HENRIK KLACKENBERGBENGT HJERN. Lagen om nykterhetsvård. Sthm 1955. Norstedts. Utg. av statens nämnd för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer. 307 s. Kr. 12,00.

 

    Lagom till ikraftträdandet d. 1 okt. 1955 av lagen d. 27 juli 1954 om nykterhetsvård utkom föreliggande utförliga kommentar till den i fråga om uppläggning och innehåll just nu kanske modernaste i hela komplexet av lagar rörande samhällets socialvård. Den socialrättsliga litteraturen har därmed kompletterats med ett standardverk om de nya lagbestämmelser till reglering av en sektor av den sociala människovårdens fält, vilken just nu tilldrager sig speciellt intresse.
    Författarna — regeringsrådet HENRIK KLACKENBERG och hovrättsassessorn BENGT HJERN — uttala i förordet, att någon motsvarande framställning rörande den tidigare alkoholistlagstiftningen icke föreligger, ehuru mer än fyra decennier gått sedan tillkomsten av vår första lagpå området, lag en d. 30 juni 1913. Såtillvida är detta riktigt, att en rent förvaltningsrättslig utläggning av samma slag som denna kommentar

DANIEL WIKLUND 351icke förut utgivits. Det förtjänar dock erinras om OLOF KINBERGS och JACOB LINDERS' bok »Lag om behandling av alkoholister den 30 juni 1913 och dithörande författningar med motiver, förklaringar och formulär», vilken utkom samma år som lagen sattes i kraft, d. v. s. år 1916. Man kunde också nämna socialstyrelsens och kontrollstyrelsens handbok »Råd och anvisningar till nykterhetsnämnderna» (senaste upplagan utkom år 1933), som jämte allmänna råd även innehåller lagkommentarer.
    Om det finns någon brist i det nu utgivna arbetet, består denna enligt anmälarens mening i begränsningen till de förvaltningsrättsliga och tillämpningstekniska synpunkterna. Det skall dock erkännas, att denna begränsning långt ifrån drivits till ensidighet. Sannolikt skulle emellertid nyanseringen i framställningen blivit en annan, om en på området förfaren psykiater eller socialarbetare direkt medarbetat vid bokens tillblivelse. Det gäller ju här mer än tidigare en lagstiftning med vårdsyfte. Men då hade som sagt boken antagligen fått något annan karaktär än den juridiska kommentarens. Det får nu bli i andra framställningar som medicinska, psykologiska och sociala vårdsynpunkter sammanföras med vad som är att anse som lag på detta område.
    För lagtillämpningen kommer denna bok säkerligen att snabbt bli oumbärlig särskilt vid den mera kvalificerade prövningen hos länsstyrelserna av rättsenligheten i vidtagna eller påyrkade vårdåtgärder i fall av samhällsskadligt alkoholmissbruk. Men även de primära tilllämpningsorganen — nykterhetsnämnder och polismyndigheter — få säkert utomordentligt god hjälp av att via bokens föredömligt utförliga sakregister få kinkiga lagtolkningsfrågor sakkunnigt belysta. Man skulle kanske önskat, att författarna oftare utvecklat sin egen uppfattning. Referat och citat av förarbetena till äldre och nu gällande lagstiftning får givetvis anses helt oumbärliga i en bok av detta slag men tycks ställvis ha beretts så stort utrymme, att kommentatorernas egna, av lagtillämparna ivrigt eftertraktade tolkningar fått stå tillbaka. Exemplifieringen genom beskrivning av konkreta fall är också väl sparsam. Eftersom lagstiftningen på många punkter är ny och prejudicerande tolkningar på dessa punkter med anledning av rättsfall, som slutprövats av K. M:t, sålunda saknas, kan man naturligtvis väl förstå och även godtaga en viss återhållsamhet i ståndpunktstagandet från författarnas sida. Det i förväg fixerade sidantalet torde också ha medverkat till att båda nu antydda slag av önskemål ej kunnat tillgodoses i den utsträckning författarna nog själva funnit lämpligt.
    Av särskilt stort värde äro kommentarerna till nykterhetsvårdslagens bestämmelser om åtgärder beträffande s. k. farliga alkoholmissbrukare. Lagtillämpningen i fråga om dessa har nämligen länge präglats av betydande osäkerhet och därav betingad passivitet, varigenom sannolikt många medborgare i tysthet under långa tider tillfogats just sådana fysiska och psykiska lidanden, som lagstiftaren velat hindra. Överhuvud är behandlingen av lagens specialindikationer ytterst upplysande och vägledande. Även sekretessbestämmelserna kommenteras på ett sådant sätt, att man, sedan boken letat sig väg till de olika vårdställena ute i landet, kan vänta sig en riktigare tillämpning av dessa på detta område än hittills.

352 ANM. AV H. KLACKENBERG—B. HJERN. LAGEN OM NYKTERHETSVÅRD    Från terminologisk synpunkt kan förtjäna påpekas, att lagstiftaren lagt bort sådana termer som »alkoholist» — en egentligen direkt medicinsk term — och »alkoholistanstalt». I kommentarerna användas de likväl omväxlande med lagens nya termer »alkoholmissbrukare» och »vårdanstalt för alkoholmissbrukare». Det klargöres dock tydligt och under redovisning av åberopade motiv, att detta utbyte av termer skett i den nya lagen.
    Denna kommentar till lagen om nykterhetsvård utgör ett värdefullt och viktigt nummer i serien av de arbeten statens nämnd för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer under sin tillvaro hittills utgivit, en publikationsverksamhet, som i hög grad måste främja rättssäkerheten inom den offentliga förvaltningen.

 

Daniel Wiklund