HEINZ PAULICK. Die eingetragene Genossenschaft als Beispiel gesetzlicher Typenbeschränkung. Tübingen 1954. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck). 200 s.

    Associationsrätten har sina säregna, även ur metodisk synpunkt stimulerande problem. När rättsordningen ställer till förfogande ett visst antal associationstyper, kan månne detta »kringgås» genom att man— visserligen utan direkt konflikt med lagens regler, vilka på grund av att de i stor utsträckning äro dispositiva synas öppna de mest vittgående möjligheter till en atypisk reglering — utformar associationen på ett sätt som strider mot den av lagstiftaren åsyftade juridiskpersontypen? Bör i överensstämmelse med »lagens anda» reageras mot dylikt våldförande å den legala typbildningen? Eller innefattar ett sådant reagerande begreppsjurisprudens i beslöjad gestalt? Exempel: Ett handelsbolag upptager som delägare endast aktiebolag (jfr RÅ 1932 s. 111); enligt bolagsavtalet i ett kommanditbolag intaga kommanditdelägarna en rättsställning, som enligt lagen i stället tänkts tillkomma den personligen ansvarige delägaren; en ideell förening eller stiftelse utgör en »enmansförening» eller »enmansstiftelse».¹
    I förevarande arbete försvaras med särskilt beaktande av föreningsrätten tesen, att den legala typbildningen måste såvitt möjligt respekteras, trots den vittgående »Nivellierung, Ausgleichung und Vermischung der Typen», som enligt vad förf. utvecklar redan ägt rum. En svensk läsare tänker väl närmast på det försök som i gällande föreningslag gjorts att reservera typen ekonomisk förening för blott vissa arter av föreningar med ekonomiskt syfte, nämligen genom kravet att sammanslutningen, för att icke vara hänvisad till den krångliga och överdimensionerade aktiebolagsformen, skall dels ha en efter kooperativa grundsatser uppbyggd verksamhet dels vara en »öppen» association. De mycket tänjbara lagbestämmelserna i detta hänseende (1 § och särskilt 11 § första stycket) kunna kanske medföra, att förevarande spörsmål även för svensk föreningsrätts del kommer att bli aktuellt. En central fråga i detta sammanhang är för övrigt, hur ett åsidosättande av den eftersträvade typiciteten skulle kunna effektivt beivras; se den egenartade (och litet egendomligt avfattade) bestämmelsen i 73 § föreningslagen. Förf. har också åtskilligt besvär med sanktionsfrågan.
    Arbetet är tämligen tungrott skrivet och besväras av en ibland onödig utförlighet. Men det är gediget och har sitt värde.
 

Hjalmar Karlgren

 

¹ Jfr, utanför associationsrätten, det fall att en fullmakt utfärdas, som ger fullmäktigen behörighet att handla å fullmaktsgivarens vägnar först efter dennes död. Konflikt med reglerna om testamente och testamentsexekutor? Se från tysk rättspraxis ERZ 114 s. 351.