Yearbook on Human Rights for 1952. United Nations. New York 1954. Sales No. 1954. XIV. 1. 490 s. 5$;20 schw. frcs.

 

    Vid FN:s tillkomst lades stor vikt vid organisationens syfte att främja respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna. Inom sekretariatets sociala departement inrättades en särskild avdelning för dessa frågor och som politiskt organ för deras beredning tillsattes en »Human Rights Commission» under ekonomiska och sociala rådet. Ett resultat, som uppnåtts, är den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Stora svårigheter ha däremot mött vid utarbetandet av förslag till konventioner mellan medlemsstaterna på förklaringens grund. Den utrednings- och publikationsverksamhet, som sekretariatet burit ansvaret för, kan anges som ett annat icke betydelselöst resultat av arbetet inom FN. Detta gäller särskilt den på engelska och franska utgivna årsboken om de mänskliga rättigheterna.
    Dess första nummer, »Yearbook on Human Rights for 1946», utkom 1947 och består huvudsakligen av utdrag ur de olika staternas konstitutioner i den mån de avse de mänskliga rättigheterna; i FN:s vokabulär hänföras dit inte bara de traditionella frihetsrättigheterna utan även en rad »sociala och ekonomiska» samt kulturella rättigheter. I följande årgångar intogos åtskilliga andra lagtexter än konstitutionella i årsboken, bland annat vallagarna i skilda stater. Numera innehåller årsboken också en ganska fyllig samling nationella domstolsavgöranden som angå de mänskliga rättigheterna. Vidare behandlas förhållandena inom förvaltarskapsområden och kolonier. Från det internationella planet redovisas nya internationella avtal som beröra de mänskliga rättigheterna eller klausuler i sådana avtal. Slutligen får man en översikt av rättigheternas öden inom FN:s organ, däribland Internationella domstolen, under det redovisade året.

 

    Årsboken, vars senaste nummer (för 1952) utkommit i slutet av 1954, har alltså utvecklats till en värdefull källskrift för både juristen och politikern, och de anonyma tjänstemän inom FN-sekretariatet, som sammanställa och redigera materialet med stor omsorg och sakkunskap, förtjäna allt beröm. Självfallet måste man dock läsa årsboken med kritiskt sinne. Det nationella materialet, däribland en del bearbetade översikter, tillställa medlemsstaternas regeringar FN-sekretariatet, som måste ta det för gott. Årsboken innehåller inte heller t. ex. kritiska kommentarer till de redovisade lagtexterna, vilka ju ingalunda alltid beskriva rättstillståndet som det faktiskt är. Dylika svårigheter äro emellerid inte juristerna främmande. För den breda allmänheten lämpar sig årsboken över huvud taget inte; risken för att denna i ett eller annat avseende skall föras bakom ljuset av friserade uppgifter från regeringarna förefaller därför minimal.

H. E.