Nya föreskrifter för tagande av prov för alkoholbestämning. I anledning av anmälan om förekomna felaktigheter vid vissa av statens rättskemiska laboratorium verkställda blodundersökningar (jfr SvJT 1954 s. 217 och 1955 s. 419) har chefen för inrikesdepartementet tillkallat lagmannen A. Bexelius att verkställa utredning i saken. Till sekreterare har förordnats hovrättsassessorn Holger Nordqvist. Enligt direktiven för utredningen skall utredningsmannen bland annat pröva och framlägga förslag i frågan hur man i möjligaste mån skall kunna undanröja risken för liknande felaktigheter i fortsättningen.
    Vid överläggningar mellan utredningsmannen samt professorerna Erik Jorpes och Hugo Theorell i egenskap av experter vid utredningsarbetet ävensom laboratoriets föreståndare professorn Erik Wolff och t.f. laboratorn docenten Roger Bonnichsen enades man om följande grunder för alkoholundersökningarna. Det undersökningsmaterial, på vilket alkoholkoncentration i blod skall fastställas, utökas från tre kapillärer till sex sådana. Vid analyserna användes såväl den nu nyttjade Widmarksmetoden som ADH-metoden,vilken är praktiskt taget specifik för etylalkohol. Liksom hittills analyseras tre kapillärer blod enligt Widmarksmetoden. Två kapillärer analyseras enligt ADH-metoden. Den sjätte kapillären skall om ej statistiska invändningar kunna resas häremot — en fråga som kommer att närmare undersökas — användas såsom reserv för den händelse analysen av någon av de fem andra misslyckas. För ytterligare kontroll skall i samband med tagande av blodprovtagas även urinprov, som skall analyseras enligt ADH-metoden. Analys av

 

urinprov kan i många fall vara till välbehövlig ledning för bedömande av tidpunkten för spritförtäringen.
    Sedan utredningsmannen i skrivelse till medicinalstyrelsen hemställt om meddelande av föreskrifter rörande tagande av prov för påvisande av alkoholpåverkan i enlighet med angivna grunder, utfärdade styrelsen d. 15 april 1955 nya bestämmelser i ämnet. I dessa föreskrives bland annat att vid provtagningen skola fyllas sex kapillärer med blod samt att därjämte även ett urinprov skall tagas. Den tidigare bestämmelsen, att blodprovet skulle tagas tidigast 1 1/2 timme efter slutad spritförtäring, har slopats. De nya bestämmelserna ha trätt i kraft d. 1 juni 1955 (MF 36/1955).
    Kostnaden för analysen utgår efter taxa, som fastställes av medicinalstyrelsen, och skall ersättas av den som begärt analysen. Taxan, vilken tidigare utgjort 15 kr. för varje person, från vilken blodprov tagits, har från och med d. 1 juni 1955 höjts till 40 kr. för person. Detta belopp är avsett att täcka även kostnaden för analys av urinprovet.
    Enligt lagen d. 20 dec. 1946 om återgäldande av kostnad för blodundersökning i brottmål skall i fråga om skyldighet att till statsverket återgälda kostnad för tagande av blodprov å den som misstänkes för brott samt undersökning av sådant blodprov vad i 31 kap. rättegångsbalken är stadgat omkostnad, som enligt rättens beslut utgått av allmänna medel, äga motsvarande tillämpning. Då tagande av urinprov och undersökning därav sker för kontroll av blodundersökningen och därför hör till denna, har kostnaden för urinundersökningen ansetts falla under bestämmelserna i 1946 års lag.
    Med hänsyn till utvidgningen av undersökningarna samt även till den under senare år inträdda kraftiga ökningen av antalet till laboratoriet insända blodprov pågår för närvarande en förstärkning av personalen å laboratoriets alkoholavdelning. Då den nya personalen till en början måste göras förtrogen med arbetet å avdelningen, torde det dröja ännu någon tid, innan analysförfarandet kan få den omfattning, som tidigare angivits. Under tiden tills detta skett gälla skärpta bestämmelser för kontroll av det nu tillämpade analysförfarandet.

H. N.