Luftbefordringskonventionen ändrad. Det inom Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) sedan flera år pågående arbetet med revision av den i Warszawa d. 12 okt. 1929 avslutade konventionen om internationell luftbefordran (jfr SvJT 1953 s. 747) har nu slutförts vid en i Haag d. 6—d. 28 sept. 1955 hållen luftprivaträttskonferens, i vilken deltogo även utanför ICAO stående men till konventionen anslutna stater, bland dem Sovjetunionen och Förbundsrepubliken Tyskland.
    Till grund för arbetet låg ett av ICAO:s juridiska kommitté utarbetat förslag till ett tilläggsprotokoll, innehållande vissa ändringar i den bestående konventionen. Konferensens arbete, om vilket må sägas att ett framgångsrikt resultat länge syntes skäligen ovisst, ledde till ett protokoll som endast på ett begränsat antal punkter avviker från vad kommittén föreslagit. Den viktigaste ändringen innebär, att den nuvarande maximigränsen för fraktförarens ansvarighet vid befordran av passagerare höjts till 250 000 s. k. Poincaréfrancs, vilket utgör en fördubbling av det i konventionen föreskrivna beloppet. Tilllika har uttryckligen framhållits, att rättegångskostnader i princip falla utom de av konventionen uppställda ansvarighetsgränserna. I samband härmed harock ändrats stadgandet rörande de fall, i vilka fraktförarens ansvarighet skall vara obegränsad. Den av kommittén föreslagna bestämmelsen ansågs alltför snäv, då den medgav obegränsad ansvarighet i praktiken endast vid uppsåtlig skadegörelse, och en formel utarbetades som torde kunna sägas medgiva obegränsad ansvarighet även vid vissa fall, måhända de flesta, av grov oaktsamhet hos fraktföraren eller hans folk.
    Protokollet utgör en mödosamt åstadkommen kompromiss, och det är osäkert om denna helt tillfredsställer någon. Vid konferensen ansåg man emellertid resultatet vara närmast något över förväntan. Av de vid konferen-

 

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 665sen företrädda 43 staterna — ytterligare en stat hade sänt en observatör — undertecknade också 26 det nya dokumentet, medan andra ställde ett snart undertecknande i utsikt och ingen yppade principiellt missnöje med protokollet. Bland de 26 staterna äro Sverige och Norge.
    Det nya protokollet innebär tillkomsten av »Warszawakonventionen ändrad i Haag 1955». Protokollets franska text har främsta vitsord. Det skall ratificeras av 30 stater, innan det träder i kraft, och det skall i likhet med själva konventionen vara deponerat i Warszawa.
    Nordiska representanter vid konferensen voro för Danmark bl. a. prof. S. Iuul, för Finland minister A. Wuorimaa, för Norge høyesterettsdommer E. Alten och för Sverige hovrättsrådet K. Sidenbladh.

K. S.