KURT GRÖNFORS 105Affärsjuridisk handbok. Vol. 1—2. Sthm 1955. Strömbergs. 1343
s. Kr. 118,00.

    En handbok, särskilt avpassad att stå affärslivet till tjänst med juridisk information, kan säkert fylla en beaktansvärd funktion. Med hänsyn till den läsekrets, vartill en sådan handbok vänder sig, kan målet icke lämpligen vara att fullfölja Fakiren Falstaffs program »En var sin egen professor» och ersätta juridisk rådgivning, men boken kan få betydelse genom att på ett för lekmän någorlunda lättfattligt sätt lämna en förberedande orientering om praktiskt viktiga juridiska problem. Ett sådant syfte är det också, som redaktionen av här anmälda handbok har velat tillgodose. Som huvudförfattare och redaktör framträder advokaten, jur. dr ERIK DANIELSSON, och han har — i fråga om vissa ämnesområden — biträtts av tio medförfattare. Verket säges vara väsentligen ett lagarbete och artiklarna har därför inte signerats (dock att vissa förf. i ett särskilt register anges svara ensamma för vissa artiklar).
    Att framgångsrikt lösa uppgiften att skapa en handbok av ifrågavarande slag måste naturligen stöta på betydande vanskligheter. Man skall täcka ett vidsträckt område, delvis innefattande problem av svårbedömbar eller tämligen outredd karaktär, och materialet skall kortfattat presenteras »på vanligt språk». Dessa omständigheter måste rimligen medföra, att läsaren knappast kan kräva att precisionen skall vara alldeles perfekt med avseende på återgivandet av rättsreglerna. En rättvis bedömning av det säkerligen avsevärda arbete, som nedlagts på utformningen av handboken, bör nog ta skälig hänsyn till denna synpunkt. Däremot har man väl anledning att utan reservation fordra, att ändamålsenliga redaktionella principer lagts till grund för verkets utformning och att de valda principerna också konsekvent har följts. Med dessa synpunkter för ögonen ger redan en flyktig genomläsning, kompletterad med ett mera noggrant studium av valda partier, anledning till vissa erinringar.
    Att handboken är affärsjuridisk innebär en medveten begränsning av intressesfären. Ibland är det emellertid svårt att förstå, varför man har dragit gränsen just som skett. Av fraktavtalstyperna behandlas endast Sjöbefraktning (utförligt) och Biltransport (något över en sida). Läsaren frågar sig onekligen, varför järnvägs- eller flygtransporter skulle sakna intresse ur affärsjuridisk synpunkt (jfr dock s. 167). Sådant intresse har däremot tydligen spelskuldens juridiska konsekvenser ansetts erbjuda, om man får döma av förekomsten av en låt vara kortfattad artikel i ämnet. Inom det område, som handboken täcker, har man uppenbarligen icke åsyftat en fullständig redovisning av rättsstoffet. Ej sällan stannar läsaren i ovisshet om huruvida uttalandena gör anspråk på att återge endast innehållet i tillämpliga lagbud eller att därutöver återspegla även kompletterande och delvis modifierande material, exempelvis domstolsavgöranden eller gängse avtalsformulär.
    Redaktionen har strävat efter att göra framställningen mera njutbar genom att sammanföra stoffet till större artiklar, för överskådlighetens skull ibland försedda med underrubriker. I överensstämmelse med

 

