Nordisk kriminalistisk årsbok 1952 — 1953. De nordiska kriminalistföreningarnas årsbok. Sthm 1954. Hæggström. LXVII + 312 s. Kr. 12,00.
Till raden av tidigare utgivna samnordiska årsböcker sluter sig den föreliggande innehållsrika volymen som den fjortonde i ordningen. Den formella ändringen har företagits att den tidigare huvudtiteln på publikationen nu återfinnes såsom underrubrik jämte de engelska och franska motsvarigheterna, vilka motiveras av de utförliga och välskrivna sammanfattningar på resp. språk som ombesörjts av CARL HOLMBERG och STEN RUDHOLM. Vid studiet av den nya årsboken lägger man märke till att centralt juridiska diskussionsämnen kommit att dominera på de skilda ländernas program under det gångna arbetsåret. Den svenska kriminalistföreningen ägnade sitt tvådagarsmöte år 1953 åt en ganska givande granskning av förslaget till Brottsbalk. Referenter voro NILS BECKMAN, HUGO DIGMAN och STEN RUDHOLM. Vid det norska årsmötet år 1952 inledde TRYGVE LEIVESTAD en diskussion om revisionen av den norska straffprocessen, varvid juryinstitutionen stod i intressets centrum men även en mångfald andra spörsmål, bl. a. brottmålsdomarnas kriminologiska skolning, fördes på tal. Vid samma förenings möte följande år ventilerades det outslitliga ämnet om straffmätningen, varvid ett flertal tankeväckande synpunkter framlades, särskilt av inledaren, JOHS. ANDENÆS. På den danska kriminalistföreningens årsmöte 1953 stodo straffprocessuella spörsmål på dagordningen, i det att bevisbedömningen i brottmål ventilerades med STEPHAN HURWITZ som referent. Ämnets på en gång centrala och förgrenade karaktär gav upphov till en livlig diskussion kring de åtta punkter, i vilka inledaren med sedvanlig pregnans sammanfattade sitt anförande.
Mera allmänt upplagda diskussionsämnen ha behandlats, dels vid den isländska föreningens årsmöte 1953 och dels vid de båda sammanträden med den finländska föreningen, vilka redovisas i årsboken. Den villkorliga domen utgjorde sålunda ämne för den förra föreningens förhandlingar. Som referent fungerade VALDIMAR STEFANSSON, vilken särskilt uppehöll sig vid tillsynsproblemen. Vid den senare föreningens årsmöte ventilerades ett så omtvistat och omfattande ämne som allmänprevention och individualprevention. Det väl avvägda inledningsföredraget hölls av NILS BECKMAN. Som andre referent fungerade BRUNO SALMIALA, som drog en lans för de generalpreventiva synpunkternas dominans och till stöd för sina åsikter åberopade en hel del intressanta siffror, vilka utvisar en kraftig tillbakagång av ungdomsbrottsligheten i Finland efter kriget, ett fenomen som talaren väsentligen ville betrakta som frukten av de strängare reaktioner mot unga lagöverträdare som tillgrepos under trycket av krigstidens brottslighetsvåg. Det finländska höstmötet diskuterade det även hos oss ofta uppmärksammade problemet om kriminalreportage med Salmiala som referent.