CHARLES EISENMANN. The University Teaching of Social Sciences: Law. Report prepared for The International Committee of Comparative Law. UNESCO 1954. (Översättning från franskan). 133 s.
C. A. W. MANNING. The University Teaching of Social Sciences: International Relations. A report prepared on behalf of The International Studies Conference. UNESCO 1954. 100 s.

 

    Unesco har lämnat ett värdefullt tillskott till debatten om den akademiska undervisningen på samhällsvetenskapernas område genom en serie publikationer, varav de två ur juristsynpunkt särskilt intressanta bidragen ovan anges. Båda studierna avse undervisningen inom ett utvalt antal länder sådan den f. n. bedrivs, vilket har jämförande intresse särskilt för länder där undervisningen ligger under reform. Därjämte lämna rapportörerna självständiga bidrag till reformdebatten vilken synes vara aktuell på många håll i världen. Sverige hör till de länder som utvalts som jämförelsematerial. Upplysningar ha lämnats angående den juridiska undervisningen av professorerna Malmström och Strahl och angående »international relations» av K. E. Birnbaum.
    För rapporten om »law» svarar juris professorn vid universitetet i Paris CHARLES EISENMANN, som särskilt berör 1954 års franska undervisningsreform. Den svenska plan, som framlades i SOU 1953: 15, har däremot icke kommit med. För den svenska diskussionen har Eisenmanns analys av de skilda krav, som å ena sidan praktiskt syftande och å den andra vetenskapligt inriktad undervisning ställer, sitt speciella värde. Förf :s allmänna inställning till de rättsvetenskapliga problemen synes i mycket sammanfalla med den realistiska åskådning, som vi måhända åtminstone numera med viss överdrift bruka kalla den »nordiska». Hans resultat pekar mot behovet av en vetenskaplig inriktning av de juridiska studierna med starkt tonvikt på s. k. realia: »The only type of university law teaching is that which neglects no kind of important legal phenomenon or problem. Only teaching of this type regards law, the world of legal reality, as primarily a subject for pure knowledge, and not as something of a merely 'practical' nature» (s. 57).
    I Eisenmanns rapport allenast skymtar den internationella rätten (folkrätten) i en erinran (s. 32) om att dess studium, »since international law is generally considered to exist», tillhör rättsvetenskapens intressesfär. C. A. W. MANNING, som är prof. i »international relations» vid den välkända London School of Economics and Political Science, sysslar något mera ingående med universitetsundervisningen i folkrätt. I de länder, där särskild undervisning meddelas i »international relations» (särskilt Förenta staterna och England men även t. ex. Frankrike och Schweiz), utgör folkrätten med internationell organisation nämligen en av ämnets grenar. De övriga utgöras av politisk, särskilt diplomatisk historia, geografi, nationalekonomi, utrikespolitik »maktlägen» m. m. Det kan tänkas, att i en sådan undervisningsform de rättsliga aspekterna

lätt falla i skymundan. Å andra sidan må det förtjäna påpekas, att ämnet »international relations» icke någonstädes synes ha vunnit stadga som en enhetlig disciplin. Inom undervisningen däri svara med andra ord folkrättsspecialister för folkrätten, ekonomer av facket för nationalekonomin o. s. v. Det nya läsämnet behöver därför icke slå ihjäl folkrätten. Det stimulerar f. ö. forskare inom folkrättens gränsvetenskaper att inrikta sina undersökningar så, att de tillföra folkrättsforskningen värdefulla, kanske oundgängliga kunskaper om den miljö inom vilken folkrättens regler fungera. Även Manning's arbete ger den svenske universitetsreformatorn åtskilligt att fundera över.
 

H.E.