106 KURT GRÖNFORSdenna princip har exempelvis upplysningar om ekonomiska föreningar lämnats i en enda artikel. Men principen har ingalunda iakttagits genomgående. Sålunda måste upplysningar rörande aktiebolag sökas under en mängd olika huvudord, varvid till yttermera visso ett så speciellt ämne som Apport ej behandlats under slagordet Aktiebolags bildande utan självständigt. Kursiverade ord i en artikel avser enligt förordet att ange, att ordet även återfinnes som självständigt uppslagsord. Detta är ett i och för sig säkerligen praktiskt förfaringssätt, vars värde dock förringas betydligt av att det icke har begagnats följdriktigt (se t. ex. orden »advokat», »fel i gods» och »konkurs» på resp. s. 135, 161 och 214).
    De givna litteraturhänvisningarna är så nyckfulla att man inte kan spåra något system överhuvud. Artiklar som Förlagsinteckning eller Försäkring upptar inte en enda litteraturhän visning, under det att man i andra sammanhang kan finna hänvisning till en uppsats (s. 1298) och t. o. m. en kort bokanmälan (s. 1076). På ett ställe (s. 1261) har de lämnade hänvisningarna samtidigt fått formen av korta recensioner, där en förf. får veta att hans verk är »utomordentligt förtjänstfullt» medan en annan får nöja sig med att om sin bok få omdömet »överskådlig och korrekt».
    Någon gång träffar man på direkt oriktiga sakuppgifter, såsom när (s. 241) moped säges falla utanför begreppet bil i bilskadelagens mening (jfr dock JustR Walins yttrande i målet NJA 1955 s. 102, på s. 111). I de fall, där en läsare har anledning att reagera, är det dock vanligen fråga om missvisande eller annorledes diskutabla formuleringar. Några exempel må här anföras. Termen Obligatorisk beskrives som synonym till ofrånkomlig, däremot ej som motsatsen till sakrättslig, vilket dock är en vanlig betydelse i juridiska texter. Artikeln Specifikation behandlar s. k. specifikationsköp men icke specifikation i betydelsen av särskilt slag av äganderättsförvärv. Vid behandlingen av Denuntiation omtalas icke, att pantsättning av enkla skuldebrev för sakrättsligt skydd kräver denuntiation; ej heller uppmärksammas den särskilt stränga utformningen av den untiationskravet när det gäller pantsättning avegendom, som innehas av tredje man. Artikeln om God tro ger ingen föreställning om att detta rekvisit i rättstillämpningen nyanseras mycket olika i olika typsituationer. Artikeln Handpenning innehåller ej någon tydlig begränsning till lös egendom och saknar även hänvisning till de anmärkningar om handpenning som förekommer i den tidigare artikeln Fastighetsköp. Att ge en korrekt beskrivning av den juridiska konsttermen Besittning tillhör kanske de mest svårlösta problemen, men handbokens definition (»Med besittning menas innehav oberoende av anledningen till innehavet.») förefaller vara mer än nödvändigt tunn. Avtalsfriheten uppfattas i handboken synbarligen endast som en frihet för kontrahenterna att ge avtalet det innehåll de önskar (»ordna sina privata rättsliga angelägenheter hur de vill») men anses nog vanligen innehålla betydligt mera, t. ex. friheten att välja sin medkontrahent, friheten att låta bli att ingå avtal (motsatsen till avtalstvång), friheten från formbundenhet osv. Att uttrycket Chartring av fartyg skulle omfatta blott tidsbefraktning (time charter) och alltså utesluta resebefraktning (voyage charter) kan betvivlas; om något språkbruk i den

 

ANM. AV AFFÄRSJURIDISK HANDBOK 107riktningen verkligen skulle ha utbildats inom sjöfartsbranschen, vore detta med hänsyn till det motsatta engelska språkbruket beklagligt. Med anledning av ett uttalande på s. 82 må framhållas, att bestämmelserna i ett normavtal mycket väl kan bli bindande för enskilda avtalskontrahenter, t. ex. om normavtalets bestämmelser förut delgivits kunderna genom cirkulär e. d. och kunderna därefter anses ha ingått de individuella avtalen med godkännande av de sålunda delgivna villkoren (se t. ex. NJA 1949 s. 87). Termen »enkelt försändelseköp» (s. 167) bör troligen betraktas som rent tryckfel, eftersom det i vissa sammanhang (s. 631, 954) fullt korrekt talas om »försändningsköp».
    Om således vissa anmärkningar kan riktas mot handboken i dess nuvarande skick vad beträffar redaktionell utformning och graden av precision i framställningen, så måste samtidigt framhållas som en betydande förtjänst, att många artiklar är skrivna på ett instruktivt sätt och med påtaglig skicklighet att på normalprosa uttrycka ofta invecklade sammanhang. Värdefulla är ej sällan de praktiska råd, som meddelas läsaren, t. ex. rörande bestridande av betalningsföreläggande eller i form av minneslistor av olika slag. Den rikhaltiga formulärsamlingen har utnyttjats så, att konkreta exempel givits och kommenterats i omedelbar anslutning till den mera abstrakta framställningen rörande vederbörande rättsregler, vilket förefaller att vara ett utmärkt pedagogiskt grepp. Om de nu väl talrika skönhetsfläckarna arbetas bort i en kommande upplaga och framställningen förlänas större stramhet och redaktionell följdriktighet, så kommer säkerligen det positiva intrycket att klart överväga. Det skulle i samband med utgivandet av en ny upplaga kanske också finnas möjlighet att begagna ett mindre spatiöst tryck och därmed nedbringa både sidantalet och det ganska höga priset.


Kurt Grönfors