BLODGRUPPSSTATISTISKA SYNPUNKTER PÅ ÄRVDABALKSFÖRSLAGETS "MED MINDRE DET ÄR STÖRRE SANNOLIKHET ATT BARNET AVLATS AV HONOM ÄN AV ANNAN"

 

AV LABORATORN BENGT JONSSON

 

En för utnyttjandet av de biologiska sannolikhetsberäkningarna i faderskapsärenden väsentlig fråga är, i hur stor del av fallen man kan vänta att nå resultat av försvarlig säkerhetsgrad, vilken fråga ytterligare aktualiserats genom förslaget till ny ärvdabalk (jfr s. 129 och 449). Enligt detta förslag skall, om modern haft samlag ej blott med den av henne instämde mannen utan även med annan och det ej beträffande någondera är osannolikt att han är fader, den för vars faderskap övervägande skäl tala anses som fader.
    Medan de antropologiska undersökningsmetoderna på detta område till stor del ännu befinna sig på materialsamlings- och försöksstadiet, ger blodgruppsdiagnostiken icke endast ett betydande utbyte i direkta faderskapsuteslutningar av högsta säkerhetsgrad (c:a 55 % av felaktigt angivna barnafäder kan med våra rutinmetoder direkt uteslutas) utan även ett sannolikhetsbedömande av en till föreliggande omständigheter siffermässigt fixerbar säkerhet, vilket ofta har en praktiskt mycket betydelsefull grad. Principerna, vikten och begränsningen hos denna bedömningsmetod genom »blodgruppsstatistisk faderskapssannolikhet» har jag tidigare behandlat bl. a. i SvJT 1953 s. 14 ff och 1955 s. 90 ff.
    Om två män kunna komma i fråga beträffande faderskapet till ett visst barn får man ett mått på den »blodgruppsstatistiska faderskapssannolikheten» inom ett visst blodgruppssystem genom att taga förhållandet mellan det procenttal barn av ifrågavarande blodgrupp män av den ena respektive den andre mannens blodgrupp kan väntas få med kvinnor, som ha barnamoderns blodgrupp. Detta förhållande bruka vi benämna »sannolikhetskvoten» mellan de båda männen.
    Är endast en man utpekad som barnafader och hans faderskap bestrides, synes det naturligast att från början tillmäta båda de stridiga åsikterna samma vitsord, d. v. s. att a priori utgå från ett antagande av 50 % faderskapssannolikhet för den utpekade och 50 % faderskapssannolikhet för någon annan man inom befolkningen (»den statistiske barnafadern»). Denne »statistiske barnafader» antages lämna samma frekvens av blodgruppsgener som befolkningen i dess helhet. Om efter blodundersökningen å den utpekade barnafadern »sannolikhetskvoten» tages mellan honom och den »statistiske barnafadern» får man ett mått på, huruvida den utpekade mannens faderskapssannolikhet ökats eller minskats genom blodundersökningen. Detta förhållande kalla vi »san-

nolikhetsfaktorn». »Sannolikhetsfaktorn» kan därför även sägas vara den utpekade mannens faderskapssannolikhet, om faderskapssannolikheten för en godtycklig man inom befolkningen betecknas som 1. Förhållandet mellan två undersökta mäns »sannolikhetsfaktorer» blir lika med den ovan omtalade »sannolikhetskvoten».
    »Sannolikhetsfaktorerna» inom de olika blodgruppssystemen kunna genom multiplikation sammanföras till en gemensam »sannolikhetsfaktor» för hela undersökningen.
    I våra utlåtanden bruka vi av flera anledningar ange »sannolikhetsprocent» för den utpekade mannens faderskap.

 

TABELL »Sannolikhetsprocent»=»sannolikhetsfaktor»/»sannolikhetsfaktor» + 1. Om ett annat utgångsläge än 50 mot 50

 

