså avsevärda fördelar förenat att övergå till högertrafik att vårt landsnarast möjligt bör inrikta sig på en sådan övergång.
Holger Romander1