Nordiskt lagsamarbete. De delegerade för nordiskt lagsamarbete höll sitt årliga gemensamma möte i Oslo d. 25—26 maj 1955. I mötet deltog från Danmark departementschef V. Boas, prof. O. A. Borum, vilken efter prof. Henry Ussings bortgång trätt i dennes ställe som delegerad, och kontorchef Poul Gaarden, som inträtt som de danska delegerades sekreterare, från Finland presidenten Johan Castrén, hovrättspresidenten Yrjö Hakulinen och regeringsrådet Teini Ahava, från Norge høyesterettsdommer Edvin Alten, prof. Knut Robberstad och byråsjef Carl Stabel samt från Sverige justitierådet Gösta Walin, statssekreteraren Björn Kjellin och hovrättsassessorn Sara Falk. De isländska delegerade var förhindrade närvara. Mötessekreterare var konsulent Erling Sandene.
    Vid mötet genomgicks aktuella lagstiftningsfrågor i de nordiska länderna med särskilt beaktande av resultaten av redan inlett samarbete och lämpligheten av nya initiativ till samnordisk lagstiftning. Några av överläggningsämnena må här beröras (jfr SvJT 1954 s. 553).
    Det under senare år pågående gemensamma utredningsarbetet rörande barnalagstiftningen är i det närmaste slutfört, och de framlagda förslagen med i huvudsak lika regler om äktenskaplig börd, om fastställande av faderskap till barn uä och om adoption behandlas f. n. i resp. departement. Ett utkast till en konvention rörande en administrativ ordning för fastställande av underhållsbidrag i sådant fall där den underhållsförpliktade bor i annat land än den underhållsberättigade (Draft Convention on the Recovery Abroad of Claims for Maintenance) framlades 1952 inom Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd. På dansk, norsk och svensk sida är man beredd att deltaga i en nu ifrågasatt internationell konferens för vidare bearbetning av utkastet.
    I Sverige föreligger visst intresse att få till stånd en samnordisk utredning rörande äktenskapslagstiftningen. En sådan utredning, syftande till större likformighet på området och verkställd med hänsyn tagen till de sociala och ekonomiska förändringar i samhället som skett efter den nuvarande lagstiftningens tillkomst, har även rekommenderats av Nordiska rådet vid dess tredje session, i jan.—febr. 1955. Den danska, norska och svenska lagstiftningen förbereddes vid gemensamma överläggningar, men kom att i sitt slutliga skick förete åtskilliga olikheter. Dessa har blivit än större allteftersom de danska lagarna om äktenskaps ingående och upplösning (av 1922) och om äktenskapets rättsverkningar (1923) samt motsvarande norska lagar (1918 resp. 1927) liksom den svenska giftermålsbalken var för sig ändrats. Den senare tillkomna finska äktenskapslagen (1929) bygger på samma ledande principer som de svensk-dansk-norska förslagen men företer flera sakliga avvikelser. På svensk sida har ifrågasatts att bättre ekonomiskt tillgodose efterlevande make vid andra makens frånfälle varjämte det ökade antalet kortvariga äktenskap har antagits kunna påkalla även eljest reviderade bestämmelser om äkta makars egendomsförhållanden. I Norge har däremot trätt i förgrunden frågorna om medling i äktenskap och om domsrätt i äktenskaps-

 

