Fråga om stämpelbeläggning av skuldebrev.
    I 8 § stämpelförordningen stadgas, att skuldebrev skall förses med viss stämpel, då det för vinnande av betalning företes hos offentlig myndighet. Det förekommer emellertid, att skuldebrev företes, icke för vinnande av betalning direkt på grund av gäldenärens förskrivning utan i samband med att betalning sökes med anledning av borgensförbindelse, som — vare sig den tecknats å skuldebrevet eller icke — avser förskrivningen enligt skuldebrevet. Då delade meningar kommit till synes rörande frågan, huruvida skuldebrev jämväl i sådana fall skall stämpelbeläggas, torde följande redogörelse kunna vara av intresse.
    Under åberopande av ett skuldebrev med därå tecknad borgensförbindelse anhöll en bank hos en domstol i södra Sverige lagsökningsvis om åläggande för en av borgensmännen att till banken utgiva det i skuldebrevet förskrivna beloppet. Sedan domstolen belagt skuldebrevet med stämpel, ansökte banken hos K.M:t om restitution av stämpelavgiften. I ansökningen uppgavs, att Stockholms rådhusrätt enligt praxis ej uttoge stämpelavgift, när endast borgensman och icke gäldenären lagsöktes.
    Statskontoret anförde i infordrat utlåtande bland annat, att då borgensförbindelse som en biförpliktelse anslöte sig till en av annan person (huvudgäldenären) ingången huvudförbindelse kunde borgensförbindelsen enligt statskontorets mening icke betraktas såsom en självständig handling, vilken skulle förses med stämpel endast om den förefunnes bland de i 8 § stämpelförordningen uppräknade enskilda handlingarna. Statskontoret föreslog, att ansökningen lämnades utan bifall.
    K. M:t (finansdep.) fann d. 26 febr. 1954 ansökningen icke föranleda någon K. M:ts åtgärd.
    Sedan handlingarna överlämnats till justitiekanslersämbetet (statskontoret hade föreslagit att så skulle ske för att möjlighet skulle beredas justitiekanslersämbetet att åstadkomma en enhetlig rättstillämpning), inhämtade ämbetet yttrande av Stockholms rådhusrätt, som framhöll, att ifrågavarande bestämmelse i 8 § stämpelförordningen syntes ha varit föremål för olika tolkning vid rådhusrättens avdelningar samt att det, då skiljaktiga meningar alltjämt yppade sig i frågan, syntes angeläget, att åtgärder vidtoges till förtydligande av bestämmelsen.
    Justitiekanslersämbetet har i skrivelse d. 4 mars 1955 till rådhusrätten givit uttryck för den uppfattningen, att skuldebrev är att anse såsom stämpelpliktig handling enligt 8 § stämpelförordningen i sådana fall, då det företes i samband med att betalning sökes på grund av borgensförbindelse, som ansluter sig till skuldebrevet, vare sig denna tecknats å skuldebrevet eller å särskild handling. (Tillika har ämbetet för kännedom överlämnat avskrift av handlingarna i ärendet till utredningen angående översyn av lösen- och stämpelförordningarna [jfr SvJT 1953 s. 448]).

Nils Berglund