NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 693    Åter justitieministerskifte i Finland. De täta regeringskriserna i Finland under den senaste tiden ha medfört täta ombyten på justitieministerposten. Med generaldirektören Ralf Törngrens regering avgick d. 20 okt. 1954 även justitieministern, jur. dr. Y. W. Puhakka (se om honom SvJT 1954 s. 493). I jur. dr. Urho Kekkonens femte regering reserverades justitieministerportföljen för en »opolitisk fackministes». Till justitieminister utnämndes d. 6 nov. 1954 politiborgmästaren Weio Henriksson.
    Den nye justitieministern är född 1903. Han avlade högre rättsex. 1930 -, och blev v. häradshövd. 1932. Han var åren 1932——38 länsman och åren1938—40 landssekreterare vid länsstyrelsen i Nylands län. Han inträdde 1940 i socialministeriet såsom biträdande föredragande och utnämndes 1943 till chef för ministeriets byrå för bostadsärenden. År 1947 blev han politiborgmästare i Helsingfors stad. Han har varit flitigt anlitad för kommittéuppdrag och allmänna förtroendeuppdrag och är bl. a. ordf. i Finlands stadsdomareförening.

B. P—n

 

    Den finländske justitieombudsmannen har i likhet med sin svenska kollega att årligen till riksdagen avgiva en berättelse över sin verksamhet.Under flera år har denna varit avsevärt försenad och utkommit först flera år i efterhand. Nu har en viss förbättring inträtt och berättelsen för 1952, som här skall i korthet anmälas, har just behandlats av riksdagen. Berättelsen för 1953 väntas bliva färdig redan under 1954. Vad som fördröjer berättelsen är den mycket omfattande redogörelsen för av riksdagen under verksamhetsåret och åren dessförinnan fattade beslut, beträffande vilka regeringen vid utgången av verksamhetsåret ännu icke vidtagit slutlig åtgärd. Denna redogörelse —börjande med ett riksdagsbeslut från 1921 (rörande en tidsenlig anstalt för serumforskning) —omfattar i berättelsen för år 1952 över 2/3 av dennas innehåll. Varje riksdagsbeslut behandlas med en viss utförlighet som avviker från den knapphändighet med vilken motsvarande notiser äro utformade i den svenska JO-berättelsen.
    Däremot äro redogörelserna för de av justitieombudsmannen handlagda ärendena — även åtalsfallen —mycket kortfattade, oftast endast en eller annan sida. Under 1952 avgjordes 531 klagomål och ansökningar, vilka alla tabellariskt förtecknas med angivande av klagandens namn och yrke —det vanligast förekommande är tukthusfånge —samt ärendets art. Mot bakgrund av den svenska diskussionen om inriktningen av JO-ämbetets verksamhet är av intresse att konstatera att av de 531 ärendena 202 gällt domstols förfarande, 142 straffverkställighet samt 37 polis- och åklagarmyndighets förfarande. Även i Finland har sålunda ämbetet huvudsakligen kommit att syssla med ganska begränsade delar av den offentliga verksamheten.Det kan nämnas att de militära klagomålen, som hos oss fordra en särskild ombudsman, under året uppgått till allenast 8.

G. P.