HENRY USSING †
Då Nordens jurister den 23 augusti samlades till möte i Oslo, saknades i deras krets den danska styrelsens ordförande Henry Ussing, som allt sedan 1919 spelat en framträdande roll vid juristmötena. Det var bekant att han hade genomgått en allvarlig operation, som hårt tagit på hans krafter. Några veckor före mötet hade han på förfrågan meddelat, att han visserligen ansåg sig böra av hälsoskäl avstå från att resa till Oslo, men att han hoppades kunna till hösten återupptaga sitt arbete. Detta blev honom icke förunnat.
Med Henry Ussing gick en stor jurist, en god och ädel man ur tiden. Han var den yppersta av Julius Lassens lärjungar och i sin syn på de rättsliga problemen och på rättsvetenskapens uppgift i mycket hans like; han fullföljde och fulländade Lassens livsverk och spelade i danskt och nordiskt rättsliv en lika dominerande roll i sin egen generation som Lassen i den närmast föregående. En större berömmelse kan en nordisk jurist knappast förvärva.
Ussing hörde till dem som vandra sin väg genom livet rakt fram. Huvuddragen av hans levnadsöden äro därför snart tecknade. Han var född den 5 maj 1886 i Vejlby vid Aarhus och tillhörde en släkt, som gjort märkliga insatser i Danmarks kulturella liv; sedan mer än ett sekel har den nästan oavbrutet varit representerad bland professorerna vid Köpenhamns universitet. Efter år 1910 avlagd juridisk ämbetsexamen bedrev Ussing de följande tre åren i München, Paris och Oxford djupgående studier, som buro riklig frukt i hans år 1914 publicerade gradualavhandling med titeln »Skyld og Skade». Detta arbete, som föranledde Ussings förordnande till docent, har från sakkunnigt håll betecknats som det bästa som någonsin belönats med juris doktorsgrad vid Köpenhamns universitet. Redan här framträdde de förnämliga egenskaper, som prägla hela hans omfattande pro-
duktion. År 1918 efterträdde han Lassen såsom professor. Liksom sin företrädare kom han att intaga en framskjuten plats även i danskt och nordiskt lagstiftningsarbete. Sålunda inträdde han efter professor Torps bortgång såsom ordförande för de danska delegerade vid utarbetande av förslag till lagstiftning angående upplagshus och upplagsbevis och i samma egenskap medverkade han vid tillkomsten av lagstiftningen om skuldebrev. Det nu pågående samarbetet på skadeståndsrättens område har alltifrån begynnelsen av Ussing omfattats med största intresse. Han utsågs att jämte representanter för Sverige och Norge verkställa en förberedande utredning angående lagstiftning på detta fält och avgav 1950 ett utlåtande med titeln »Nordisk Lovgivning om Erstatningsansvar». Kort därefter förordnades han till ordförande i den danska bilskadeutredningen och till ledamot i den danska kommitté, som har att utreda frågan om stats och kommuns ersättningsansvar. Då 1946 särskilda delegerade utsågos för att biträda vid planläggning av fortsatt nordiskt samarbete på lagstiftningens område över huvud, blev Ussing den ena av de båda danska delegerade. Han ägnade även sina krafter åt strävandena efter internationell rättslikhet i ett vidare sammanhang. Sålunda deltog han såsom dansk delegerad vid de internationella Haagkonferenserna 1928 och 1951 i utarbetandet av den konvention rörande tillämplig lag beträffande internationella köpeavtal som1951 blev antagen. Sistnämnda år medverkade han även vid en konferens för utarbetande av uniforma regler rörande sådana köpeavtal och var en synnerligen högt skattad medlem i den kommitté, som fick till uppgift att bearbeta det vid konferensen framlagda förslaget.
För de juris studerande visade Ussing både intresse och förståelse. Han inlade stora förtjänster om manuduktionens organisation och examensordningens omgestaltning. Om hans föreläsningar har det sagts, att de voro lärorika och inspirerande, men ställde ganska stora krav på åhörarna; de verkligt intresserade bland dessa mottogo levande och beståndande intryck.
