Le Code Suédois du Mariage. Textes législatifs en vigueur le ler Octobre 1954. Par GUSTAV FORSSIUS. Paris 1955. Librairie Générale de Droit et de Jurisprudence. 93 s.
Eléments de Droit Civil Suédois. Capacité — Mariage — Divorce — Filiation — Régimes Matrimoniaux — Successions — Conflits de Lois. Par G. FORSSIUS. Paris 1954. Extrait du Juris Classeur de Droit Comparé. 16 s.
    Om man skulle döma utav den ström av förfrågningar om innehållet i svensk rätt som ingår till utrikesdepartementets rättsavdelning från

 

FOLKE PERSSON 411myndigheter och enskilda i främmande länder, föranledes man att tro, att vårt sätt att lagstiftningsvägen lösa aktuella frågor på samhällslivets skilda områden tilldrager sig ett betydande intresse i omvärlden. Möjligheten att lämna lämpligt material på ett för frågeställaren lättillgängligt språk står emellertid vanligen icke på långt när i proportion till viljan att tillfredsställa den för oss smickrande vetgirigheten. När man läser den utländske mottagarens artiga och förbindliga tack för erhållna svenska lagtexter eller för vårt ofta tämligen omfångsrika officiella tryck, inställer sig understundom misstanken att den svenska lösningen av den föreliggande frågan redan av rent språkliga skäl tyvärr icke kunnat utöva inflytande på rättsutvecklingen i det främmande landet.
    Man bör därför vara ambassadrådet GUSTAV FORSSIUS synnerligen tacksam för de arbeten, som här äro föremål för omnämnande. Denna tacksamhet övergår i beundran, när man efter genomläsningen därav funnit, på vilket högst förtjänstfullt sätt den i sanning vanskliga uppgiften med överflyttningen till franska språket av svensk lagtext blivit löst. Men så har också översättningen legat i sällsynt väl kvalificerade händer: Forssius är som bekant praktiserande svensk jurist i Paris och sedan inemot trettio år svensk konsul därstädes. Le Code Suédois du Mariage är i själva verket en ny upplaga av den franska översättning av giftermålsbalken, som ingår i verket Les Lois Suédoises sur le Mariage, vilket utgavs i Paris 1925 under Forssius' medverkan (anmält i SvJT 1926 s. 66). Denna senare bok har sedan lång tid varit utgången i bokhandeln och frånvaron av en översättning till ett av de stora kulturspråken av giftermålsbalken i dess nu gällande lydelse har länge känts som en brist. Utgivaren har emellertid icke nöjt sig med att i sin nya översättning infoga de lagändringar, som beslutats efter år 1925, utan har systematiskt genomgått och finslipat den franska versionen av balken i dess helhet. Därmed har Forssius på samma gång givit alla dem som ha att korrespondera på franska om äktenskapsrättsliga frågor en likare att använda vid val av terminologi.
    Sin plikt likmätigt vill anmälaren redovisa det fåtal randanteckningar, som ett studium av Forssius' arbeten givit upphov till. Förmyndare för underårig översättes med »tuteur» och förmyndare för omyndigförklarad med »conseil judiciaire» i 2 kap. 3 § och 15 kap. 3 § GB. För fullständighetens skull borde båda dessa uttryck ha använts jämsides överallt på de ställen i lagtexten, där det svenska ordet förmyndare förekommer (t. ex. 5 kap. 13 §, 6 kap. 4 § och 15 kap. 3 §). Man må fråga sig om översättningen av 8 kap. 1 § ger en utländsk läsare full klarhet om att detta stadgande icke medgiver make rätt att genom äktenskapsförord bestämma att egendom, som tillhör eller tillfaller honom och som skulle vara hans giftorättsgods, skall bliva den andres enskilda egendom. 11 kap. 26 och 28 §§ innehålla regler om underhållsbidrag till frånskild make. En läsare i ett inflationshärjat land ställer sig måhända den frågan, huruvida de där givna bestämmelserna även avse att täcka förändringar genom penningvärdets fall. En anmärkning om förekomsten av lagen den 6 juni 1952 om höjning av underhållsbidrag synes därför ha varit motiverad. I GB 8:3 angående tidpunkten för äktenskapsförords ikraftträdande förefaller en hel sats vara erfor-

 

412 ANM. AV G. FORSSIUS: LE CODE SUÉDOIS DU MARIAGEderlig i stället för blott och bart ordet »sinon» i andra punkten för att därunder skall innefattas också förord som ingås efter vigseln. Man observerar i förbigående att franska språket saknar ett fixerat uttryck för vår behändiga term »rättshandling» (5: 12).
    I företalet till boken berör författaren i största korthet likformigheten i de nordiska ländernas äktenskapslagstiftning och framhåller, att en kvinna från ett av dessa länder, som gifter sig med en medborgare i något av de övriga, kommer att leva under i det väsentliga samma bestämmelser på äktenskapsrättens område som om hon gift sig med en landsman. Här kunde det ha varit skäl att också framhäva det minst lika beaktansvärda förhållandet att en medborgare i ett av de nordiska länderna, som har hemvist i ett annat av dessa länder, alltifrån början kan i personrättsligt hänseende vara helt underkastad domicillandets lag eller att under ett äktenskaps bestånd en övergång kan äga rum från det ena till det andra landets lagbestämda förmögenhetsordning. Ett sådant påpekande skulle varit så mycket mera önskvärt som Les Lois Suédoises sur le Mariage även innehåller ett avsnitt med den svenska internationella privaträttens lagregler i fransk översättning men — såsom tillkommen 1925 — helt naturligt saknar upplysningar om den speciella ordning för medborgare i nordiskt land, som skapats genom den nordiska familjerättskonventionen.
    Det är att beklaga, att konsul Forssius icke funnit sig ha tillfälle att modernisera och komplettera hela verket från 1925. Med hänsyn därtill kan man säga, att Eléments de Droit Civil Suédois, som utgör en kortfattad, fullt aktuell översikt över den svenska familjerätten och de svenska internationellt-privaträttsliga reglerna i samma ämne, bildar ett utmärkt komplement till översättningen av giftermålsbalken. Tillsammantagna ge de en god helhetsbild av den svenska familjerätten och den svenska internationella privaträtten. Eléments de Droit Civil Suédois ansluter sig värdigt till ett par andra liknande översikter av samma författares hand, nämligen La Femme Suédoise devant la Loi, publié à Paris 1930 par le Comité National d'Etudes Sociales et Politiques, samt Divorce et Séparation de Corps dans le Monde Contemporain: Suéde, publié à Paris en 1952 par l'Institut de Droit comparé de l'Université de Paris (Recueil Sirey).

Folke Persson