Fri rättegång i England. Den engelska lagstiftningen om fri rättegång (Legal Aid) kritiseras ofta av juristerna. Då och då leder den till resultat som också allmänheten finner upprörande. The Economist diskuterar i sitt 20-nov.-häfte 1954 ett färskt fall som kallas »the bitten barmaid»:
    »Huvudförhandlingen varade 6 dagar. Svarandens hund hade bitit en av kärandena i ansiktet (hon var servitris på ett hotell). Svaranden hade inför rätta erbjudit sig att betala £ 150 förlikningsvis, men kärandena vägrade att acceptera summan och ville fullfölja processen. Den slutade med att de förlorade. De fick också den något tvivelaktiga tillfredsställelsen att höra att om de hade vunnit så skulle skadan av juryn ha bestämts till omkring 7 % mindre än den summa som de hade vägrat acceptera.
    Kärandena behövde inte betala en enda penny för sin 6-dagars process, eftersom de inte behövde bestrida någon del av sina egna kostnader. I domen förklarades att de i den föreliggande situationen inte heller kunde bli betalningsskyldiga för någon del av svarandens kostnader. Men svaranden, som hade gjort ett skäligt förlikningsanbud och som vann processen, hade att betala en kostnadsräkning som antagligen går på några hundra pund. Bestämmelserna om fri rättshjälp borde med all säkerhet ändras därhän att domstolen får befogenhet att efter skälighetsbedömande ge den medellösa partens motpart rätt att av allmänna medel få igen åtminstone en del av sina kostnader. Ett sådant förslag har också framställts. Det nu relaterade fallet visar vidare ännu en gång hur viktigt det är att få bestämmelserna om juridisk rådgivning i 1949 års lag i kraft. Om det sker skulle många processer som startas av parter med fri rättegång kunna undvikas.»

B. L.