OLOF BRUUN. Med bil å båt. En sjörättslig fråga. Sep. ur Ekonomiskt Forum 1954 (s. 1—35) med smärre ändringar samt tillägg av vissa noter samt Abbreviated version in English.
Extraordinära uppoffringar eller utgifter avsiktligt och skäligt gjorda till gemensam räddning i syfte att bevara värden som gemensamt äro utsatta för fara på sjön från sådan fara skola såsom gemensamt haveri fördelas å de olika bidragande intressena, d. v. s. fartyg, frakt och last. De bidragande intressena bruka sammanfattningsvis betecknas som det dragande kapitalet, la masse passive, contributing values.
Skola passagerarnes bilar ingå i det dragande kapitalet? Skola passagerarnes bilar om de uppoffras för gemensam räddning ersättas i gemensamt haveri? Dessa äro väsentligen de två frågor denna skrift söker besvara. Redan av skriftens existens kan man sluta, att svaret icke utan vidare är »ja, naturligtvis». York-Antwerpen-reglerna av år 1950, som numera i allmänhet på grund av bestämmelse i konossement och certepartier normera det gemensamma haveriet, ange, att passagerares resgods och personliga effekter varå konossement ej utfärdats icke bidra till gemensamt haveri. För passagerarnes bilar utfärdas i allmänhet
icke ett regelrätt konossement utan ett kvitto med transportvillkoren angivna, vari bland annat, enligt återgivet formulär, anges skyldighet att ställa säkerhet för bidrag till ett eventuellt inträffat gemensamt haveri innan bilen utelämnas. Att jämställa bilar med resgods och på den grund fritaga bilar från bidragsskyldighet tilltalar förf. föga, så mycket mindre som han, som det förefaller på goda grunder, kommer till att skada å och förlust av bil gjord för gemensam räddning skall ersättas i gemensamt haveri. Förf. anser frågan om bidragsskyldigheten tämligen oklar. Man borde söka åstadkomma en reglering som direkt åsyftade de speciella förhållanden som utvecklats under den alltmer ökade passagerartrafiken. Lösningen borde bli att söka finna en särbestämmelse framför en extensiv användning av termen »last».
Denna summariska sammanfattning av förf:s synpunkter går med nödvändighet förbi åtskilliga av de punkter han tagit upp till skärskådande i sammanhanget. Måhända hade för övrigt framställningen vunnit på något större koncentration kring de egentliga frågeställningarne. Det problem han behandlar är, som han med rätta betonar, icke utan sin praktiska vikt. Rättvisesynpunkter, praktiska hänsyn, kundtjänstaspekter brytas här mot varandra och ha säkerligen var sin del i den osäkerhet som består i praxis. Man torde kunna slå fast, såsom resultat av en nyligen företagen undersökning, att internationellt ett inräknande av passagerarnes bilar i det dragande kapitalet för närvarande tycks vara undantaget snarare än regeln. Förf:s stil är i allmänhet glasklar men innehåller här och var, liksom ett konstglas, etsade, mindre genomskinliga partier.
Kaj Pineus