mål, i vilket sistnämnda hänseende varit på tal att medgiva domsrätt även där endast käranden har hemvist i landet vid talans anhängiggörande.
    Samarbete mellan Danmark, Norge och Sverige rörande arvslagstiftningen har inletts med gemensamma överläggningar i Oslo i maj 1955. Enär i Finland ett omfattande revisionsarbete på området snart är slutfört, deltager på finsk sida endast en observatör. Det i Sverige föreliggande förslaget till ny ärvdabalk har emellertid ansetts icke böra hindra svenskt deltagande i samarbetet, särskilt som förslaget upptar gällande lagar om arv etc. i väsentligen oförändrat skick samt det redan vid förslagets tillkomst förutsattes att enstaka frågor kunde behöva ytterligare utredas.
    Under det pågående samnordiska arbetet med lagstiftning om det allmännas skadeståndsansvar för befattningshavares åtgärder har svårigheter orsakats av den olika utformningen av de nordiska försäkringsavtalslagarnas 25 §, vilken innehåller bestämmelser om försäkringsgivarens regressrätt och i den danska lagen jämväl bestämmelser om försäkringshavarens skadeståndsrätt mot den som orsakat skadan eller eljest är skadeståndsskyldig i anledning av denna. På svensk sida anses att frågan om det allmännas skadeståndsansvar icke kan få en tillfredsställande lösning med mindre rättslikhet mellan de nordiska länderna uppnås på denna punkt.
    Inom sjölagstiftningen har samarbete inletts mellan Danmark och Norge betr. bestämmelserna om inregistrering av fartyg m. m. I överläggningarna deltager representanter för Finland, Island och Sverige. På rekommendation av Nordiska rådet undersöks även möjligheterna att uppmjuka bestämmelserna om krav på inhemskt medborgarskap för anställning av nordiska medborgare ombord å handels- och fiskefartyg av nordisk nationalitet. Norskt initiativ till samarbete betr. reglerna om bärgarlön och andra sjölagsfrågor är att emotse.
    Patentlagstiftningen har i början av 1955 tagits upp till gemensam utredning av sakkunniga i Danmark, Norge och Sverige, varvid med utgångspunkt i det 1952 avslutade dansk-norsk-svenska förberedande arbetet skall undersökas möjligheterna att införa ett system med nordiska patent, innebärande att patentverket i ett nordiskt land under vissa förutsättningar skall kunna meddela patent med giltighet i övriga nordiska länder. Vid ett första möte i maj 1955 i Stockholm stod klart, att ett förenhetligande av patentlagstiftningen är en delvis ytterst komplicerad uppgift. Bl. a. företer patenterbarheten för exempelvis kemiska föreningar, läkemedel och näringsmedel åtskilliga avvikelser. Island deltog i mötet med en observatör. Danmark, Norge och Sverige är även representerade vid det inom Europarådet pågående arbetet rörande europeisk patentgemenskap samt har undertecknat de där framlagda konventionerna ang. för patentansökningar erforderliga formaliteter (av 1953) och om internationell patentklassificering (1954). I Danmark pågår utredning betr. namnrättslagstiftningen, avseende bl. a. rätt och skyldighet att bära bestämt släktnamn, gift kvinnas släktnamn, rätt att välja förnamn, namnförändring och skydd för släktnamn. På dansk sida anses önskvärt att få till stånd nordiskt lagsamarbete rörande hithörande frågor.
    Betr. spörsmål hörande till straff- och kriminallagstiftningen uppehålles nära kontakt mellan resp. departement. Under året har särskilt frågorna om strafflags tillämplighet i rummet och om utlämning för brott behandlats vid gemensamma överläggningar. I sistnämnda hänseende är arbetet inriktat dels på en likartad nordisk lagstiftning om utlämning av personer, miss-

 

tänkta för brott, och dels på en generell möjlighet till utlämning de nordiska länderna emellan. Utlämningsfrågan har även varit föremål för överläggningar inom Europarådet, vid vilka Norge och Sverige låtit sig representeras. Frågorna om verkställighet av i annat nordiskt land ådömt straff, om kriminalvård i frihet och om kriminalstatistik är andra aktuella samnordiska uppgifter. Det gemensamma utredningsarbetet rörande trafiknykterhetslagstiftningen har slutförts våren 1955 (se SvJT 1955 s. 344). Inom processlagstiftningen har ett utkast till en konvention om rättshjälp mellan de nordiska länderna efter samråd mellan resp. departement vidare bearbetats i Danmark. Frågan om behörighet för medborgare i nordiskt land att vid domstol i annat nordiskt land än hemlandet föra annans talan är även under utredning. Den vid nordiska rådets första session i febr. 1953 väckta s. k. likställighetsfrågan, avseende ökad rättslig likställighet mellan landets egna medborgare och medborgare i övriga nordiska länder, har föranlett undersökningar betr. exempelvis rätten att vara ledamot i aktiebolags eller förenings styrelse, rätten att driva näring, rätten att förvärva fast egendom, rätten till fritt fiske av icke yrkesmässig natur, rätten att giva offentlig föreställning och värnpliktsskyldighet i annat nordiskt land än hemlandet.
    Betr. förvaltningslagstiftningen har i Finland, Norge och Sverige skilda frågor tagits upp till behandling, varför samarbetet på området hittills varit av mer tillfällig karaktär. Kontakt har emellertid upptagits mellan den norska förvaltningskommittén, som har att utreda frågan om mer betryggande former för den offentliga förvaltningen, omfattande jämväl frågan om införandet av en förvaltningsdomstol efter svenskt och finskt mönster, och de svenska besvärssakkunniga. De i Sverige pågående utredningarna rörande rättssäkerheten vid administrativa frihetsberövanden och ang. vissa rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården har vidare tillgodogjort sig en del norska erfarenheter betr. samma problem. Bestämmelserna om garantier vid intagning å sinnessjukhus har för övrigt nyligen varit föremål för översyn i Norge i samband med en revision av sinnessjuklagstiftningen. Med de från d. 1 maj 1955 verksamma länsrätterna har Finland erhållit lägre administrativa instanser, bestående av tre medlemmar inom länsstyrelse. F. n. pågår i Finland utredning rörande förfarandet i förvaltningsärenden.
    Frågan om utgivandet av en nordisk årsbok på främmande språk har fortskridit såtillvida att svenska riksdagen för budgetåret 1955/56 anvisat ett reservationsanslag som bidrag till kostnaderna för boken. Även i Danmark, Finland och Norge är man beredd att medverka till förslagets förverkligande.

S. F.