i visst fall anses lämpligare, kan detta lätt införas i beräkningarna.
    Den »blodgruppsstatistiska sannolikhetsberäkningen» får, som jag ofta framhållit, givetvis icke avvända uppmärksamheten från andra sannolikhetsgrunder i ärendet.
    En strängt matematisk behandling av frågan i hur stor utsträckning sannolikhetsresultat av olika värdegrad kunna erhållas genom faderskapsblodprov, är tämligen besvärlig. Det har därför synts mig av intresse att framlägga några praktiska exempel på metodens tillämpning på material, som visserligen i viss mån kan sägas vara konstruerade, men som dock relativt väl torde motsvara i praxis ofta föreliggande förhållanden.
    Som utgångspunkt har jag tagit några av WIENER (Journal of Immunology Vol. 57, nr 3, 1947 och Proceedings of Eighth Int. Congress of Genetics 1949) publicerade familjematerial, vilka jag behandlat på så sätt, att till modern, första barnet och familjefadern lagts mannen i den kronologiskt nästföljande familjen som extra eventuell fader. Då Wiener till stor del fått kontakt med familjerna genom kliniska undersökningar är frekvensen av rh-mödrar i hans material abnormt hög. Ett »normalmaterial» har därför utvalts på så sätt, att 15 familjer med rh-mödrar och 85 familjer med Rh + mödrar i följd tagits. Materialet är visserligen litet (100 familjer) och representativiteten kanske icke ur alla synpunkter fullt oantastbar. Teoretiska beräkningar och preliminär genomgång även av andra material peka dock i samma riktning som det här föreliggande materialet (jfr nedan).
    Om förhållandet mellan faderskapssannolikheten för resp. män och faderskapssannolikheten för en godtycklig man ur befolkningen, »den statistiske barnafadern», tages till mått ( = »sannolikhetsfaktorn» för resp. män) erhålles följande tabell över kvoterna mellan den rätt och den felaktigt utpekade mannens »sannolikhetsfaktorer» i de 100 ärendena. Vid beräkningen har hänsyn tagits till A₁A₂BO, MN och Rh (CcDE) systemen, men däremot icke till P-systemet, som är för komplext för att ännu lämpa sig för rutinmässig sannolikhetsberäkning.
    Fälles avgörandet efter kvoten > 2,00 (resp. efter < 0,50) kunna 74 fall avgöras (52 genom uteslutning, 22 genom sannolikhet) med 1 fel. 26 fall förbli oavgjorda. Om tvenne fall med kvot endast helt obetydligt överskjutande 0,50 inräknas bland »felslagen» bli 24 fall avgjorda genom sannolikhet med 3 fel. 24 fall förbli oavgjorda.

 

Tabell I» Sannolikhetskvot» rätt/fel> 2 21≦ 2,00 ≧0,50 26< 0,50 1

Uteslutning för den fel angivne 52Summa 100

 

    Skärpes kravet till en kvot > 3,00 (resp. < 0,33) kunna 67 fall avgöras (52 genom uteslutning, 15 genom sannolikhet) med 1 fel. 33 fall förbli oavgjorda.
    Mildras kravet till kvoten > 1,50 resp. < 0,67 kunna 83 fall avgöras (52 genom uteslutning, 31 genom sannolikhet) med 4 fel. 17 fall förbli oavgjorda.
    Med all den förut angivna reservationen beträffande materialets storlek och representativitet torde dock siffrorna få anses ge ett uttryck för det stora värde metoden har för ett ställningstagande i sådana fall, där två eller flera möjliga fäder angivits.
    Om mödrar och barn tagas dubbelt och hopföras med resp. rätt och fel barnafader erhållas ur det förut angivna materialet 200 »faderskapsärenden» med endast en angiven fader, i vilka rätt fader angivits i 50 % och fel fader i 50 %, vilket någorlunda svarar mot vårt material på Statens rättskemiska laboratorium (där rätt fader angivits i c:a60 % och fel i c:a 40 %). Om dessa ärenden bedömas enbart efter »sannolikhetsfaktorerna» för varje man enskilt erhålles följande tabell:

 

Tabell II»Sannolikhetsfaktor» Rätt far Fel far Summa≧ 5,00 31 3 34>3,00 ≦5,00 26 5 31> 2,00 ≦ 3,00 10 5 15> 1,00 < 2,00 24 17 41≦1,00 ≧0,67 6 12 18<0,67 ≧0,50 2 2 4<0,50 ≧0,03 0 0 0< 0,03 1 4 5Uteslutning 0 52 52Summa 100 100 200

 

    Skulle i detta material avgörande i fällande riktning grundas på en »sannolikhetsfaktor» större än 3,00 och i friande riktning på en »sannolikhetsfaktor» mindre än 1,00 (vilket av teoretiska skäl skulle kunna synas i viss mån rimligt) blir mannen fälld i 32,5 % av fallen (däruti med 4,0 % fel) och friad i 39,5 % (däruti med 4,5 % fel). Oavgjorda förbli 28 % av fallen. Användas i stället de gränser vi å Statens rättskemiska laboratorium pläga använda för att anse påpekande av sannolikhetsökning resp. sannolikhetsminskning genom undersökningen berättigad nämligen faktor större än 3,00 (»relativ faderskapssannolikhet» större än 75 %) resp. mindre än 0,33 (»relativ faderskapssannolikhet» mindre än 25 %) skulle materialets uppdelning bli fällda 32,5 % (däruti 4,0 % fel), friade 28,5 % (däruti 0,5 % fel) och oavgjorda 39,0 %.

