500 LITTERATURNOTISERSir ARNOLD DUNCAN MCNAIR. The Law of the Air. 2 uppl. utg. av Michael R. E. Kerr och Robert A. MacCrindle. London 1953. Stevens. XXIII+500 s. £ 3 3s.
Utan att äga tillgång till första upplagan av ovanstående arbete, som utkom 1932 omedelbart före Storbritanniens anslutning till Warszawakonventionen, vågar man förmoda att utgivarna av den nya upplagan ha rätt, då de beteckna denna som i hög grad en ny bok, även om den i mycket kunnat behålla den prägel, som den frejdade författaren av den första upplagan givit sitt verk. Den tid, som förflutit mellan de båda upplagorna, omfattar särskilt i Storbritannien en våldsam utveckling på lufträttens område.
Boken utgör en »textbook» till tjänst såväl för den praktiserande juristen och studenten som för dem som äro direkt sysselsatta med luftfart. Dess syfte är att återgiva den engelska lufträttens ställning, men den citerar även ett antal amerikanska rättsfall. Internationell offentlig rätt, som ännu ej inverkat på den engelska rätten, uppmärksammas icke, i motsats till vad förhållandet är i det andra brittiska standardverket på lufträttens område, Shawcross and Beaumont, Air Law, (2 uppl. London 1951).
I övrigt behandlar arbetet privaträtt och offentlig rätt i de mest skiftande lufträttsliga sammanhang. Särskilt tacksam blir läsaren över de internationellt privaträttsliga partierna i boken.
Efter vanligheten i arbeten av detta slag är det försett med ett utförligt sakregister, som i hög grad ökar dess användbarhet.
K. S.
ROGER SAINT-ALARY. Le droit aérien. Préface de M. JOSEPH HAMEL. Paris 1955. Colin. (Collection Armand Colin, No. 299.) Ffrs. 250.
Intet lands rättslitteratur kan uppvisa så många systematiska framställningar över lufträtten som den franska. Enbart efter det andra världskrigets slut har utkommit åtminstone fem stycken, nämligen Lemoine (1947), Chauveau (1951), de Juglart (1952), Le Goff (1954) och Mateesco (1954); till denna litteraturkrets kan man kanske också hänföra schweizarna Riese & Lacour (1951) och belgaren Litvine (1953). Nämnda arbeten är alla ganska omfattande och kan därför knappast begagnas för en snabb orientering. Luckan har emellertid numera fyllts, återigen av en fransk förf., genom här rubricerade verk. Framställningen utmärker sig för ovanlig elegans i dispositionen och en såvitt man kan se god branschkännedom. Proportionen mellan olika behandlade ämnen kan naturligtvis alltid diskuteras. Luftbefordringsavtalet har skildrats på 37 sidor under det att åt inteckning och annan säkerhet i flygplan ägnats blott ett par sidor, vilket förefaller även den mest inbitne frakträttsentusiast en smula djärvt.
K. G.
Norsk forsikringsjuridisk forenings publikasjoner nr 33 (1953) och 34 (1954).
I Norsk forsikringsjuridisk forenings förträffliga serie av småpublikationer ha utkommit som nr 33 advokat WILH. MÜNTER ROLFSEN, Det offentliges ansvar for sine tjenestemenns handlinger (ett föredrag åtföljt av diskussionsinlägg av bl. a. dommer Bahr) samt som nr 34 ett föredrag av advokat GEORG LOUS med titeln Jernbanens erstatningsansvar.