Sin största betydelse hade Ussing dock som juridisk författare. Hans produktion sträcker sig över vida fält inom obligationsrätten och den allmänna civilrätten. Bristende Forudsætninger, Kaution, Aftaler paa Formuerettens Omraade, Gældsbrevslovene, Erstatningsret, Køb, Enkelte Kontrakter, Retsstridighed äro även av svenska jurister kända och högt uppskattade verk. I särskild tacksamhetsskuld känna vi oss stå för Dansk Obligationsret. Al-
mindelig Del och den av Ussing i samarbete med Julius Lassen utgivna Haandbog i Obligationsretlen, Speciel Del, två standardverk utan motsvarighet i vårt land. I detta sammanhang bör även erinras om hans verksamhet såsom redaktör under många år för Ugeskrift for Retsvæsens litterära avdelning, till vilken han självlämnat flera värdefulla bidrag.
Den egenskap som främst utmärkte Ussing såsom jurist var hans intima förtrogenhet med rättslivets realiteter. Han besatt alltifrån ungdomen en mångsidig och levande kunskap om skilda kulturländers juridiska litteratur. Men av sin store läromästare Julius Lassen hade han erfarit att detta slags vetande icke var tillfyllest; det måste kompletteras och levandegöras genom ett ingående studium av det dagliga livets erfarenheter, av alla de reala faktorer som kräva beaktande, då det gäller att skipa rätt mellan stridiga intressen. På denna väg sökte sig Ussing med takt och omsorg fram till resultat, som svara mot det levande livets krav och samhällets fortgående växt och utveckling. Han byggde på ett realistiskt betraktelsesätt, på ett noggrant studium av rättspraxis, av de enskilda fallens egenart och var på sin vakt mot världsfrämmande doktriner och abstrakta spekulationer. Hos honom hade teoretisk sakkunskap och sund praktisk blick gått upp i en högre enhet, och han hade i sällsynt grad en egenskap, svår att definiera: han hade juridisk fantasi. Vi ha alla mycket att lära av honom och äro honom stor tack skyldiga.
Det har sagts om Henry Ussing, att hans skrifter i danskt rättsliv verkade nära nog med lagens auktoritet. Och endast sällan har det varit en rättsvetenskapsman förunnat att se sina verk bli till så stort gagn utanför det egna landets gränser som här obestridligen är fallet. Mycken välförtjänt berömmelse kom Usssing till del. Han hade Anders Sandøe Ørsteds Hædersmedalje, han var hedersdoktor vid universiteten i Paris, Oslo och Lund, ledamot av svenska vetenskapsakademien, vetenskapsakademien i Oslo och humanistiska vetenskapssamfundet i Lund samt hedersledamot av Juridiska föreningen i Finland och av Suomalainen Lakimiesyhdistys. Han innehade också ett flertal förnämliga förtroendeuppdrag utanför universitetet, bland vilka må nämnas posterna som ordförande i Danmarks nationalbanks representantskap och i Juridisk Forening i Köpenhamn. Men han förblev, trots glansen kring hans namn, livet igenom en anspråkslös och tillbakadragen man. Alltjämt ung till sinnet, kom han även på äldre dagar sina vänner till mötes med de varma, rena och äkta käns-
lor, som främst höra ungdomen till. Från gångna generationer hade han ärvt ett levande intresse för kulturella frågor och en utpräglad social ansvarskänsla. Han tänkte och handlade som en sann kristen.
Den om skriver dessa rader har haft lyckan att sedan lång tid tillbaka följa Henry Ussings verksamhet och räkna sig till hans vänner. Inför underrättelsen om hans bortgång träda minnena fram ur det förflutna. Jag skall här till sist stanna vid en bland dessa hågkomster, som gav mig ett levande intryck av vad han betydde som akademisk lärare. Det gäller hans insatser vid juriststämman i Sigtuna hösten 1936. Till denna stämma hade man lyckats samla en utvald skara unga jurister från de nordiska länderna och även några från Baltikum. De bildade tillsammans just ett sådant auditorium, där Ussings tankar kunde påräkna gensvar — många av dem ha nått framskjutna ställningar på skilda områden av samhällslivet. Aldrig skall jag förgäta det intryck Ussing i denna krets gjorde såsom på en gång studenternas inspirerande lärare och deras goda vän och kamrat. Med respekt och beundran följde de hans mästerliga framställning av de rättsliga problemen, då han stod i katedern, för att efter föreläsningens slut följa honom till badstranden eller ock till fotbollsplanen, där rollerna snarast blevo omkastade, trots Ussings energiska försök att bidraga till seger för de danska färgerna.
Henry Ussing hör till dem, vilkas minne skall leva och förbliva ett manande föredöme för Nordens jurister.
Birger Ekeberg