 

    Även vid »enfadersfall» synas alltså »sannolikhetsfaktorerna» kunna ge ett kvantitativt gott utbyte av beaktansvärda sannolikhetsgrader, men metoden kräver givetvis mycket stor försiktighet i tillämpningen. Speciellt måste man tänka på, att värdet av »sannolikhetsfaktorn» för avgörandet bl. a. är en funktion av genomsnittsfrekvensen felangivna barnafäder i materialet. Så faller t. ex. värdet av bedömningen genom låg »sannolikhetsfaktor» starkt med minskad frekvens av felangivna fäder i materialet.
    Särskilt starkt intryck ger tabell II av värdet hos den sannolikhetsökning, som kan erhållas. Jag vill dock i detta sammanhang varna för det vilseledande missbruk, som ofta göres av den redan i och för sig olyckligt valda termen »positiv faderskapsbevisning», vilken i dagspressen på sistone rent av grovt felaktigt uttryckts som bevisning, att den undersökte »måste vara barnets fader».
    Familjematerial undersökta beträffande Rh (CcDE) systemet helt fria från selektion ur klinisk eller annan synpunkt äro mycket ovanliga. LAWLER m. fl. (Ann. of Eugen. Vol. 15, Part 3, pp 258—270, 1950) har dock publicerat (tyvärr endast fördelningen inom Rh:s CcDE system) ett material omfattande 139 garanterat selektionsfria familjer.
    Detta material, behandlat på samma sätt som det tidigare från Wiener tagna materialet (med undantag för att de »extra fäderna» på grund av materialets uppställning måst utplaceras genom lottdragning), kallas nedan material II. Materialet från Wiener kallas material I.
    »Sannolikhetskvoterna» inom de båda materialen med hänsyn endast till Rh (CcDE) systemet blir:

 

Tabell III»Sannolikhetskvot» rätt/fel Material I % Material II %> 2,00 17 15,8≦2,00 ≧ 0,50 55 51,8< 0,50 0 5,0Rh(CcDE)uteslutningar för den fel angivne 28 27,4100 familjer 139,0 familjer

 

    »Sannolikhetsfaktorerna» inom de båda materialen med hänsyn endast till Rh (CcDE) systemet blir:

 

Tabell IV»Sannolikhetsfaktor» t Ratt II Mat Fel IIMat. I Mat. II Mat. I Mat. II> 2,50 16 16,5 2 4,3≦2,50 ≧ 0,40 83 83.5 63 64,7< 0,40 1 0,0 7 3,6Rh(CcDE) uteslutningar — — 28 27,4100 män 139 män 100 män 139 män

 

    Den principiella överensstämmelsen mellan material I och det helt selektionsfria material II är alltså i dessa avseenden synnerligen god och torde kunna tas som belägg för, att den grad av selektion beträffande Rh (CcDE), som kan finnas kvar i material I, icke kan vara av

 

störande grad. Någon selektion av betydelse beträffande A1A2BO och MN systemen föreligger icke inom material I. Materialen äro tyvärr icke så stora som önskvärt vore. Sammanställande av ytterligare familjematerial ur denna synpunkt kan väntas vara av vikt icke endast för den här berörda frågeställningen utan även för en del andra problem.
    Ytterligare en intressant tillämpning av beräkningarna enligt Material I framgår av tabell V. Kolumnen »Beräknad %» anger de i ett material med 40 % fel angivna och 60 % rätt angivna fäder (= den ungefärliga sammansättningen av vårt laboratoriums faderskapsmaterial) genom beräkning på basis av Material I väntade frekvenserna och kolumnen »Funnen %» anger de å 200 i följd till laboratoriet inkommande utan urval sannolikhetsgraderade faderskapsärenden med i vardera endast 1 angiven fader funna frekvenserna. Beräkningarna omfatta A1A2BO, MN och Rh + (CcDE) systemen. Uteslutningsfallen äro icke medtagna i de båda kolumnerna.

 

Tabell V» Sannolikhetsprocent» »Sannolikhetsfaktor» Beräknad % Funnen %> 90,0 >9 12,1 10,0>75,0 ≦90,0 > 3 ≦9 35,1 34,0>66,7 ≦75,0 >2 ≦3 10,1 13,5≦ 66,7 ≧25,0 ≦2 ≧0,33 39,9 41,0< 25,0 < 0,33 2,8 1,5100,0 100,0(200 ärenden)

 

    Även tabell V ger stöd för åsikten, att Material I kan anses någorlunda representativt.
    Den livliga utvecklingen inom blodgruppsserologien kommer säkerligen att starkt minska det antal fall, där väsentlig ledning för ett avgörande icke kan givas genom blodundersökning. Det är att hoppas, att rörande faderskapsfrågor intensifierad forskning kommer i gång även inom antropologien, så att grund kan läggas till ett bättre utnyttjande även av dithörande möjligheter.
    Ovanstående framställning utgör icke i och för sig något ställningstagande till frågan, om vilka sannolikhetsgrader, som skola anses svara mot föräldrabalkens resp. ärvabalksförslagets beviskrav. Denna fråga måste nämligen bedömas även ur andra synpunkter än de rent blodgruppsstatistiska och biologiska.