HILDING EEK. Freedom of information as a project of international legislation. Uppsala universitets årsskrift 1953:6. Uppsala 1953. 176 s. Kr. 12,00.

 

    De mänskliga rättigheterna och de allmänna medborgerliga friheterna ha varit i hög grad uppmärksammade i den internationella juridiska diskussionen under åren efter det andra världskrigets slut. Naturligt nog har bland de spörsmål som därvid stått i förgrunden varit frågan om informationsfriheten, rätten att fritt skaffa och sprida upplysningar, vilken är av grundläggande betydelse för varje demokratiskt samhälle. I första hand spelar denna rätt en roll ur staternas interna synpunkt, men — såsom EEK särskilt understryker i föreliggande arbete — även för staternas samliv är det fria utbytet av upplysningar av utomordentlig vikt, icke minst för upprätthållande av internationell ordning.
    Mot angiven bakgrund är det icke ägnat att förvåna att ett betydande arbete nedlagts på att försöka nå fram till internationella överenskommelser rörande informationsfriheten. Sålunda sammankallade FN en konferens med sådant syfte, som hölls i Genève 1948. De konventionsutkast, som därvid framkommo, ha senare bearbetats inom FN. Av Eeks framställning att döma synes detta arbete tills vidare främst ha resulterat i en av FN antagen konvention om möjlighet för staterna att rätta felaktiga informationer, som i en stat lämnas om en annan. Eek, som under fyra år arbetat inom FN:sgeneralsekretariat med de ifrågavarande problemen, har med sin bok velat påvisa vilka vägar som finnas att föra denna viktiga fråga vidare. Han

framlägger sålunda förslag till en reviderad text till ett av FN behandlat förslag till konvention om informationsfrihet. Han pekar även på andra medel att nå fram till vidgad internationell samverkan på detta område.
    Boken rymmer värdefulla översikter över olika rättssystems ställning till frågan om upplysningsfriheten. Eek eftersträvar att finna ett minimum, om vilket alla kunna förena sig, och vill därvid i första hand begränsa sig till det tryckta ordet. Film och radio behandlas visserligen, men beträffande friheten att med till hjälp av dessa modernare hjälpmedel sprida upplysningar synas förutsättningarna vara mindre att nå fram till enighet. Självfallet äro de ideologiska motsättningarna mycket stora då det gäller rätten att fritt skaffa och sprida upplysningar. Men även i länder, vilkas statliga ordning bygger på demokratisk grund, råda överraskande stora meningsskiljaktigheter om t. ex. i vad mån staten skall påtaga sig uppgiften att öva tillsyn över pressen och att vara verksam för att denna skall förmås känna sitt ansvar etc. Att Eek här hävdar en liberal linje är mot bakgrund av den ytterst frisinnade ståndpunkt svensk lagstiftning sedan gammalt intagit knappast oväntat.
    Såsom bokens titel angiver har Eek särskilt beaktat internationellrättsliga lagstiftningstekniska problem, vilka måste lösas, om man skall nå fram till en internationell reglering av informationsfriheten. På denna punkt synes ännu betydande osäkerhet föreligga.
    Eeks arbete är ett ur svensk synpunkt ovanligt verk. Däri behandlas —med klara ställningstaganden — viktiga samhällsfrågor och politiska problem av stor räckvidd, samtidigt som de lagtekniska internationellrättsliga spörsmålen upptagas. Boken gör härigenom stundom ett något rapsodiskt intryck men väcker läsarens intresse och lockar till fortsatta funderingar.

G. P.