Brottsligheten 1951 och 195 2. Sveriges officiella statistik. Rättsväsen. Sthm 1954. Statistiska Centralbyrån. 30 s.
    För andra gången har brottslighetsstatistiken publicerats i det summariska skick, som ansetts motiverat av sparsamhetsskäl. Den nya uppställningen är klar och överskådlig och möjliggör för den intresserade en snabb orientering rörande den lagförda kriminalitetens feberkurva, vilken i förhållande till basåret 1947 visar en påtaglig stegring, såväl absolut taget som i relation till den straffmyndiga medelfolkmängden. Som väntat märkes ökningen tydligast ifråga om tjuvnads- och bedrägeribrotten. Även utvecklingen i fråga om andra brott, t. ex. sedlighetsbrott och skadegörelsebrott synes oroväckande. Att rattfylleri och andra vägtrafikbrott förete en kraftigt uppåtgående kurva torde väl kunna förklaras av bilismens oerhörda uppsving efter kriget. De lämnade uppgifterna om åtalseftergift för unga lagöverträdare äro synnerligen intressanta. Sammanställda med domstolsstatistiken synas de utvisa att nyrekryteringen till brottslingsarmén bland de unga alltjämt är det dominerande kriminalpolitiska problemet. Det är att beklaga att den officiella publikationen ej tillika redovisar polisstatistikens årsresultat. Först genom en jämförelse av dessa båda statistikgrenars uppgifter vinnes en någorlunda rättvisande bild av tendenserna på brottslighetsmarknaden.

I. A.

 

B. C. CARLSON. Rätten. Ett rättsteoretiskt försök. Hfors 1954. 185 s. Fmk 1000,00. — Juridiska föreningens i Finland publikationsserie n:o 26.

 

    Författaren, som under en lång följd av år vid sidan av sin domargärning ägnat sig åt ett studium av den allmänna rättslärans problem, har i det föreliggande arbetet sammanställt och genomarbetat sina delvis tidigare publicerade undersökningar. Arbetets huvudsakligen abstrakt rättsfilosofiska tankegångar ansluta sig i mångt och mycket till den Kelsenska rättsidealismen men innehålla åtskilliga resonemang som äro starkt personligt utformade. Här är icke rätta platsen för en debatt i sak rörande rättens grundproblem, men även den som närmast betraktar rätten ur realismens och rättspositivismens synvinkel kan med behållning studera det skarpsinniga arbetet. Det är att beklaga att förf. icke ansett det lämpligt att genomgående konfrontera sina teorier med de moderna nordiska tankeriktningarna inom rättsläran. Att han är förtrogen med dessa framgår med all tydlighet av hans sätt att argumentera för sina idéer.

I. A.

 

Juristkalendern 1955. Första årg. Utg. av Sveriges Juristförbund. Sthm 1954. 184 s. Kr. 4,85.

 

    Man bör vara juristförbundet tacksam för att det tagit det nyttiga initiativet till en svensk motsvarighet till den finländska juristkalendern (se SvJT 1953 s. 115). Det går emellertid knappast att ge ut en sådan kalender utan att många kunna säga, att den borde ha gjorts på ett annat sätt. Förläggaren är fullt medveten om detta och ber i en sympativäckande vädjan läsaren om positiv kritik. Vad anmälaren här säger är menat som ett bidrag härtill.

 

    Kalendern består huvudsakligen av ett kalendarium med plats för anteckningar, en statskalender i miniatyr, även omfattande juristföreningar i Sverige, och slutligen en avdelning med diverse upplysningar av värde för en jurist och plats för ytterligare anteckningar. De huvudsakliga frågetecknen, av vilka här endast några finna plats, avse vad nyss kallats en statskalender i miniatyr. Denna innehåller på en gång för mycket och för litet. Försöker man på så begränsat utrymme lämna uppgifter om så många verk och inrättningar, bli uppgifterna ofta nog av föga praktiskt värde. För att nämna ett exempel: borde man inte jämte hovrätternas presidenter ange också åtminstone de befattningshavare, som allmänheten mest har att göra med?
    Uppslaget att sortera in åklagarna under domstolarna verkar praktiskt, och tacksamt noteras den rikliga förekomsten av telefonnummer. Men hade det inte varit bättre med ämbetstitlar också för underrättsdomarena, så att man kunnat ange ett ämbete såsom vakant och inte låta ett sådant helt försvinna (se t. ex. Södertörns domsaga)? Och kunna ej uppgifter å direkta ledningar till vissa chefer medföra en icke önskvärd centralisering av kundtjänsten?
    Det vore också bra, om uppgifterna rörande förtroendemännen i juristföreningarna genomgående bragtes till överensstämmelse med övriga uppgifter.
    Anmälaren hoppas att redan andra årgången av kalendern blir en oumbärlig fullträff och får en pärm som inte rullar och viker sig. Då får boken gärna bli något dyrare.

K. S.